Årsskrift 2014 1
en. Starkt! Ida kunde ju inte ana att man hundra
år senare ofta kom undan med ett ”Äh, nu plockar jag upp bollen och stryker hålet.” Ida följde spelets regler, även när hon spelade solo. Sin finaste stund kan hon ha haft ett år senare, den 8 augusti 1899. Då gick hon runt på 80 slag och klarade det svåra 6:e hålet med en prydlig 11 i scoren. Det resultatet var 15 slag över vad hon möjligen betraktade som banans bogey (= par), som hon noterat i marginalen på sitt ”scorekort”. Man kan frestas att småle åt dessa siffror i dag. Men det är inte fair. Ida Sager hade vid denna tid nog aldrig haft en riktig golfinstruktör. Kanske hade hon fått viss hjälp av maken Edvard eller någon brittisk gäst på Ryfors, men inte mer. Vi vet ju också att kvaliteten på bana och utrustning var ljusår från dagens. Inga lätta saker. Även om banan var mycket kortare då än i dag så slog man också avsevärt kortare. Idas golfintresse och flit på banan betalade sig. Hon blev allt duktigare. Hennes eclectic-scorer för åren 1897, 1898 och 1899 bekräftar detta: 78, 68 och 64 slag. Bravo, Ida! I godispåsen fanns också banskisser över Ryfors. Man planerade en ombyggnad år 1900. Skisserna visar 1898 års faktiska och 1900 års tänkta hållängder och bansträckning. Huvudsakligen handlade det om att förlänga samtliga hål, från totalt 1 710 yards till 1 933 yards, en förlängning med drygt tvåhundra meter. Helt klart hade Sagers ambitionen att förbättra sin bana och göra den tuffare. I de båda banskisserna finner man också svaret på några av de funderingar Lars Strömbäck förde fram i sin intressanta artikel om Ryfors i Golf - histo riska Sällskapets årsskrift 1998. På en karta över Engelska parken från 1911 hade han noterat att endast åtta greener var inritade och frågat sig: varför åtta och inte nio? Nu kan vi tydligt se att två av hålen, det 3:e och det 5:e, nyttjade en och samma green. Man 10 Ida Sager på en bild av en målning. Bilden finns i Kungliga Biblioteket. spelade in mot den från två olika håll. Därför var det bara åtta greener. Någon överhängande risk för trängsel ute på banan förelåg ju knappast. Nästa godbit var en liten handskriven, dubbelsidig golfinstruktion, ”P.M. för Golf”, daterad 1906. Edvard och Ida Sager ville uppenbarligen förkovra sig mer i själva spelet och lära sig finesserna. I det handskrivna PM:et beskrivs svingen i pedagogiska ordalag. Hur man slår driver, jernet och jumper. Den senare termen har jag aldrig stött på i något golfsammanhang. Även för Hasse Bergdahl, intendent på Golfmuseet, är termen ny, men han tror att det kan ha rört sig om ett pitchslag. I PM:et beskrivs också hur man bör göra för att undvika en pull respektive slice; en pull orsakas nämligen ”ofta af att man kastar tillbaka öfverlifvet i utslaget”. Och hur man slår en ”half Mashie shot”. Mats Ahlberg tycker sig känna igen handstilen. Han tror att det kan vara Edvard Sagers. Gissningsvis rör det sig om en översättning av en engelsk text eller kanske en avskrift av något han fått av Viktor Setterberg. Både Sager och Setterberg satt ju vid denna tid i styrelsen för Svenska Golfförbundet och bör ha haft tillfälle till en och ▼