Vårdfokus nr 9

Vårdfokus Ordföranden Vårdfokus Karriärmodell Vårdfokus Aktuellt Vårdfokus Utredda fall Vårdfokus Blomstrande byte Vårdfokus Gröngölingen & räven KARRIÄR GRÖNGÖLINGEN & RÄVEN D ”Man ska se till h elheten och tänka på hur mycket fritid man får.” Räven bld 22 et är en eftermiddag i början av augusti när sjuksköterskestudenten Sigmund Sundelin och iva-sjuksköterskan Helen Conte ses på kaféet Orangeriet i Rådhuset i Sundsvall. Sigmund är 22 år och ska snart börja sista terminen på Mittuniversitetets sjuksköterskeprogram. Helen är 49 år och har länge arbetat som intensivvårdssjuksköterska. I dag pendlar hon mellan hemmet i Kramfors och Karolinska institutet i Huddinge där hon undervisar blivande specialistsjuksköterskor. De två börjar prata direkt. Sigmund: Det känns bra att bli klar snart, men frågan är vad ska jag göra sen. Helen: Vad vill du göra? Sigmund: Jag vet inte riktigt än. Det landar nog i att jag börjar jobba på rättspsyk. Jag är intresserad av psykiatri och så har jag en dröm om att även utbilda mig till psykoterapeut när jag har jobbat som sjuksköterska ett tag. Jag har själv mått dåligt under perioder och har egen erfarenhet av psykiatrin, vilket har gjort att jag har läst och fördjupat mig i ämnet. Helen: Min praktik inom psykiatrin var en av mina bästa praktikperioder. MEN HELEN CONTE övervägde aldrig att specialisera sig inom det området. Hon började läsa till sjuksköterska när hon var 23 år. Under utbildningen hade hon tänkt att hon skulle bli distriktssköterska och hennes första jobb var på en akutmottagning. Hon jobbade också på en kirurgisk avdelning innan hon bestämde sig för att specialisera sig mot intensivvård. Det var ett lyckokast. På frågan om vilket val hon är mest nöjd med i sitt yrkesliv svarar hon utan att tveka beslutet att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska. — Jag fick en fördjupad kunskap och ett mer kritiskt förhållningssätt. Och så fick jag mitt livs passion — intensivvård. FÖR SIGMUND är det inte någon självklarhet att läsa till specialistsjuksköterska. Men om han gör det är det inriktning mot psykiatri som ligger närmast till hands. Som iva-sjuksköterska vårdar Helen Conte de svårast sjuka patienterna. Vid sidan av jobbet på kliniken har hon forskat om intensivvårdsteam och 2017 lade hon fram sin avhandling vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska institutet. I dag utgör undervisningen på Karolinska huvuddelen av hennes arbete. Hon arbetar också extra på intensivvårdsavdelningen i Umeå. På frågan om hon ångrar något val hon har gjort hittills i sitt yrkesliv behöver hon fundera en liten stund. — Det finns förstås vissa situationer, men när något hänt och jag har analyserat klart är jag inte den typen av person som funderar så mycket mer på det, säger hon. Fast när samtalet glider över på forskning kommer hon ändå på en sak som hon gärna hade gjort annorlunda, nämligen att forska på heltid i stället för att jobba på sjukhus samtidigt som hon arbetade med sin avhandling. Det eftersom forskning är viktigt och behöver få ta tid. Det kritiska förhållningssättet som hon menar att forskningen ger framhåller hon som särskilt värdefullt. Sigmund Sundelin håller med: — Jag vet med mig att jag är kritisk, nästan av princip, säger han. HELEN CONTE Ålder: 49 år. Å B in Bor: I Kramfors. ilj Man. Fa F m : J Jobb: Adjunkt på Karolinska institutet. Jobbar timmar på in e int nsivvårdsavdelningen i Umeå. Utbildning: Utbilbldad uksk sj k köterska på Röda Korsets högskola i Stockholm, specialistutbildning inom intensivvård och senare disputerad å p Karolinska institutet. Fritid: Har fyra slädhundar och är chefredaktör för anestesi- och intensivvårdssjuksköterskornas tidning AnIva Ventilen. Förebild: Florence Nightingale. Helen: Ska man framåt måste man vara kritisk. Och tar någon illa vid sig måste man kunna tala om det. Ofta handlar det om hur man säger saker mer än vad man säger. Jag har en kollega som kan säga vad som helst till folk och han uppfattas alltid som trevlig, men skulle jag säga samma saker skulle jag bli sågad vid fotknölarna. När jag började utbilda studenter fick jag höra att några var lite rädda för mig, fast jag alltid försöker vara vänlig. Jag förstod sen att mitt ansiktsuttryck inte stämde överens med det jag sa när jag försökte ge feedback och vara trevlig samtidigt. Fast sen insåg jag att det är skönt att studenterna har respekt för mig. Jag finns ju på utbildningen för att de ska lära sig och utvecklas. VÅRDFOKUS. NUMMER NIO 2019 Vårdfokus Uppfinnaren Vårdfokus Frågeakuten Vårdfokus Akutens superproffs Vårdfokus Friheten lockade för inhyrd Vårdfokus Toppcheferna Vårdfokus Ballerinan som bytte position Vårdfokus Vässar yrket med 3D-bilder Vårdfokus Förlösande skratt Vårdfokus Har du allt? Vårdfokus Nu stannar de på labbet Vårdfokus Från skog till psykiatri Vårdfokus Maxa ditt CV Vårdfokus Kommunkarriär Vårdfokus Läs & lyssna Vårdfokus Medlemsinfo