stridslystna bävrar med ett enda mål i huvudet oc
h det är att göra en slutavverkning som skulle få stormen ”Gudrun” att framstå som löjlig. Tre pass i iordningställdes i absolut ljuddiciplin. Snabbt och effektivt och till och med med vindriktningen till vår favör fixades passen med rena skottgator, en sittplats med god sikt och med ett bra ryggstöd såklart. Känslan som infann sig efter att ha hittat detta super område var att man hoppades på att man hade ammunition så det skulle räcka till kvällen. Snabbt som blixten var kläderna på och en mindre matsäck för att överleva några timmar i skogen klar. Förväntningarna var i topp och tillika hade snön börjat försvinna men en stigande temperatur. Det kunde med andra ord inte bli bättre. Solen var uppe och värmde till passen så när vi slirade in på vändplatsen så kändes det nästan som om saken var biff. Bävrarna var ”Men själva bävern lös med sin frånvaro!” skjutna och låg redan bak i hiluxen. Att ta sig upp för berget var inga problem och det gick fjäderlätt trots packningen. Dock gick det långsamt. Alla tre gick och spanade ivrigt ner Med detta klart hägrade sängen, för friskluft och god mat tär på kroppen. På eftermiddagen vaknade man utav det karakteristiska mullret av en typisk V8. mot bäckravinen för om där var en bäver framme redan så skulle tillfället tas. Efter en stund vara alla på sina pass. Dan satt uppe på en höjd och hade överblick över ett riktig bäverdelta. Flera små bäckfåror som var uppdämda och sen en större yta med någorlunda stilla vatten. Där han satt med stöd från Primos skjutstödet skulle han utan tvekan leverera ett precisionsskott och få bävern på plats. Ytterligare 400 meter från honom skulle Mattias posta en bit från en större bäverhydda och emellan fick jag ta ett pass på en udde. Solen slog igenom trädgrenarna och det var ganska behagligt. Jag låg på marken med vapnet stabilt framför mig. Faktum är att jag låg nästan bättre här än i skjutbänken på skjutbanan. Vapnet sögs nästan fast i mossan och förutsättningarna kunde inte bli bättre än så här. Ett par timmar förflöt kvickt och långt bort i fjärran hörde vi ett skott, det tog inte lång tid förrän vi fick reda på att Anton hade låtit sin Sauer 202 Elegance tala nere i ett annat område. Nyfikna som vi var så tog vi oss ner för att se hur det gått. När vi sladdar in med bilen så mötes vi upp av två rejält våta herrar. Det visade sig att de >> Med rätt vapenbärarsystem kan man gå långt utan att axlarna blir trötta. Med Vornes ryggsäck kan man dessutom bli skjutklar på några sekunder utan att behöva vara akrobat. MIN 49 JAKTRESA