Omtanke 1
– I dansen handlar det om att följa med i en anna
n människas rörelse. Det är något alldeles extra. När man dansar utsöndras oxytocin. Många lever en vecka på en dans. Dansare beskriver känslan som danseufori, dansförälskelse eller att vara danshög. Han tror att många skulle må bra av att ge sig ut och dansa. – Alla är nyktra på dans och det behövs inte en enda polis. Jag har aldrig träffat så många vänliga människor som under Malungsveckan. För att dra det till sin spets kan man säga att om Hitler och Stalin varit ute och dansat en kramig foxtrot hade andra världskriget aldrig ägt rum. Att Bengt Starrin gör en reportagebok om dans är inte så konstigt med tanke på att han brukade dansa som ung och även har ett stort musikintresse. Men att han började med forskning var däremot inte lika självklart. – Jag gillade inte alls att skriva på gymnasiet. Men på något sätt har jag plågat mig igenom det jobbiga och i dag är det så roligt, så roligt. Det märks! Bakom sig har han runt 350 vetenskapliga publikationer, 25 av dem är böcker. – Det är lekfullheten som har gjort det här möjligt. När jag började fanns det bara möjligheter, ingen press. Men den stora friheten som vi upplevde finns inte längre. Det blir tuffare och tuffare, i dag är det hårdare konkurrens och svårare att få forskningspengar. Trots alla publikationer föredrar han att skriva en krönika framför en vetenskaplig artikel. Och han skulle inte ha något emot att prova något nytt. – Skulle jag leva om mitt liv skulle jag testa något annat. Se något nytt och utvecklas. Bengt Starrin Ålder: 64 år. Jobbar: Professor vid Karlstads universitet, krönikör Värmlands folkblad. Bor: Karlstad. Familj: Hustru, barn och barnbarn. Oanad talang: Spelade trumpet i universitetsorkestern Phontrattarné, vid Uppsala universitet. Orkestern låg tia på Svensktoppen med låten ”Kaffe utan grädde”. Om jobbet : Det är en enorm förmån att få forska. Jag har kunnat välja det jag är intresserad av. : I vissa forskningsprojekt är det 90 procent slit. Under årens lopp har det blivit runt 350 vetenskapliga publikationer. Bengt Starrin tycker att livet som forskare kan vara slitsamt. – Men det är som när man vant sig vid att springa ett motionslopp. Man vet att glädjen på slutet balanserar upp. På dansbanan finns ingen destruktiv skam. När människor dansar utsöndras det välgörande hormonet oxytocin. Foto: Bengt Starrin 22 www.ssil.se