Nöjesnytt Växjö 1
Hon gjorde scendebut som tvååring, har jobbat öve
r stora delar av världen och är nu tillbaka i hemstaden efter elva år i förskingringen. Möt Regionteatern Blekinge Kronobergs nya scenkonstchef Therese Willstedt. THERESE WILLSTEDT T herese Willstedts kontor på Regionteatern Blekinge Kronoberg ekar ganska tomt när Nöjesnytt hälsar på. Några foton, böcker och en liten E.T-docka – Thereses ständiga följeslagare – prydligt uppställda i en bokhylla är det enda som skvallrar om att rummet faktiskt används. Det har dock sin förklaring; Therese tillträder som ny scenkonstchef först den 9 oktober och har helt enkelt inte hunnit installera sig ordentligt ännu. Rent praktiskt vill säga – mentalt har hon varit förberedd för jobbet länge. Redan innan vi hunnit börjar ursäktar hon sig med en varning om att hon när som helst kan börja prata danska emellanåt – något som får sin förklaring så småningom. Men varför inte börja från början, närmare bestämt när en blott tvåårig Therese stod på en scen framför publik för första gången. Therese ler åt minnet innan hon berättar: –Det var här i Växjö, på Teatern, i Dramatörernas uppsättning av Teaterbåten. Jag minns inte så mycket av uppsättningen, men jag kommer ihåg stämningen väldigt väl och det har påverkat mig enormt mycket. Man kan ju undra hur mycket man egentligen kommer ihåg från när man är två år, men jag tror man gör det, om det bara är tillräckligt starka upplevelser. Jag har många bilder och stämningar i mig som härstammar därifrån, men jag tror också att det har påverkat mitt sätt att tänka angående hur scenkonst kan kännas och hur man kan arbeta med kultur. Just det där att se så otroligt många olika typer människor samverka, jobba tillsammans och ta hand om varandra som man gör i Dramatörerna, och så mycket lust och värme det genererar. Fast rent krasst tror jag inte ens jag var medveten om att jag faktiskt stod på en scen (skratt). Therese var ett fullfjädrat ”Dramatör-barn”, innan hon på allvar började intressera sig för dans och sång. Hon var en flitig elev på Kulturskolan och att nu komma tillbaka till hemstaden får många goda minnen att komma tillbaka. Efter ett år på Katedralskolan flyttade Therese till Göteborg för att gå på Balettakademin och det var där hennes resa inom konst- och kultursektorn började på allvar. –Jag har alltid varit väldigt målmedveten och jag kände att jag ville lägga all min tid på konst, att utforska dans och teater. Jag började med musikalinriktning, men valde efter hand att fokusera på dans, min allra första passion. När jag var sjutton år skapade jag i Göteborg mitt första koreografiverk, som faktisk spelades här i Växjö. Därefter gled jag allt mer in i rollen som koreograf i teatersammanhang. Så träffade jag en lika galen och eldig person som jag själv - producenten Josefine Tengblad och vi bestämde oss för att starta en sommarteater på en scen 16 | nöjesnytt vi upptäckt i Bohuslän. Ingen av oss hade gjort klassisk teater tidigare, just därför bestämde vi oss för att göra just det och drev igenom hela det här paketet i två år. Det var väl då som jag fick jag upp ögonen för regiyrket på allvar och hamnade ett år senare på Stockholms Stadsteater som regiassistent och koreograf. Efter ett par år började hon regissera själv och fick till slut erbjudande om att bli husregissör. –Jag fick fullständig panik (skratt). Så jag beslutade mig för att lära mig yrket från grunden, sökte till Statens Teaterskole i Köpenhamn och kom in och flyttade dit. Jag gick där i fyra år och körde på rätt hårt under tiden – jag har arbetat i Palestina som teaterpedagog, tog ett litet break i studierna och kom i kontakt med tysk teater och fick erbjudande om att jobba där. Jag har jobbat hårt för det, men också haft turen att utveckla och visa mitt arbete i både