Intryck 1
Det nya normala – Vi har badat mycket. Badhuset h
ar coronarestriktioner, vi får vara fyra personer åt gången. Jag kan vara där tillsammans med på barnen, berättar Katrin Westman. TEXT: GUNILLA PETERSON FOTO: KRISTOFFER ANDRÉN Badhuset i Gunnerud återkommer flera gånger under samtalet med konstnärerna Katrin Westman och Jonas Gazell. – Jag älskar att bada och ett badhus var verkligen något jag skulle kunna sakna från storstadslivet. Men det behöver hon alltså inte. Tack vare bygdeföreningen och museet Alma Löv finns ett fint och nyligen restaurerat badhus i Östra Ämtervik. KATRIN, JONAS OCH deras vän Josefin Bergman fanns bakom ett av de 15 projekt som fick Region Värmlands utlysta uppdrag Kreativ Karantän. En möjlighet för professionella kulturutövare att skapa, fördjupa och utveckla sin konstnärliga praktik under denna speciella sommar och höst. Stödet från regionen innebar bland annat att de har haft möjligheter att marknadsföra utställningen på ett professionellt sätt. Alla tre är nyinflyttade konstnärer i Värmland med en studietid i Umeå som det gemensamma. Karin Westman och Jonas Gazell har köpt församlingshemmet i Visterud i Östra Ämtervik. Josefin Bergman flyttade till Lekvattnet alldeles innan coronapandemin blev ett faktum. Idén bakom ansökan var att visa sina individuella verk i en utställning, med ett gemensamt tema: Fastland. Det skulle ge dem ett naturligt sätt att mötas under omständigheter som annars skulle ha inneburit ensamhet, framför allt för Josefin. Varför Fastland? – Idén till utställningen kommer från ett citat av poeten John Donne. ”Ingen människa är en ö – hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet”. Det individualistiska samhället som vi lever i skapar mer behov av att knytas samman och det blev än mer påtagligt under coronapandemin, berättar Katrin Westman. Det gamla kyrkorummet med högt till tak har blivit en ateljé. En trappa skiljer Katrins och Jonas arbetsplatser. Jonas, som började sin konstnärliga bana som graffitimålare och är nu mer av en experimentell konstnär sitter på ”läktaren” och skapar ljud och ljus med hjälp av datorn. På golvet i före detta kyrkorummet breder Katrin Westmans konstverk ut sig. Vid ett första påseende är konsten enbart abstrakt men när hon berättar hur hon jobbar med förebilder, exempelvis ett foto med en massa människor på en strand, så ser man verket med ett nytt öga, ett antal figurer träder fram i ett mönster skapat med stämning från barocken. Josefin Bergman uttrycker sig framför allt genom installationer och skulpturer, ofta av material som hon finner i vardagen. Det kan vara gamla textiler och föremål som hon hittar i naturen. UTSTÄLLNINGEN FASTLAND ägde rum i före detta församlingshemmet i Visterud, där Katrin och Jonas bor numera, under två dagar i början av augusti. Hundra personer letade sig fram längs en ”kulturväg”, som det står på träskylten, som slingrar sig fram längs sjön Vistens norra strand. – I utställningen hade en uttjänt kapuschong gjorts om till en skulptur som kan påminna om ett tält i miniatyr. Utifrån vårt tema och innebörden av vad corona faktiskt har burit med sig i form av ensamhet, så skapade jag ett verk till utställningen där jag lekte med en idé: Hur skulle det vara att leva som en solitär, på en öde ö, helt utan människor? I utställningen fanns ett par stövlar. Verket som Jonas Gazell skapat heter Claques och består av ett par stövlar med högtalare i som spelar upp ett ljudcollage av handklapp som från ett avstånd mer påminner om regnljud. Man blir frestad till att närma sig verket och böja sig fram för att sätta örat mot stövelskaften. KATRIN WESTMAN jobbar i olja och med linolja som grund. Det tar tid innan det torkar och kräver plant golv för att inte rinna. Hela Katrins kropp involveras i skapandet. Katrin deltar på höstsalongen på Rackstadmuseet i Arvika som öppnade den 10 oktober. 38 | INTRYCK NUMMER 2–3 2020