Jaguarmagasinet nr 5 -2021 1
Tobias Hassel VAPENTEST: INVICTUS I i ärlighetens
namn. Jag tycker det är rätt trevligt om bössan glider upp efter en liten knyck med handen om kolvhalsen i alla fall inte så länge förstocken inte fladdrar eller glappar. Det där med att behöva trycka ner piporna med handkraft är inte min grej direkt. Men smaken är som baken. Justerbart öppningsmotstånd är nu inte Guerini vare sig ensam om eller ens först med, lösningen är snyggt utförd. Bra puts Finishen på den turkiska valnöten i kolven är smått imponerande på utsidan, nätskärningen är tät och välskuren. Passningen kolv-baskyl är bra även om träet ligger på gränsen till att vara lite högt över baskylen även om detta har blivit lite bättre sedan förra gången. Kolvarna på Guerini liksom för Perazzi med flera numera är utbytbara mellan olika individer av vapen utan inpassning. Då krävs det som regel lite mer trä att jobba med, dock är nog Invictus baskyl den svulstigaste så den borde ligga rätt jämt mot träet kan jag tycka. Passning metall-metall är mycket bra Bockars generella dilemma – man måste ända ner för att underpipan ska gå fri. Et tu, Invictus. och passningen metall-trä i övrigt är bra. Detaljarbetet känns fenomenalt mycket bättre än vanligt och man får lite känsla av att det är vapen som faktiskt känns dyrare än det är. Många som ser bössan konstaterar att den ”nog är rätt dyr” när jag avslöjade priset lyfte rätt många på ögonbrynen. Man hade förväntat sig ett pris betydligt närmre vad Perazzi tar för sina instegsmodeller. Skillnader sedan 2015 Modellen som testades 2015 hade 71cm (28”) pipor, den nu testade hade 76cm (30”) pipor. Piporna på den nya bössan är därför cirka 50 gram tyngre och bössan i sig knappa hektot tyngre. I övrigt var det mesta på bössan sig likt vid en hastigare anblick. Kolvmåtten kändes väldigt lika, men dessvärre var den groteska näsan kvar liksom den närmast snöplogsliknande avslutningen på pistolgreppet. Men det är mest gnäll från min sida och jag prisar gudarna att jag i alla fall slapp i alla fall den förgyllda avtryckaren! Priset hade likt vikten gått upp från 39 900 sek till 49 900 sek. Spontant skulle jag säga att prishöjningen var en smula hög sett till hur övriga priser utvecklats de senaste fem åren. Synar man den lite närmre så framträder en mycket trevlig, men kanske inte våldsamt synlig Det nya testvapnet är nämligen bättre tillverkat. Lite tightare, lite prydligare och mycket trevligare. Som sagt detta är kanske inget man kanske ser direkt, men synar man bössan lite noggrannare i sömmarna kan man se det och det märks faktiskt än mer när man skjuter med bössan. Det känns som om Guerini följt med ett trendbrott i branschen. Trendbrottet Under rätt många år nu har ”högre grade” bara betytt lite roligare gravyr, eller som något luttrad skribent uttryckte saken: En något mindre ful maskingravyr och lite roligare kolvträ. I övrigt var det i grund och botten var det exakt samma bössa i grade I upp till grade V. En utveckling jag inte annat kan än beklaga. För några år sedan syntes de första tecknen till att detta var på väg att ändras och för min egen del var det i ärlighetens namn på nya Miroku skillnaden syntes först. En Mk70 i grade I var helt plötsligt inte alls samma sak som skillnad. Förvisso inte en renodlad trapbössa men den hanterade den olympiska trappen alldeles utmärkt. Inget skytte för de saktfärdiga... Även i nordisk trap fungerade Invictus bra, även om den lite klistriga kolvkappan var irriterande. Herr K som haft en crush på just en Invictus en tid fann inget som minskade hans begär. Därtill passade den honom perfekt. 34 JAGUARGRUPPEN.SE | NR.5 ÅR 2021