REPORTAGE: KERAMIKENS BILJETT TILL FRAMTIDEN KERA
MIKENS BILJETT TILL FRAMTIDEN Från kyrkgolv, kakelugnar och engelska plattor till storformat, hyllor och hängare. Arkitekten Sofia Tjernström tar avstamp i historien, kartlägger dagens estetiska trender och konstaterar att keramiken har en given plats i framtida arkitektur och inredning. Text SOFIA TJERNSTRÖM Bild FANNY TERSMEDEN, JOHANNES HENRIKSSON OCH OSCAR LANDING, UMA K eramik i inredningen är inte något man förknippar med Sverige. Den keramiska utvecklingen i resten av Europa nådde visserligen även våra breddgrader, men sällan tillkom här några starka eller självständiga uttryck. Utom när det gäller kakelugnar där Sverige var unikt och nådde berömmelse utanför landets gränser. Keramik i inredningen förekommer i Europa sedan medeltiden då den utvecklades efter två olika linjer: I norra Europa lade man jordfärgade plattor på golven medan man i södra satte färgglada, glaserade plattor på väggarna. När ståtliga byggnader som kyrkor, slott och palats började byggas av sten och tegel krävdes ett golvmaterial som var mer beständigt än stampad jord. Förebilder saknades – i Rom användes marmor och i Främre Orienten mattor. Den färgglada kakelmosaiken kom till södra Europa med morerna och sattes i geometriska mönster som paneler på väggar. Så småningom lärde sig européerna att måla på den vita tennglasyren. Nu blev bilderna föreställande – blad, frukter och porträtt – något som passade den experimenterande renässanstiden. I Italien lades dessa ömtåliga plattor på golven, ibland förskönades väggarna ytterligare med reliefskulptur, till exempel den som tillverkades av konstnärsfamiljen della Robbia. I Nederländerna blev kakel vanligt i medelklasshemmens mindre rum där de typiskt vita plattorna med blåmålad dekor sattes på väggar, i kök och trappor, som golvlister och som brandsäker och dekorativ yta i eldstäder. Varje platta försågs med ett enskilt motiv och likt unika konstverk blev de med tiden värdefulla samlarobjekt. I SVERIGE STARTADES på 1700-talet fabriker där man ville efterlikna de europeiska (som i sin tur inspirerades av de kinesiska) produkterna. Ett sinnrikt rökkanalsystem, en svensk uppfinning, medförde ett stort uppsving för kakelugnar vars olika modeller kläddes i de nymodiga kakelplattorna med målade mönster, lånade bland annat från franska tallrikar. Under rokokon började interiörer betraktas som en arkitektonisk helhet och i slott, herrgårdar och förnäma borgarhem ritade alltfler arkitekter praktkakelugnar. Den med kakel klädda ugnen fick spela huvudrollen i inredningen, med mönster målade över hela ugnen. Inte sällan fortsatte kakeldekoren ut på de omgärdande väggfälten. Det engelska inflytandet blev helt dominerande under 1800-talets sista decennier både genom import och som förebild. Engelska enkaustiska golvplattor ligger i trapphus och foajéer i alla svenska städer med hus uppförda under den här perioden. Parallellt ökade efterfrågan på kakelugnar 38 LERA #1 2020