Regionalt krisstöd 1
Krisstöden till regionerna 2021 Regional kulturve
rksamhet på sikt Pandemin har påverkat förutsättningarna för kulturlivet i stort, och efter flera fördelningar av regionalt krisstödet 2020–2022 finns det fortfarande ekonomiska behov på grund av intäktsbortfall där egenfinansieringen normalt sett är hög. Det är i dagsläget fortsatt svårt att överblicka pandemins långsiktiga konsekvenser för den regionala kulturen. Klart är att alla konst- och kulturområden inom kultursamverkansmodellen påverkats, om än i olika omfattning och med skillnader mellan olika delar av landet. Som tidigare nämnts har det fria kulturlivet drabbats hårdast av pandemin. Samtidigt ska det konstateras att regionala kulturverksamheter som samfinansieras genom kultursamverkansmodellen är direkt beroende av tillgång till frilansande professionella konst- och kulturskapare och av det ideella arrangörsledet. Under återstarten blir regionala kulturverksamheternas roll som arbets- och uppdragsgivare ytterst viktig. Fortsatta behov – stärka regionernas ekonomiska grundförutsättningar Kultursamverkansmodellen har sedan införandet i hög grad bidragit till utveckling inom det kulturpolitiska fältet. Det som har stärkts – och som alltjämt är under utveckling – är de långsiktiga förutsättningarna för att vi ska kunna ha en regional kultur av hög kvalitet: kulturell infrastruktur har utvecklats inom flera konstområden, arbetssätt har förfinats och samverkansformer har etablerats. Efter att ha fördelat krisstöd 2020–2022 och följt upp regionala krisstöd 2020–2021, samt efter annan uppföljning och många samtal med landets regionala kulturförvaltningar, drar Kulturrådet slutsatsen att det är önskvärt med mer långsiktighet vid framtida förstärkningar av kultursamverkansmodellen för att hantera kommande utmaningar för den regionala kulturen. Kultursamverkansmodellen bidrar till att utveckla långsiktiga strukturer och arbetssätt, och stöd bör fördelas med utgångspunkt i dessa långsiktiga ambitioner. 6/21