Omtanke 1
TEMA: HVB/FAMILJEHEM Carola Clomén minns att det
var på en fredag som IVO meddelade att alla tillstånd drogs in för företaget där hon tidigare arbetade som verksamhetschef för familjehemsdelen. – Jag frös till is när jag fick beskedet. Vad skulle hända med alla placerade barn? Flera hade redan flyttat 7-8 gånger och jag ville inte komma med beskedet att de måste flytta igen. Det här hände för knappt ett år sedan och IVOs beslut handlade främst om ägarstrukturer. Det fanns inga anmärkningar på hur verksamheten sköttes. – När man placerar barn i familjehem vill man förstås ha en långsiktig och trygg lösning. Vi var därför tvungna att berätta om läget för de socialsekreterare som kontaktade oss för placering. Förvaltningsrätten beslutade om inhibition, ett tillfälligt beslut att fortsatt få bedriva verksamheten fram till att domstolen hade fattat ett slutgiltigt beslut, men sedan visste vi ju inte hur det skulle bli. Vi fick lägga fokus på att försöka behålla de familjehemsplaceringar vi redan hade, berättar Carola Clomén. HON LÅG SÖMNLÖS på nätterna när hon tänkte på de familjehemsplacerade barnen, vars tillvaro riskerade rivas upp ännu en gång. – Vi försökte arbeta fram olika förslag för att lösa situationen, men aktieägarna ville inte sälja, i alla fall inte tillräckligt fort för att kunna rädda verksamheterna. Arbetsgruppen vi hade var jättebra och vi började titta på olika alternativ för att rädda kvar barnen i sina familjehem. Jag kände både skam och vrede. Det var helt otänkbart för mig att svika barnen. Skulle jag kunna se en sjuårig pojke i ögonen och säga att han skulle behöva flytta igen? Nej, det gick inte. När vi satt tillsammans i gruppen fick vi en sådan energi att göra något åt det. Vi började spåna på olika förslag på hur man skulle kunna flytta verksamheten. Det slutade med att vi köpte kommun har också ett antal egna familjehem som socialtjänsten själva har hand om, men genom ett bolag kan socialtjänsten få hjälp att hitta fler lämpliga placeringar och ett kompletterande stöd till deras egen verksamhet. Familjehemmen får också stöttning, handledning och utbildning. Carola Clomén startade eget för barnens skull. ett befintligt bolag dit vi kunde flytta med både medarbetare och familjer. Carola blev majoritetsägare, men lät familjehemskonsulenterna köpa in sig. – Vi gjorde ju den här resan tillsammans. Carola Clomèn hade haft eget bolag tidigare då hon hade använt de första bokstäverna i sitt för- och efternamn, så när de skulle byta till ett nytt namn på bolaget föreslog hon CloCa Familjehem. Det tyckte de andra lät bra. Någon kom på att de skulle ha en uggla i loggan och alla hjälptes åt med uppbyggnaden av företaget. – Vi hade jobbat i både mindre och större bolag tidigare, men det var bara att kavla upp ärmarna och börja jobba. DET VAR INTE helt oproblematiskt att starta nytt, men både familjerna och socialtjänsten var väldigt positiva. – Företaget vi gick ifrån har också agerat juste. Det blev så tydligt att vi alla ville barnens bästa. Den 16 februari blev vi CloCa Familjehem. Då var vi helt slutkörda, men det kändes också fantastiskt att barnen kunde få bo kvar och att vi kunde ta över familjehemsverksamheten. De är ett litet bolag med 20 placerade barn just nu. Carola vill inte att de ska bli större än att hon kan namnet på alla barn, så än finns det utrymme för fler placeringar. Det finns ungefär 360 aktiva konsulentstödda familjehemsbolag i Sverige. Varje CLOCA FAMILJEHEM ERBJUDER jourhem, familjehem och kraftigt förstärkt familjehem samt behandlingsfamilj, vilket innebär att de barn som behöver ett mer omfattande stöd kan få det i ett familjehem eller behandlingsfamilj. Ibland ges också riktade behandlingsinsatser och det finns även öppenvårdsinsatser att tillgå genom externa konsulter. – Vi arbetar mycket kring barnkonventionen och barnets bästa. Både övergripande i verksamheten och hur familjerna kan tänka utifrån barnets bästa i vardagen. Det kan vara små saker som gör stor skillnad. Ett barn kom till sin jourfamilj med alla sina kläder och tillhörigheter i svarta sopsäckar. Då såg vi till att skaffa väskor så hon skulle få packa fint inför nästa flytt till familjehemmet. Man ska inte behöva ha sitt liv i en sopsäck. De arbetar ständigt för att göra verksamheten bättre. Carola och hennes kollegor är utbildade socionomer och många av dem har tidigare jobbat inom socialtjänsten. – Vi har alla samma fokus. Vi vill göra skillnad. Så länge vi är riktigt bra och kan göra skillnad på riktigt, då har den privata marknaden och vi ett berättigande. Carola berättar att hennes kollegor brukar säga att när hon pratar om barn och ungdomar så börjar hennes ögon att lysa. Och så är det. Ögonen glittrar när hon fortsätter: – Vi vill alla det enskilda barnets bästa. Om man hela tiden strävar mot det så blir det bra. Barnets bästa gäller även de biologiska barnen. Vi har återkommande www.ssil.se | 27