än ett konstant skjutande och chanstagande i skog
en. Där skall de stora gårdarna och godsen ha en eloge. De fokuserar mycket på just helhetsupplevelsen och är ofta väl organiserade. Till exempel har de egna välutbildade och oberoende eftersöksteam som kan jobba oavbrutet i dygn för att få tag i ett eventuellt skadat vilt. Själv händer det att han åker hem utan att ha avlossat ett skott om det inte känns bra. Hur ofta får du själv skjuta på de här jakterna? – Ja, det är lite varierande men på många jakter går jag endast som hundförare och då har jag inte ens vapnet med mig. Det är mer i vägen än till nytta i vissa fall. Har vi eftersöksteam i beredskap finns ju inte behovet. Visst finns risken att ett vildsvin kanske skulle kunna ge sig på en hund men det är så sällan och en situation som går oftast att lösa på något annat sätt. På de egna jakterna är vapnet däremot med. – Men att skjuta som hundförare är inte det lättaste, där är många faktorer som skall stämma och säkerheten för hundar och folk kommer alltid i främsta rummet. Därför hänger bössan på ryggen. Skulciellt efter det att fadern hade läxat upp honom med: ”man skall minnas varje skott och vilt och visa ödmjukhet inför viltet”. Vi pratar om vildsvinen och klövviltsförvaltningen som vi till stora delar kan tacka dom svenska godsen och storgårdarna för att jakten är där den är idag. Utbredningen av exempelvis vildsvinen har gett hela branschen ett uppsving. – De är intelligenta djur, säger Patrik, det ”Jag var tar några år innan man har permenanta vildsvin på marken men när man har det så har man fått sig en fantastisk jakt. Men de är inte så tåliga som den fornnordiska grisen Särimner som återuppstår, även om det ibland verkar som om vissa tror det. Det är inte bara att smälla på, det finns faktiskt inte hur många vildsvin som helst. Och det heter vildsvin, slår Patrik fast, inte svin eller gris. snarare lite jaktmotståndare när jag var liten... jag förstod inte nyttan med jakten på den tiden.” le dock tillfället ges och det känns rätt, det vill säga: bra skottmöjlighet, bra hundjobb, rätt läge och så vidare så kan han mycket väl förvalta tillfället. Stämmer inte det så hänger han upp bössan igen och kopplar hunden. Å andra sidan ångrar han heller inte de skott han skjutit de senaste tjugotvå åren. – Visst var där ett antal år i början när man var jakthungrig och bara tänkte på att skjuta så mycket som möjligt. Under ett antal höstar i rad lyckades han tex skjuta femtiotalet rådjur och minst lika många rävar. Men han kom till insikt, speSådana finns i ladugården. – Människor som inte förstår vad viltförvaltning innebär borde inte bli jägare, de kan lika gärna hålla till på skjutbanan. Vi ska ha jägare med vett och etikett som har kunskap att välja rätt läge, rätt djur och döda detsamma med ett omedelbart skott. Patrik menar att om jägarna sköter viltförvaltningen och skjuter rätt, så kommer merparten av problemen med tex vildsvinen i trädgårdarna att minska drastiskt. Ett klassiskt fel han tar upp är att jägare till exempel har en åtel/foderplats i närheten till ängar och grödor. Nar maten är slut på åteln/foderplatsen tar vildsvinen riktning på grödorna istället. – Det riktiga är att ha foderplatserna långt in i skogen och sen sitta och vaka längs grödorna. Då hade man också skyddat dessa på ett bra sätt och det är då heller inga problem att stängsla ut vildsvinen med eltråd. >> 35 MIN HUND