Nöjesguiden STHLM 1
EFTERSOM VI BARA har 24 timmar i Tokyo svider var
je bortslösad minut. Kniven vrids om ytterligare när jag kollar Instagram och ser att Kristofer Andersson är på ett griscafé. Varför är inte jag på ett griscafé? Det är precis den sortens konstighet jag är ute efter. Men det mest exotiska mina kamrater har in mind är rullbandssushi. Rullbandssushi? Det finns ju i Göteborg. (Till skillnad från grisar? reds. anm.) DAGEN AVRUNDAS MED middag på restaurangen Chura-Hana, där Tom Cruise smörjt kråset en gång i tiden. Hur jag vet det? De har en stor inramning av Tom Cruises autograf i entréfönstret. På vägen ut visar jag kocken min uppskattning genom att lägga till en liten kråka. VI SNABBSPOLAR TILL Tokyo. Swosh! Bilen missar med en halv centimeter. Jag har blivit så van vid det bekväma livet på The Busena Terrace att jag glömt att man måste se sig om innan man går rakt ut på en hårt trafikerad väg. Ett steg till hade haft ihjäl mig. Ännu levande checkar jag in på Prince Hotel i Shinagawa, lyckligt omedveten om att kvällen snart ska glida mig ur händerna på annat vis. Det börjar med att föreståndaren bjuder på en lite väl grundlig demonstration av hotellets faciliteter. Sedan blir jag medlurad till sjuvåningsvaruhuset Mega Don Quijote, som låter kul när mitt sällskap säljer in det men är en besvikelse på plats. Jag hoppades på konstigare varor. DEN SISTA MORGONEN sker resans viktigaste expedition. Svenska Dagbladets krönikör Victor Johansson, Kings chefredaktör Joel Ågren och yours truly drar till Shibuya för att inspektera statsdelens mytomspunna second hand-utbud. Kedjan 2nd street blir första stoppet. Skyltdockan vid ingången bär en huvudbonad som lovar stort, men håller tunt. Det är en mössa från Vetements. Sortimentet är slappt sorterat och det krävs sin kund för att hitta något kul bland drivorna av Supreme-tischor. Vänner av ordning och reda bör söka sig till Ragtag, som ligger ett stenkast bort. Harmonin i den lättnavigerade butiken gör Sensoji-templets munkar gröna av avund. Där hittar jag min vita kaskelot. En svart hoodie från Diors samarbete med ERL. Alla mina fetischer samlade i en enda tröja. PRISLAPPEN GER MIG lätt svindel, men när Victor och Joel intygat att det inte är straffbart att lägga 7 lax på ett stycke tyg slår jag till. Innan min revisor bokar en enkelresa till en självmordsklinik i Schweiz måste jag bara framhålla att andrahandsvärdet på en sådan tröja i gott skick är runt 23 000 kronor. Trots det fylls jag av skuldkänslor och tvivel. Förtjänar jag den? Är jag ett dumt litet barn som inte kan hålla i pengar? Men jag känner mig själv. Hade jag inte köpt den hade de kommande veckornas tankar kretsat kring att jag är en snål fegis som inte kan unna sig saker. Jag kan lika gärna hata mig själv i Dior. I NÄSTA BUTIK hittar Victor en illgrön Balenciaga-tröja med texten ”World food programme”. Köpbegäret skriker ja, men det dåliga samvetet sätter ner foten. Någon måtta får det vara. Vi hinner inte mer shopping innan vi måste i väg på en tre och en halv timme lång guidad stadsvandring, som jag faktiskt ska bespara er från att återge. Vi kan nöja oss med att det var 10 grader kallt ute och att den första sevärdheten var en helt ordinär järnväg. VI FIRAR VÅR återerövrade autonomi i Shinjukus berömda barkvarter Golden Gai och betar av etablissemang som Lad’s Dining, Bar Dude och Wedge. Sedan kastar vi oss i en taxi till flygplatsen. Kommer på att jag glömt något viktigt. Presenter! Springer runt bland taxfreebutikerna och letar efter saker som inte ser ut att vara flygplatspresenter. En gullig liten zodiakkatt till Johanna. En flaska ormsprit till Josefine. Banankakor med mangansikten till Linn. Känner mig lite som Skandiamannen, som enligt legenden köpte rosor till samtliga kvinnor på kontoret en gång i månaden. SLUTLIGEN ÅTERSTÅR BARA marshmallowtestet. Jag trycker på serviceknappen och beställer sake. När flygvärdinnan närmar sig känner jag hur handen letar sig mot mobilen. Allt går så fort. Plötsligt ligger det bara en bild på flaskan och glaset på min story. Emil Perssons sms låter inte vänta på sig: ”NU räcker det”. 30 NÖJESGUIDEN | NR 3, 2025