Tidningen Energi 1
Varje år levereras 100 000 ton bottenaska i vatte
ntäta containrar till ZAV:s anläggning i Zürich. tiklar större än 2 millimeter ska återvinnas i enlighet med den tekniska utvecklingen. – Lagarna ställer hela tiden högre krav på utsläppsvärdena, men de säger inte hur anläggningarna ska leva upp till kraven tekniskt. Det skapar en tävlan mellan olika återvinningssätt och leder till nya innovationer, säger René Müller. – Till saken hör också att Schweiz är ett litet land och att slutförvaringen ska ske inom landets gränser. I Sverige arbetar bara 1 av 34 energiåtervinningsanVi är tvungna att hitta modeller för att återvinna de ändliga resurserna. Det vi gör här är en form av urban mining. René Müller, vd på ZAV i Schweiz. läggningar med torr aska, så kallad thermorecycling. – Det unika är att askan inte blandas med vatten. Utan vatten är det lättare att sila ut återvinningsbart material och metallerna förblir intakta. V 48 NR 6 2019 TIDNINGEN ENERGI arje år levereras 100 000 ton bottenaska i vattentäta containrar med lastbil eller tåg till ZAV. När metaller och mineraler silats ut återstår 85 000 ton. Då har 15 procent metaller, mineraler och glas sorterats bort. Målet är att anläggningen ska ta emot dubbelt så mycket aska om några år. ZAV:s anläggning ligger i en stor hall och ljudet är öronbedövande. Hjälm och öronproppar är ett måste. Silandet ger upphov till ett ständigt dunkande som sliter på maskinerna. Underhållsarbetet är dyrt, men det blir sällan stopp i flödet och inget damm syns till. –Den stora utmaningen är att anläggningen måste vara igång 365 dagar om året, 24 timmar om dygnet. Den torra askan kan inte lagras utan återvinningen måste ske direkt annars finns det risk att den blir fuktig. Övrig logistik måste också flyta på – själva silningen sker automatiskt. Personal övervakar processen nattetid. Endast på ett ställe sitter några få medarbetare och sorterar ut järnskrot, som är för stort för att processas av maskinen. Här återfinns bilmotorer, cykelnav och även en och annan prydnadskatt och andra pinaler, som överlevt förbränningen nästintill intakta. För att göra processen överskådlig har de olika silarna fått olika färg. Först förs askan igenom en magnet som drar ut allt järn. Askan vandrar sedan till en röd grovmaskig sil, som sorterar ut delar som är större än 80 millimeter. Slagg som klumpat ihop sig bryts ner till mindre delar. Silarna blir allt mer finmaskiga. De minsta beståndsdelarna är 0,2 millimeter stora. I de mindre gröna och gula silarna återstår enbart grus av olika metaller och mineraler, som aluminiumklumpar men också ett och annat guld och silverkorn. – Förra året utgjorde askan med små partiklar knappt 0,5 procent av den totala mängden aska, men stod för 50 procent av avkastningen. Här återfinns nämligen koppar, guld och silverkornen. Var finns guldet i soporna? – Ett och annat smycke hamnar i soporna av misstag. Guld finns också i klockor, elektronik och i kontokortschip. Det finns fortfarande skilda meningar om thermo