Vårdguiden Omslag
Vårdguiden Innehåll & krönika
Vårdguiden Notiser
Vårdguiden Tema Demens - glömskans sjukdom
Vårdguiden Demens - olika typer
Vårdguiden Stockholms demenssjuka i fokus
Vårdguiden "Jag ville inte se vad som pågick"
Vårdguiden Nu fick du strike, Margareta!
Vårdguiden Datorspel - på gott och ont
Vårdguiden Solens ljuvliga ljus och värme
Vårdguiden Låt inte stå!
Vårdguiden Cykla lugnt!
Vårdguiden Varje år får 7000 kvinnor bröstcancer
Vårdguiden "Jag uppskattar livet mer än någonsin"
Ena dagen frisk, nästa dag sjuk i en livshotande
sjukdom. För Ann utlöste knölen i bröstet ett inre kaos. Nio år och ett återfall senare känner hon sig frisk igen – men hon lever med vetskapen om att livet är skört. TEXT ÅSA BOLMSTEDT FOTO PERNILLE TOFTE Ann Nilsson Ahnstedt skulle precis börja jobba eſter föräldraledigheten när hon kände knölen på utsidan av högra bröstet en morgon då hon satte på sig behån. Insikten drabbade henne: Hon hade fått bröstcancer, fast hon bara var 33 år. En faster hade dött i sjukdomen i unga år och Ann var övertygad om att hon skulle gå samma öde till mötes. På vårdcentralen fick hon rådet att vända sig till en bröstmottagning, där hon fick tid samma dag. Dagen eſter kom provsvaret: Bröst cancer. – Jag var i chock. Men läkaren var bra. Han nell medicin eſtersom den ger färre bi verkningar. I fem år tog hon en tablett om dagen. Under två av de åren försatte medicinen henne i klimakteriet – hon hade vallningar och sov dåligt. Till slut bestämde hon sig för antihormogav mig perspektiv på all information som jag hade hunnit googla fram på nätet och sa att jag högst sannolikt skulle klara mig, säger Ann. Hon slussades vidare till utredning och Under hela sjukdomstiden sökte Ann myck et information själv och var frågvis. Men hon sak nade psykologiskt stöd. Sjukdomen väckte många existentiella tankar som hon behövde diskutera med någon. Första halvåret dominerades av oro och rädsla, innan hon kom i kontakt med organisationer utanför vården som hjälpte henne med den mentala och själsliga delen. Via bröstcancerföreningen Amazona i Stockbehandling. Hela tiden har hon träffat kunniga och inkännande personer i vården och hon tycker att den fungerat väldigt bra, även om hon också varit med om mindre lyckade situationer. Först opererade Ann bort en tårtbit av bröstet där tumören satt. Då upptäckte läkarna att det satt små tumörer runt omkring och ett par veckor senare var hon tillbaka på operationsbordet för att ta bort dem. Nästa analys vi sade att inte heller det var tillräckligt, så under en tredje operation togs hela bröstet bort. – Jag är tacksam för att de var måna om att göra så små ingrepp som möjligt, men det var jobbigt att opereras tre gånger på så kort tid. Väntan på provsvaren var jättejobbig, för det fanns mycket tid för spekulationer, säger Ann. Eſter operationen konfererade alla inblandade läkare för att utifrån provresultaten besluta vilken tilläggsbehandling som var lämpligast – antihormonell medicin, strålning eller cellgiſter. Kruxet vara bara att de i Anns fall inte kunde komma överens. – Då fick jag välja behandling. Det var nästholm fick hon två kontaktpersoner – en i samma ålder och en med samma sjukdomsbild – att prata med. På internetsajten cancersamtal.nu chattade hon mycket. – Att prata med andra i samma situation göra för att komplettera vården och eſter en tid skaffade hon sig en ”friskläkare”. – Han hjälpte mig att stärka det friska med jag rädd och chockad. Nu var jag arg – det var det mest orättvisa jag kunde tänka mig. Jag ork ade inte engagera mig lika mycket en gång till, utan tänkte att nu tar jag bara emot den hjälp jag får. Men jag insåg att jag hade släppt fokuseringen på kost, motion och me ditation, så det började jag med igen, säger Ann. – Det var vedervärdigt! Första gången var Hela processen satte i gång igen med ope ration och väntan på besked, rädsla och tänk om-tankar. Eſteråt fick hon strålning och cytostatika. Ann tappade håret, mådde illa och kände sig skör. – Det var jobbigare att tappa håret än att få ett konstgjort bröst. Håret är inte lika privat och det var jobbigt att möta omgiv ningen gav hopp. Jag kände mig tryggare av att de överlevt, säger Ann. Hon funderade också på vad hon kunde kost, motion och meditation, medan ”sjukläkarna” opererade och behandlade det som var sjukt. Efter fem år med medicin var Ann färdigbehandlad. Även om läkarna sa att det fanns risk för återfall kände hon sig frisk. Hon fortsatte att gå på mammografi en gång om året. Det var vid en sådan rutinkontroll som en ny tumör i armhålan upptäcktes eſter två år. STÖD FÖR DRABBADE OCH ANHÖRIGA intill övermäktigt. Jag är glad att de var ärli ga, men det var ett stort beslut för mig. Tänk om jag väljer fel och dör? Vårdguiden nr 2 2011 • Bröstcancerföreningens Stockholmsavdelning Amazona, www.amazona.se • Chatsidan www.cancersamtal.nu »Att prata med andra i samma situation gav hopp. Jag kände mig tryggare av att de överlevt.« när det var så uppenbart att jag var sjuk. Många kände sig också osäkra på hur de skulle bemöta mig och det var jobbigt när jag själv var så skör, säger Ann. I dag är det drygt två år sedan återfallet och Ann går återigen på eſterkontroll var tredje månad och mammografi en gång om året. Sjuk domstiden har inneburit en inre resa, och i dag arbetar hon med mindfulness – en metod för att leva mer medvetet i nuet – och försöker tillbringa mycket tid med sin dotter. – Jag ser mig själv som frisk i dag, men jag vet att min kropp kan skicka ut tumörer. Även om jag mår bra lever jag med en rädsla för att livet ska ryckas undan. De dagar jag inte lyckas fånga livet kan jag känna mig lite deppig. Samtidigt har den inre resan gjort att jag lever ett väldigt bra vardagsliv nu. Jag är mer tacksam och uppskattar mig själv och livet mer än någonsin. • 21
Vårdguiden Klamydiatest via datorn
Vårdguiden Kroppens hjältar
Vårdguiden Nya mottagningar
Vårdguiden Notiser - Vårdguiden
Vårdguiden Baksida - omslag