Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34 FOTO: ANDERS JANSON HAAG i jun
i ATT ETT ENDA golfslag kan betyda så mycket. För Sveriges EM-lag i Holland betydde det skillnaden mellan lycka och kval, mellan himmel och (näst intill) helvete, mellan att möta den särklassiga ettan England eller den särklassiga jumbon Portugal. Hade någon av Bob Bäckstedt, Jan And- hagen, Göran Lundqvist, Jan Rube eller Mi- kael Sorling haft ett enda slag mer i kvalet - eller någon av de fem spelarna från Wales ett enda slag mindre hade EM tagit slut innan det börjat för svensk del! Då hade blågult fått ägna sina krafter åt att rädda nionde plats i konkurrens med bl a Portugal som i kvalet hade en man på 90 och en man på 99 slag. Nu stannade både Sverige och Wales på totalt 775 slag över kvalspelets 36 hål. För att skilja lagen åt fick man jämföra lagens sjätte scorer - den som normalt räknas bort. Där hade Sverige genom Krister Kinell 82 mot 85 för Wales genom Jerry Povall, den marginalen räddade Sverige upp på A- gruppens åttonde och sista plats. I efterhand tänkte man: - Tänk om inte Jan Andhagen sänkt sin birdieputt från 4 meter på sista hålet . . . I SÅ FALL hade betyget inte kunnat bli annat än »fiasko». Visserligen har Sverige en gång tidigare, 1971 i Lausanne, missat kvalet vid ett EM men sedan dess har myc- ket hänt. Bredden på toppen har ökats be- tydligt. Eliten har haft tillgång till en av nuti- dens bästa tränare, John Jacobs. Allt fler har fått chansen att komma ut och tävla internationellt. Alla i EM-laget (utom USA- studerande Bob Bäckstedt) har haft förmå- nen att delta i landslagets träningsläger på EM-banan i våras. Det vore tråkigt om inte allt detta skulle gett utdelning. Nu förflöt det knappt 24 timmar på Haagsche Golf & Country Club förrän den hotande fiasko-stämpeln kunde bytas mot »succe». Vad hade hänt? Jo, Sverige, åttonde na- tion i kvalet, 43 slag efter suveräna ledarla- get England hade besegrat just detta eng- elska lag med solklara 5-2! Det var rena förvandlingsnumret. En sam- ling geistlösa kvalspelare hade över en natt förvandlats till målmedvetna matchspelare, fast beslutna att sälja sig dyrt. Även om utgångsläget var tacksamt (»Allt att vinna») och det säkert låg en del engelsk underskattning i potten vilket bl a tog sig uttryck i att man ställde över sin näst bäste spelare, Sandy Lyle, var den svenska se- gern anmärkningsvärd. Det var i varje fall gräddan av Englands långt över halvmil- jonen golfamatörer som Sverige besegrade. Och besegrade klart. FÖRKLARINGEN . . . ? Varje engelsman var ju enligt statistiken sju slag bättre än sin svenske motståndare över 36 hål . . . ? Ni har hört den förut fast då har det gällt andra idrotter, fotboll och ishockey kanske främst. Svenska landslag vinner inte sina stora segrar på improvisation eller teknisk briljans utan på taktisk klarsyn, kalla nerver och fighterhjärta. Alla de tre egenskaperna visade vårt golf- landslag. Den gamla sanningen att svenska landslag är farligast i underläge besan- nades åter. Den svenska medvinden höll i sig över Frankrikematchen i semifinalen och räckte tills bara någon timme återstod av EM. Först på 17:e (Rube mot Carslaw) och 19:e hålen (Sorling mot Charlie Green) kastade Sverige in handduken i finalen mot Skott- land. »Munken» Lindberg analyserade snabbt: - Pressen blev för stor för våra tre bästa - Lundqvist, Sorling, Rube. De klarade av att vinna alla sina singlar mot både England och Frankrike men mot Skottland blev det för mycket. Det var ändå inte mycket som fattades till en EM-seger. Med Hasse Hed- jerson kvar i laget hade vi vunnit, det är min fasta övertygelse. DET FINNS ingen anledning att säga emot. Den enda av de övriga tre i laget som kunde bidra med poäng i matchspelet var 21-årige Jan Andhagen, den trådsmale finliraren från Västerås. Han gjorde en stormatch när det bäst behövdes, dvs mot England, och vann tillsammans med Rube först i four- some och sedan även i singel, där han gav Mike Kelley dennes enda nederlag. Efter den urladdningen var hans krut tömt, i fort- sättningen var han helt borta med vinden. Men vilken härlig talang Andy ändå är. Där Fram hit har Sverige fortfarande seger- chans i EM-finalen mot Skottland. Det ar på 17:e hålet som Mikael Sorling missar put- ten från drygt en meter mot Charlie Green. Till slut förlorar Mikael — och även Jan Rube, guldet är skottarnas. kan man verkligen tala om nervkyla - »Mr Cool» blev hans EM-namn. Bob Bäckstedt gjorde sporadiskt bra in- satser, bl a andra kvaldagen, men har fort- farande svårt att övertyga om att han är en vinnartyp. Krister Kinell var helt vid sidan av formen. Att han ändå fick spela en singel mot Skottland var det enda EM-beslut av kaptenen »Munken» Lindberg som man har anledning att ifrågasätta. En ranking av de sex EM-svenskarna blir efter moget övervägande: 1) Lundqvist, 2) Rube, 3) Sorling, 4) Andhagen, 5) Bäckstedt, 6) Kinell. Göran var bäst i kvalet och förlora- de bara en match - i foursome tillsammans med Sorling mot Frankrike. Rube var tio slag bättre än Sorling i kvalet men »Leslie» har bättre matchresultat, de två är svåra att skilja åt. Hade vi rätt lag på plats? När man har facit att titta i är det lätt att säga att en stabil, »rak» spelare som Kenneth Magnus- son eller kanske Per Andersson varit att fö- redra framför Krister Kinell på den trånga EM-banan. Å andra sidan är det svårt att invända mot »Munkens» motivering: - Krister har ett större spel om han lyckas. Vi har större nytta av en sådan reserv än en spelare med jämnare men mer begränsad kapacitet. SUMMERING: Vi mötte Europas tre bästa golfnationer. Slog England och Frankrike och gav Skottland en hård match. Andra- platsen i Haag måste värderas högt. Högre än EM-segern från -59 eftersom inga britter var med den gången. Frågan är om inte andraplatsen nu smäller högre än också EM-guldet -61 från Belgien. Då kom nämligen inte engelsmän- nen (enda deltagande britt-lag på den tiden) med sitt starkaste lag vilket man gjorde denna gång. Från att ha balanserat på avgrundens brant lyckades Sverige till slut ta sig fram till sjunde himlens port. Dörren var rentav öppen på glänt ett slag. ANDERS JANSON 34 SVENSK GOLF · 5/1977 EM, herrar: Sa har nära var det!
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80