PRAESA. Pristagarfolder 2015 1
PRAESA, Project for the Study of Alternative Educ
ation in South Africa, är en organisation som bedriver läsfrämjande arbete för barn och ungdomar i Sydafrika. Med utgångspunkten att förmedla läs- och berättarglädje har de kreativt och i kontinuerlig dialog med aktuell forskning utvecklat en rad olika metoder för att ge barn och unga tillgång till litteratur. PRAESA grundades 1992 av akademikern och antiapartheid-aktivisten Neville Alexander, som i tio år satt som politisk fånge på fängelseön Robben Island tillsammans med bland andra Nelson Mandela. Från 1980-talet och fram till sin död 2012 arbetade Alexander för att uppmärksamma flerspråkighet som en viktig förutsättning för individuell och samhällelig utveckling. Målet var att ge barn tillgång till utbildning och litteratur på deras eget modersmål. ”Vi måste börja använda afrikanska språk på kraftfulla sätt”, som Neville Alexander själv uttryckte det. Idag är PRAESA en oberoende organisation men startade som en forsknings- och utvecklingsenhet ansluten till Cape Town University. I mitten av 1990-talet inledde den nuvarande direktören Carole Bloch och koordinatorn Ntombizanele Mahobe ett samarbete kring olika strategier för flerspråkig läs- och skrivinlärning på Battswood Primary School i Kapstaden. Projektet ledde till att PRAESA som en av de första organisationerna i Sydafrika började arbeta med böcker på flera språk i sin strävan efter att skapa en läskultur som motiverar och inspirerar barn att läsa. Organisationen är baserad i Kapstaden och har tre grundläggande mål: att erbjuda barn högkvalitativ litteratur på de olika sydafrikanska språken, att samarbeta med och skapa nätverk mellan läsfrämjande organisationer och förläggare samt att initiera och genomföra aktiviteter som verkar för en levande läs- och berättarkultur i socialt utsatta samhällen. Sydafrika är ett land med elva officiella språk och stora skillnader mellan townships och fattiga skolor på landsbygden, och mer resursstarka skolor i storstäderna. PRAESA introducerade tidigt idéer kring skönlitteraturens betydelse för läsundervisningen. Frågorna om hur skolsystemet i utsatta områden kan stärkas och hur man uppmuntrar två- eller flerspråkig undervisning har varit grundläggande.