VellingePosten nr 3 2023 1
24 RESTEMA MED VELLINGEPOSTEN USA PÅ RÄLS Jag har
tidigare skrivit om tågresor i Europa och nu tänkte jag slå ett rejält rallarslag för upplevelser på räls ”over there”. Amerikanska tåg hade under lång tid dåligt rykte; Långsamma, dålig service och låg standard och ständiga förseningar. Inrikesflyg och vägtransporter prioriterades på persontågens bekostnad och linje efter linje lades ned. Efterkrigstidens gradvisa nedgång för USA:s olika järnvägsbolag gjorde att kvarvarande linjer år 1971 slogs samman i Amtrak – USA:s federala motsvarighet till SJ. Staten står som garant men varje linje drivs som ett eget företag. Godstrafiken på räls fungerar dock utmärkt och en uppgift säger att 40 procent av allt gods i USA transporteras på järnväg. I Europa är förhållandena omvända: Här har vi ett fungerande järnvägsnät för persontrafik medan godstransporterna gör Europa till lastbilarnas kontinent. Från New Orleans startar resan mitt på dagen och börjar med att korsa Ol´Man River, Mississippi, över en av USA:s längsta järnvägsbroar – Huey P.Long Bridge, drygt sju kilometer lång. Text Jörgen Westerhov Foto: Pixbay Funderat på att åka tåg i USA? Det är faktiskt ett utmärkt sätt att ta sig runt i det stora landet. Glöm flygplatsernas säkerhetskontroller och glöm monotona resor längs oändliga motorvägar med Greyhoundbussar. Tågen tar er genom småorter, betagande landskap och till gudsförgätna platser man sällan annars kommer till. Men nu ska det bli andra bullar av i USA! Tågresandet ska utvecklas och, inspirerad av andra länder, ska även satsa på snabbtåg! Idag finns USA:s enda snabbtågslinje på östkusten mellan Boston och Washington via New York och Philadelphia med en högsta hastighet på 250 km/tim. År 2029 är det tänkt att en höghastighetsjärnväg ska stå klar mellan San Francisco till Los Angeles. Det är emellertid ingen lätt uppgift att omvända ett bilburet folk till att utnyttja tåg, och kritikerna menar att en ökande persontrafik kommer att tränga undan godstågen så att även de amerikanska motorvägarna blir igenkorkade av lastbilar. Som det är nu så prioriteras godstrafiken framför passagerartåg och därför är tågtidtabellerna generöst tilltagna. Ofta kommer man nämligen före utsatt ankomsttid och då är det bara att tacka och ta emot när extra tid ges på orter längs vägen och man hinner ta en promenad innan tidtabellsenlig avgång. Dock bör man vara medveten om att det även kan vara åt andra hållet, att tåget kan bli stående på linjen med försening som följd. Gatumusikanter i New Orleans. Häromåret gjorde jag en minnesvärd tågresa med en av våra USA-grupper från New Orleans till Los Angeles, en resa på 48 timmar genom fem stater och tre tidszoner. Det är en av USA:s klassiska linjer som heter Sunset Limited (tågen har alltid namn i USA) och har med få avbrott rullat från New Orleans till Los Angeles sedan 1894. Från New Orleans startade resan mitt på dagen och började med att korsa Ol´Man River, Mississippi, över en av USA:s längsta järnvägsbroar – Huey P.Long Bridge, drygt sju kilometer lång. Därefter rullade vi i sakta mak genom cajunfolkets land i västra Louisiana och tåget stannade i deras ”huvudstad” Lafayette. Som namnet antyder är cajunernas franska kulturarv mycket påtagligt. Vi fortsatte förbi eleganta plantager och genom sumpmark med alligatorer. De första franska koloniseringsförsöken på 1680-talet slutade i katastrof och i ”Den våta graven” – Louisianas träskmarker – skördade alligatorer, giftormar och febersjukdomar åtskilliga offer, så mer än en tanke går till de rallare som på 1800-talet kämpade med järnvägsbygget i denna terräng. Mot kvällningen lämnar vi Louisiana och rullar in i Texas. Vi lämnade därmed amerikanska södern och inträder i ”Vilda Västern”. Texas är efter Kalifornien USA:s näst största delstat. Louisiana är uppkallat efter franske kungen Ludvig