NG Gbg 1
EN GRÄVANDE HISTORIA Vad händer när sockerdrickan
blivit avslagen och våra mest älskade barnbokskaraktärer har tvingats växa upp? TEXT: DANIEL HÅNBERG ALONSO FOTO: STAFFAN ÖVGÅRD I Fiktiv granskning bestämmer sig journalisten Jimmy Olsson för att gå till botten med frågan om vad som finns kvar när strålkastarna slocknar och leken är över? Pippi Långstrump har blivit dumpad av sina forna vänner Tommy och Annika. Alfons Åberg har gett sig in i finansbranschen och Karlsson på taket har fått flygförbud. Hur ska de leva vidare i en samtid som inte alls skimrar som i de barnböcker vi känner dem från? UTAN SKINNJACKAN MED ”Murder, She Wrote” på ryggen är det svårt att känna igen Jimmy Olsson där han sitter i ett hörn på Gunnarsons specialkonditori på Götgatan i Stockholm. Så pass mycket har den blivit hans signum som den grävande reportern som en gång i tiden blev belönad med både Stora journalistpriset och Guldspaden. JAG ÄR PÅ KONDITORIET för att intervjua Jimmy inför biopremiären av den dokumentär som gjorts om honom och hans skandalkantade karriär. På bordet framför mig har jag en begagnad diktafon och en katalan jag har köpt på rekommendation av personalen. FIKTIV GRANSKNING INLEDS med en rekonstruktion av hur det gick till när Jimmys ensamstående mamma, Anette, blir bortförd från deras hem. Jimmy är då bara fem år gammal. Jag tänker att det är ett lämpligt ställe att börja den här intervjun på och ber honom ta oss tillbaka till 1986. – Jag var så liten så jag vet inte vad det var för män egentligen. Men det var nog från staten eller någon som hade bestämt att hennes texter inte skulle få komma ut i den omfattning som de gjorde. Min mamma var skribent och ganska revolutionär i sitt skrivande och i hur hon uttryckte sig. Hon hade ganska stor följarskara. Det var många som tyckte hon gjorde bra saker. 1986 var ju också ett känsligt år. Jag vet inte exakt men… hon blev ju bortförd några dagar innan Palme blev mördad. Så någonting skumt var det. Det här måste ha varit väldigt traumatiskt för dig? – Ja, absolut. Det var ju jobbigt att se ens mamma bli bortförd av mystiska män. Men jag var redan då ganska stark och jag hade lärt mig mycket av henne hur man tar motgångar. Hur man skulle kämpa vidare och klara sig själv. Och hennes sista ord till dig var… – ”Glöm inte sanningen”. Det bär jag med mig än idag. Jackan, som var hennes från början, vad betyder den för dig? – Den betyder allt. Jag får ett annat fokus när jag har den på mig, när jag ska göra mina reportage och mina granskningar. Det är som att den vägleder mig rätt. Jag vågar ställa frågar som jag kanske inte hade gjort utan den. I början av din karriär blev du prisbelönad för många av dina gräv. – Ja, det gick väldigt bra men sen så tror jag nog att jag trampade lite grann i klaveret. Jag gick in i något som kanske inte var tillåtet i Sverige. Pratar vi om Palmegruppen? – Ja, det var då det vändes emot mig. Det gillades inte. Så jag hamnade i frysboxen efter det. SOM UNG JMK-STUDENT minns jag själv när Jimmy tog sig an Palmegruppen. Med sitt filmteam tog Jimmy sig in i gruppens innersta domäner i hopp om att få svar på vad de egentligen gjort i över 30 år sedan mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. Resultatet var fler frågor än när han började. En lärare på JMK tog upp dokumentären som ett avskräckande exempel på dålig journalistisk. Du nämnde att din mamma försvann nära inpå mordet på Palme. Var det därför det NR 10, 2022 | NÖJESGUIDEN 61