Marknad Örebro 1
Lill-Anna drev sitt första bageri som 19-åring. E
fter ett kort uppehåll där hon jobbade med annat så har hon varit i samma bransch hela livet vilket innebär drygt 30 år. I början av 1990-talet, det var krisår det. Var det därför? – Som ung tjej, 21 år gammal, och ville starta upp ett industribageri det var helt fel läge. Men jag trodde fortfarande på idén och hittade gamla bagerimaskiner uppe i Örnsköldsvik. Sen gick jag till en bank igen för jag ville starta upp ett AB men de rådde mig till att gå till en annan bank så det var motigt ett tag. Men hur löste du det? – Jag jobbade fortfarande som inredare men även på en bensinmack på helgerna. Så jag tog allt mitt sparkapital, fick köpa maskinerna genom att betala halva handpenningen och resten skulle betalas av på två år. Sedan jobbade jag under tre månader som inredare dagtid, bensinmacken på helgerna och med bageriet på nätterna. För att köra ut varorna under nätterna fick jag låna en kärra av Hydro. Men efter tre månader valde jag att satsa enbart på bageriet. Det gäller att veta vad man vill? – Om man verkligen tror på en idé då är även motgångarna en drivkraft. Samtidigt visste jag att jag hade ett jobb som inredare, jag hade skrivit ett kontrakt på en lokal på tre år. Det värsta som kunde hända var att jag förlorade alla pengar men jag skulle kunna betala hyran, jag kunde bo i en lagerlokal på 200 kvadratmeter och jag hade då i alla fall testat idén. Så kände jag och då var det i så fall värt det. Men idag 30 år senare hade jag kanske resonerat annorlunda…skratt. Att det var motigt med bankerna och finansieringen tror du att det var de tuffa tiderna eller att du var ung tjej som kom med företagsidén? – Det var nog kombinationen. Samtidigt har det inte förändrats så mycket under den här 30 åren. För det är samma tankesätt idag från bankerna. Men visst, vi kvinnor är kanske lite försiktigare och vill inte dra på oss några prickar eller vad det är. Men dels var det tiderna under 1990-talet men samtidigt vet jag att det var ett annat bageri med grabbar som startade då och de fick låna och köpte en Cheva van för utkörning men det bolaget gick i konkurs lite senare. Motigt och tufft inledningsvis men med hårt arbete så tog alltså Lill-Anna sig vidare inom den bransch hon tillhört sedan dess om än med lite olika inriktningar eller kanske flera inriktningar på samma gång. Men hon började med leveransen. – Det började med att det skulle vara ett rent leveransbageri och jag hade fem kunder när jag startade. Ingen egen butik eller något annat. Sedan började jag med försäljning på USÖ och där har vi varit i 28 år nu. Hur såg nästa steg ut? – Efter några år kom alla de här bake off bagerierna och butikerna började baka sitt eget bröd och vi levererade till butiker och till hotell och restauranger så där började den konkurrensen. Då dök det upp en liten lokal på Kungsgatan som var ledig och den passade in i den tanken vi hade i företaget om en brödbutik så då öppnade vi den år 2000. – Men vi växte ur den lokalen och bestämde att vi skulle stänga den butiken. I samma veva så frågade vår hyresvärd om vi inte var intresserade av lokalen på Vasagatan istället. Många frågade varför vi inte sökte något på Drottninggatan men det var inte den miljön vi ville vara i. För mig hänger allt ihop, bemötande, miljö och det du äter ska vara en helhet så det var inget alternativ. Men när Lill-Anna tittade på lokalen på Vasagatan så stämde det bättre överens med vad hon sökte. Det hade varit en zooaffär som man byggde om till den mysiga omtyckta lilla lokal i två våningar som Lill-Annas café ligger i. Hur var tanken när du öppnade Vasagatan. Var det att fortsätta växa eller var det ”bara” det fiket och bageriet som du hade tänkt dig driva? – Tanken var att enbart ha bageriet och caféet på Vasagatan. Men sen hade vi ingenting här i Kumla. Vi hade börjat få mycket kunder med mer efterfrågan på konditoribiten så då valde vi att bygga ut och öppna upp en butik och ett café här. Verksamheten rullade på och tanken var kanske inte att öppna någonting mer men så kom en fråga Lill-Anna inte ville tacka nej till. – Jag fick berättat för mig att man skulle bygga om och öppna upp slottet mer för allmänheten. Då fick jag frågan om jag ville starta någonting där. De kände till Vasagatan och man kände till historiken och vad vi ville leverera. Då gav jag ett förslag på hur jag kunde tänka mig för det har aldrig fungerat med restauranger i Slottet nämligen. – Jag fick frågan 2016, sedan skulle det byggas om och först skulle kafédelen vara där den var förut men så ville man göra om allting till en helt ny miljö med kafédel i tornet där disken var tidigare. Dessutom hittade man gamla stenar som skulle undersökas och som gjorde att tiden rann iväg. I samma veva med samma hyresvärd som jag har här i bageriet 19