Stenkoll 1
Ledare Ska entreprenadberg klassas som avfall? F
rågan kan tyckas absurd med tanke på hur många mil prima väg som har byggts med entreprenadberg. Ändå är det den frågan som Mark- och Miljödomstolen (MMD) i Nacka ska ta ställning till inom kort. Det är inget litet projekt det gäller: det handlar om Förbifart Stockholm och dess 20 miljoner ton losshållet berg. Motpart är här Naturvårdsverket. För SBMI är det mest väsentliga just nu att frågan blir klarlagd. Klassas berget som avfall så kan den som tar hand om det råka ut för deponiskatt om 435 kr/ton om man inte hinner nyttiggöra eller avyttra berget inom tre år. Det är mer än fyra gånger saluvärdet. Vem vågar köpa berget innan MMD har fattat sitt beslut? Av och till har stora mängder berg dumpats ut på marknaden från dåvarande Väg- och Banverkets sida när man i olika projekt har dragit på sig överskott. Stora mängder berg till nästan ingen kostnad alls har gjort att hela marknadspriset har sjunkit väl under självkostnadsnivån för en seriös täkt. Att driva täkter kostar pengar, särskilt om man har ambitioner på miljö- och arbetsmiljöområdet. Att entreprenadberg inte slår undan fötterna för seriöst arbetande företag kanske kan ses som rimligt. Å andra sidan är det självklart att en prima resurs ska användas. Frågar ” För SBMI är det mest väsentliga just nu att frågan blir klarlagd. För vem vågar köpa berget innan MMD har fattat sitt beslut? man hundra svenskar om de tycker att användbart material ska deponeras eller användas, så kommer ytterst få svara ”deponeras”. Det är orimligt. Naturvårdsverket har väckt frågan om de bergmassor som tas ut från tunnelbygget utgör avfall enligt 15 kap. miljöbalken och avfallsförordningen. Trafikverket menar i sitt svar att frågan inte bör avgöras av MMD. De hänvisar till Miljööverdomstolen, som i dom MÖD 2011:39 ansåg att frågan om klassificeringen av ett ämne bör överlåtas på den löpande tillsynen. Domstolen grundade denna bedömning på att möjligheterna att hantera ett ämne kan ändras med teknikutveckling m m, vilket kan medföra att ämnet rättsligen ändrar karaktär. Trafikverket refererar även till EUrättens avfallshierarki. Den framhåller att man i första hand ska försöka undvika att avfall uppstår. I andra hand ska materialet (”avfallet”) återanvändas, utan någon egentlig ytterligare behandling. Enligt Trafikverkets mening gäller detta för det krossade berget som lämnar tunnlarna. Man hänvisar även till 2 kap. i miljöbalken som framhåller att verksamhetsutövare ska utnyttja möjligheterna till återvinning/återanvändning. Att klassificera bergmassorna som avfall är svårförenligt med EU-rättens syfte och det försvårar en ändamålsenlig vidareanvändning, vilket är ett mål i regeringens tillåtlighetsprövning av Förbifarten. Trafikverket menar att bergmassorna även kan klassas som biprodukt och därmed inte omfattas av deponiskatt. Enligt svensk lag har en biprodukt uppkommit i en ”tillverkningsprocess” där huvudsyftet inte är att producera materialet, men det kan användas direkt med normal industriell bearbetning. I EU-direktivet (2008/98/ EG), som föregått vår lag, används ordet ”produktionsprocess”, vilket stämmer bättre på tunneldrivning än ”tillverkningsprocess”. Detta är ännu ett exempel på svensk ”Gold Plating”, där EU-direktiv ges en snävare och striktare tolkning i svensk lagstiftning än vad direktivet avsåg – utan analys av kostnader eller nytta. Varför ska Sverige alltid försöka vara ”bäst i klassen” i EU? Tror vi att andra imponeras? Bryr de sig? Jag tror det inte och jag tror att det är viktigt att industrin genom branschföreningarna för en aktiv dialog med departementen, innan beslut fattas, så att konsekvenserna av svensk ”Gold Plating” i tid kan klargöras. Alla vill vi ha ren luft och friskt vatten, men vem tjänar på att en prima råvara i form av tunnelberg klassas som avfall? Jag får citera bibeln: ”Förlåt dem ty de veta icke vad de göra”. Björn strokirk, vd sBMI FoTo: ANNA HåLLAMS