Nöjesnytt Växjö 1
Trots ett grundmurat rykte som mediaskygg och bly
g har Sophie Zelmani varit en av Sveriges populäraste singer/songwriters de senaste tjugo åren. Hon fortsätter utan att kompromissa släppa lågmälda, intima plattor och göra spelningar i samma anda och den 16 oktober besöker hon ännu en gång Växjö Teater. U nder de senaste turnéerna har dock någonting hänt med den numera 42-åriga stockholmstösen. Att hon har kommit ur sitt skal är kanske mycket sagt, men hon har tinat upp lite, och till och med visat prov på stora känslor. Så pass att hon under ett soundcheck i en kyrka i Berlin 2008 faktiskt började gråta mitt under en av sina mest intima sånger. –Jag var inte alls beredd på det. Himla märkligt, faktiskt. Det var som att jag vaknade upp. Efteråt kunde jag för första gången se hur vackra städerna var. Tidigare har jag mest suttit på olika hotellrum och längtat hem, berättade Sophie då för DN. Zelmani har mutat in ett helt eget musikaliskt revir i Sverige. Ända från den självbetitlade debuten från 1995, till kommande albumet Everywhere har hon och den ständige följeslagaren och producenten Lars Halapi använt sig av ytterst små medel för att skapa stora och innerliga musikaliska uttryck. Zelmani beskriver samarbetet så här för DN: – Det känns som att vi har en egen liten värld som vi får mötas i ibland. Den världen är värd allt för mig. Ett förhållande som bara har pågått och växt utan att man varit så medveten om det. Den står vid sidan om annat. Zelmani har alltid fått bra recensioner, och sålt stadigt med skivor utan att ha några egentliga hits och utan att vara med i lekprogram i TV, eller ge speciellt många intervjuer. Hon har dock, trots att hon turnerat relativt flitigt, både i Sverige och Europa, alltid varit öppen med sin scenskräck, något som hon beskriver i samma intervju. 14 | nöjesnytt – Det beror lite på vilket "skick" man är i rent psykiskt. Vissa år klarar man mer än andra år. Det värsta som kan hända är att få panikångest på scen. Det är svårt att ta sig ur. Men det har inte hänt så ofta, lyckligtvis. Nu, nästan 20 år och nio album in i karriären, undrar man så smått vad det är som driver Sophie Zelmani som låtskrivare idag. – Drivkraften är nog fortfarande tillfredställelsen jag känner i själen efter ha skrivit en låt. Och så finns det sann lycka i mig under den tiden vi spelar in låtarna och skapar ett album. När känner du att du hittat kärnan i en ny låt, är det i en melodi eller en textrad? – Det är nog när jag känner att en melodi och åtminstone en första textrad hör ihop. Då vet jag att det kommer att bli en låt även om den kan ta lite andra vägar ibland. Du lever nästan i ett eget musikaliskt universum. Tar du in influenser utifrån eller tänker du musik enbart i egenskap som artisten Sophie Zelmani? – Nog influeras och inspireras man av det man tycker om att lyssna på. Men det kanske inte är så medvetet alla gånger. Det är låtarna som blir som får styra. Vilka andra artister du känner ett musikaliskt släktskap med? – Det har jag inte tänkt på så mycket, men, kanske främst de som skriver av likartade anledningar. Är din musik en spegelbild av dig som person eller finns det en liten rocker därinne som väntar på att få hoppa ut och bara skrika? – Jag vet inte. Det är väl i och för sig sällan jag skriker högt men det händer faktiskt några gånger om året. Hur skulle du beskriva ditt samarbete med Lasse Halapi? – Vi bidrar med olika saker men vi vill båda åt samma "känsla"i musiken. Vi ger oss inte förrän vi tycker vi är där. Vad har upplevelserna av resan till Manilla och tv-programmet En resa för livet betytt för dig? – Jag känner mig berikad på många sett. Jag är väldigt tacksam för att jag fick tillfället att följa med. Även om det var psykiskt ansträngande många stunder. Minnen för livet. Hur skulle du beskriva nya plattan Everywhere? –Jag är inte så bra på att beskriva saker. Jag brukar säga till de som aldrig hört musiken att det är ganska lugna låtar, med text på engelska och mycket gitarr. Men det kanske inte säger så mycket? I TEXT: CONNY DAHLSTRÖM