MINOO AKHTARZAND – genom sin omväxlande karriär p
åstår hon att en sak har varit konstant: en passion för miljö- och energifrågor. P å Västerås slott är väggarna fulla av gamla oljemålningar av de män som huserade på slottet i svunna tider. Här finns otaliga porträtt av före detta landshövdingar – och ikoniska kungar som Gustav Vasa och Erik XIV – men genom sin långa historia har Västmanlands län faktiskt aldrig haft en kvinna som landshövding. Förrän nu. När Minoo Akhtarzand, 60, tillträdde på posten den 1 februari 2016 blev hon unik på mer än ett sätt: dels är hon den enda landshövdingen i Sverige som har rötter i Mellanöstern, och dessutom är hon en av ytterst få människor som har varit landshövdingar i mer än ett län: – Jag hade varit i Jönköping i fem och ett halvt år som landshövding när jag fick frågan att komma hit. Jag blev otroligt överraskad och hedrad, för det är ovanligt att man blir tillfrågad att vara landshövding i två olika län. Det har bara » Fler fossilfria fordon ska rulla på våra vägar. Idag är andelen tretton procent, jag skulle gärna se att den andelen har ökat med minst tio procent.« 6 | CIRKULERA #1 2017 hänt ett fåtal gånger, säger hon när vi möts över en kopp kaffe på slottet. – Jag är intresserad av historia, så att få bo i en stad och ett län som har en så lång historia bakom sig är fantastiskt. Det var faktiskt någon som sa att det spökar här på slottet! Jag har inte sett några spöken, men om det finns sådana så är de välkomna, fortsätter Minoo med ett skratt. år nya landshövding har en brokig och spännande bakgrund. Minoo Akhtarzand föddes i iranska Teheran 1956 och kom till Sverige för första gången på 1970-talet för att studera: – Jag kom hit med min lillebror när jag var 17 och han var 15. Vi bodde för oss själva i en studentlägenhet i Stockholm. Min äldsta bror hade tidigare flyttat till Tyskland för att studera, och där träffade han en svensk tjej och flyttade hit, berättar hon. – Tanken var att jag skulle studera här och sedan åka tillbaka. Men sen blev det revolution i Iran 1979, och då blev läget helt annorlunda där hemma. Jag praktiserade på Stockholm Energi på den tiden, och de hjälpte mig att få stanna kvar här i Sverige. Mina föräldrar blev däremot kvar i Iran, och under resten av deras liv fick vi bara tillbringa några månader ihop allt som allt. Det har V