DT 1
Intervju varit hemma så mycket det senaste halvår
et. Det har varit väldigt mycket att beställa upp thaimat till studion och sitta och äta det klockan tre på nätterna. Så kommer man hem och sover i princip redan när man går in i lägenheten, vaknar upp tio, drar till gymmet och sedan till studion. Men jag har lagat mat rätt mycket i köket hemma hos mig. Jag skulle säga att jag snittar en dag i veckan i alla fall, det är ändå någonting. Jag har lärt mig att koka skitbra ris i det där köket, inte lika mycket pasta dock. Är pastan på väg att fasas ut? – Nej, det är mest för att jag äter så sjukt mycket pasta i och med att jag och mina syskon lanserar vårt märke Mino om två veckor. Det har varit mycket att sitta och äta många pastasorter i olika texturer. När jag väl lagar mat hemma vill jag äta nåt annat. Du gick en termin på gymnasiet innan du hoppade av för att vara med i Let’s Dance. Vad tyckte du om den terminen? – Den var sämst! Varför? – Jag hamnade på en gymnasieskola på Lidingö och det är liksom som gjort för att inte passa en konstnär. Jag satt i musikrummet på lunchrasterna och gömde mig bakom gardiner och skrev låtar. Jag var sjukt dålig i klassrummet. Jag tog inte in någonting och det är väl så jag fungerar tyvärr. När jag är bra på någonting suger jag in all information och vill veta allt. När jag inte tycker om någonting är jag rätt ointresserad. Jag är inte obrydd, men min hjärna funkar så. Jag börjar dagdrömma och mitt fokus försvinner. Så det händer inte att du bara ligger hemma och kollar lite tv? – Det har jag aldrig gjort. Du har aldrig någonsin gjort det? – Jag har gjort det en gång det här året. När var senast du såg en serie? – Det var någon Marvelserie, Loki säsong två. Har du sett den? Den har faktiskt också inspirerat det här albumet. Nej, tyvärr. Jag såg en rubrik idag om att Kung Charles aldrig hade varit i kontakt med plastfolie och skrek till första gången han såg det. Har ditt kändisliv lett till att du missat några helt vardagliga saker som andra känner till förutom att kolla på serier? – Det finns nog väldigt mycket, skulle jag säga. Men det är nog inte för att jag växte upp med mitt kändisskap utan mer för att jag är lite speciell. Redan när jag var liten var ju jag väldigt långt från mina syskon och väldigt annorlunda. Och sedan kom man hem till polare och insåg att folk hade massa traditioner. Typ tacofredag, vad är det för något? Du visste inte vad det var? – Nej, men jag fick ju lära mig det och det är typ det äckligaste jag vet. Är det? – Jag tycker det är hemskt. Jag älskar mexikansk taco så när jag är i LA och äter tacos är jag i himlen. Men när jag kommer hem och folk lagar den där äckliga torra köttfärsen med kall majs…fyfan alltså. Det går inte. Men jag är nostalgisk även där, jag älskar mat som påminner om min barndom. En av mina sista måltider med min morfar var falukorv med spaghetti som jag skar, med ketchup till. Sådant har väl varenda svensk vuxit upp med? Men vid taco drar du gränsen? – Där drar jag gränsen. Bra att veta. Finns det något som du nu i och med kändisskapet bara skiter i och låter någon annan lösa? Jag fattar till exempel inte Icloud. Om jag var känd hade jag tänkt att det aldrig mer var mitt problem att lösa det. – Jag har en assistent, eller en koordinator, som sköter mitt kaosiga huvud och mitt schema och mycket tekniska saker och sådär. Det är väl inte för att jag inte kan det, utan mest för att jag inte har tid. Det underlättar min vardag att kunna vara kreativ och fokusera på mitt jobb. Jag är jättelyckligt lottad som kan ha det, men jag har jobbat i många många år för att kunna det. Det har ingenting att göra med att jag var känd när jag var liten, det är först nu jag kan ha det rent ekonomiskt. Men nu är du ju mer igenkänd än när du var barn. Jag hörde i en intervju att du inte hade med dig din legitimation när du skulle rösta men fick göra det ändå för att de kände igen dig i valstugan. Känner du att det är bekvämt att röra sig ute i världen när folk vet vem man är? – Jag tänker aldrig så. Men önskar du ibland att du bara var en vanlis? – Nej. 18 djungeltrumman.se