Skandinavien och i Tyskland på teatrar som till exempel Frankfurt Schauspiel, Schauspiel Köln och Det Kongelige Teater i Köpenhamn, men aldrig i Sverige sedan jag blev färdig. Nu är Therese alltså tillbaka i Sverige och Växjö, för första gången på elva år. Och när vi börjar prata om hennes nya jobb återkommer hon till den där tvååriga flickan på Växjö Teaters scen. –Ur mitt perspektiv är scenkonst ett sätt att forska i vad det innebär att vara människa och hur vi interagerar med varandra. På de större instutitionerna är det lätt att man tappar bort hjärtat i varför man producerar något, det blir mer som ett löpande band och jag vill därför alltid gå tillbaka till den speciella känslan av nyfikenhet, mod och sammanhållning från när jag var två år. Det är en av anledningarna till att jag ville vara på en mindre teater, men den största anledningen till att jag nu sitter här som ny scenkonstchef är för att jag som regissör har längtat efter en scenkonstinstitution, som är villig att låta huset bli en plattform för konstnärlig forskning och därmed även försöka hitta nya sätt att vara mer flexibel i sin planering. Jag vill att vi ska vara en konstnärlig verksamhet som vågar bege oss ut på djupt vatten - för jag tror att så länge vi vet varför vi gör det vi gör, insisterar på att söka nödvändigheten och samtidigt värnar om lusten i vårt arbete så kan det inte gå helt fel! För övrigt vill jag gärna försöka göra upp med vår allmängiltiga rädsla för att göra fel - Utan fel sker oftast ingen större utveckling! Therese har naturligtvis en lång lista på saker hon vill göra, men menar att hennes jobb framför allt handlar om att skapa en gemensam ny vision. –Jag har naturligtvis mina egna visioner, men tror inte på den diktatoriska formen av ledarskap. Jag vill att vi ska hitta en gemensam vision inom huset – vilken plats i samhället vi önskar ha och hur vi kommer dit. Och framför allt, att ställa den kanske mest grundläggande frågan – nämligen varför? Min ambition är att på flera sätt öppna upp huset och då menar jag att till varje produktion hitta nya samarbeten, att varje produktion är en katalysator för vidare diskussion och reflektion omkring ett tema. Om vi gör en föreställning om exempelvis demens så kanske det finns en organisation som man kan gå till och fortsätta dialogen, något som gör att vi sträcker ut handen och ser till att möten uppstår. Jag skulle tycka det var häftigt om publiken i Blekinge och Kronoberg i framtiden kan känna lite stolthet över det som kommer att ske och att vi vågar satsa och utmana lite. Jag vill otroligt gärna fortsätta att vårda det lokala arbetet. Jag har jobbat så mycket internationellt och tycker det är helt underbart att kunna fokusera på två områden, lära känna miljön och göra spännande scenkonst här, som är involverande och engagerande. Och att folk tänker så här: ”vad håller de på med där uppe? Vad är nu på gång?” (skratt). Men det bästa vore om folk kunde känna att det var ett hus som tillhörde dem - en inspirerande mötesplats där man också bara hade lust att hänga! Det råder som synes inget tvivel om Therese Willstedts engagemang och passion för det nya jobbet och hon säger sig redan ha långt framskridna planer på hur nästa säsongs program kommer att se ut på Regionteatern Blekinge Kronoberg, det vill säga hösten 18 och våren 19. När hon som avslutning får frågan om hon, med sin gedigna erfarenhet och kunskap, kommit fram till någon definition på vad konst är, blir hon tyst en lång stund, innan hon bestämt säger: –Ja. Konst är för mig när en person har någonting på hjärtat, något man fascineras av eller brinner för som man bara inte kan låta bli att undersöka och sen insisterar på att utforska det och vidare uttrycker sin undersökning på det sätt man själv väljer. I TEXT: OLA KARLSSON FOTO: LINA ALRIKSSON