MIN JAKTRESA man åker i väg för att ha det bra i
några dagar. Bäcken snirklade sig krokigt igenom landskapet och vi smög oss neråt. Efter cirka 300 meter hittade vi en hydda, men det verkade vara lågt med aktivitet i området. Där var bra med gnag och vi hittade flera betesplatser, men själva bävern lös med sin frånvaro. Efter nästan en kilometer övergick bäverlandskapet till finare granskog och bäverspåren försvann. Utan att ha se en bäver blev det till att börja smyga tillbaka. Snön började bli ännu mer ihärdig och sikten blev sämre och sämre, synbarheten var begränsad till kanske fyrtio meter och humöret började sjunka i takt med blodsockret. Hur stor var chansen att man skulle få sånt här väder när det var solsken i Skåne? Murphys lag gjorde sig gällande i vanlig ordning med andra ord. Väl framkomna till mötespunkten med de andra jägarna kunde vi konstatera att deras kväll hade varit lika innehållslös som vår. Men så är det med jakt. Det finns ingen jakt som kan eller skall garantera något, då vore det ju såklart inte så skoj! Medan vi stod där och konversera kom ja k t grannen förbi och eftersom han såg vad vi höll på med stannade han till och lyckönskade oss. Tio minuter senare hade vi fått ytterligare 2500 hektar att jaga på :-) Glada i hågen drog vi oss tillbaka till vandrarhemmet och spände bågen för den efterföljande dagens jakt. Efter att ha ätit mat över öppen eld nere i vandrarhemmets tältkåta var man rätt mör, sängen kändes som rena befrielsen och med tanke på att klockan drog sig till strax efter 01.00 var det inte mer än några timmar kvar till dess att man skulle vara uppe igen och pyrscha bäver. När solen hade börjat tränga igenom molen tidigt på fredagsmorgonen låg snön fortfarande kvar på marken. Inga våldsamma mängder men tillräckligt för att ställa till jäkelskap. Väl utkomna på pass tog vi och patrullerade av bäckpartiet igen. Jag och Mattias gav oss på att försöka smyga ner längs bäcken i samma sträcka som kvällen innan. Vinden låg rätt, så var där bäver så skulle vi nog kunna komma till den. Sakta och försiktigt försökte vi smyga fram för att förhoppningsvis kunna se en liten brytning på vattnet som antydde en bäver som simmade i fåran, men icke. De brytningar som förekom var endast när snön lämnade de tyngda grenarna och rasade ner i vattnet. Efter några timmar bröt vi jakten och samlades för att åka upp och titta på den nya biten mark. Vi åkte iväg tre-fyra kilometer innan vi svängde av och in på en vändplan. Redan när man satte ut foten utanför bilen kunde man känna att här fanns det bäver och de var här nu. Mikael tog ledningen och dundrade upp för berget. Nedanför oss, cirka sjuttio meter strömmade en riktigt fin bäck fram och här hade bävrarna levt rackartyg. Kan tänka mig att den skogsägaren som ser detta har samma känsla som en lantbrukare när han ser vad vildsvinen har härjat till i hans åkrar. Björkarna låg till höger och vänster, det såg närmare ut som om här skulle ha dragit fram ett kompani 48 Jaguargruppens joker kniv ct18 swat Knivblad: S.S 440B, svart. Handtag: Micarta med röda inlägg på bägge sidor om full tang bladet. Bladlängd:10,5 cm. Vikt: 208 gram. Fodral: Svart läderfodral med tändstål. Fodralet är även anpassat för Mollesystem på tex. väskor och av utrustningsvästar. Kniv som numera finns och används av jaktguider och yrkesmilitärer.