Bakre raden från vänster Ann-Marie Svensson, Ange
lie Marsland, Gunnel Sahlin, Camilla Marsland, Ann Hansson, Ulrika Edofsson, Birgitta Broberg, Gudrun Kile, Ninni Andersson med Niklas i famnen, Maria Lindqvist, Anna Kulginova. Sittande från vänster Karolina Bjurehed med Komeda, Annika Georgson med Bella, Ulla Ternander. lingonris. Ducka och avvärja snårskogens grenar. Vi kliver försiktigt vid sidan om spåren från en skogsmaskin. Det gör inte Bella. Hon plumsar rakt ner i ett vattenfyllt hål innan hon får fart och försvinner iväg. En korp kraxar. Vi pulsar vidare. Det går faktiskt inget vidare. Efter en stund befinner vi oss på en mosse. Inte ett vilt i sikte. Annika kallar in Bella och gör ett nytt släpp. Nu händer något. Det finns en viltåker en knapp kilometer bort. Efter en stund ser Annika att Bella står. Spänningen höjs. Kan det vara...? Annika meddelar passkyttarna att vara beredda. Det hörs hundskall. Är det Bella? Men det låter så långt bort, kan det vara en annan hund? Bella drar igen. – Nu är hon vid pass femton, Gunnel, kan du se henne? Annika skymtar något mellan de ”Det sociala står för säkert femtio procent” glesa tallstammarna lite längre fram. En mygga surrar. Vi är omgivna av mossar, just här brukar älgarna trivas. Vi ser spår på marken. Jag ser något som rör sig, nej, det var en fågel. Hundskall. Men, nej, det är en annan hund. Vi är inte ensamma i skogarna idag. Gunnel har fått kontakt med Bella som tröttnat på jakten. Hon vill hellre låna mobiltelefonen. Vi bryter såten och åker till rastplatsen för att grilla korv. Den enda som sett något av vikt är Anna Kulginova som hade en hjort bara fem meter från sitt pass. – Det sociala står för säker femtio procent, konstaterar Maria Lindqvist. Som ganska ny uppskattar hon alla tips och råd hon kan få av dem som är mer erfarna. – Som att man inte alltid måste ha det absolut senaste. När killar är inblandade känns det som att man >> 65 MIN JAKT