Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38 WORLD CUP: Sverige bättre än U
SA -men bara tredje ronden I början av 50-talet fick kanadensaren John Jay Hopkins en idé som gick ut på att samla all världens golfnationer till en lag- tävling där varje nation representerades av två professionella spelare. De inviterade spelarna skulle få sina resor betalda samt en inte oväsentlig summa dollar i fickpengar. Däremot skulle prispengarna vara srnå. Den första tävlingen spelades 1953 med sju del- tagande nationer. Redan året efter var delta- garantalet uppe i 25 nationer, däribland Sve- rige, och vi har deltagit i alla de 27 mäster- skapen som spelats sen dess. Första året fick segrande lag dela på 2.000 dollar, medan segraren individuellt fick 1.000 dollar. P g a inflationen har seger- checkens storlek tredubblats men detta är naturligtvis småpotatis för speciellt ameri- kanarna som är vana vid förstapriser på 50.000-60.000 dollar. Man har heller inte i något fall betalat »appearance money», vilket är vanligt vid tävlingar utanför USA. Trots detta har startfälten i tävlingen, som från början kallades Canada Cup, men som 1967 döptes om till World Cup, ända till de senaste åren bestått av de bästa spelare som de olika nationerna kunnat ställa upp med. USA har t ex alltid representerats av segrar- na i US Open och i PGA Championship. Stjärnorna glömmer de små I år var startfältet svagare än någonsin, och ett av samtalsämnena i Bogotå, där årets tävling spelades, var om tävlingen har någon framtid om flera av de bästa spelarna inte ställer upp. För små golfnationer som Sverige är tävlingen av största betydelse då det sporrar våra pron att träna extra för att få chansen att representera Sverige i någon avlägsen golfmetropol. Man tycker därför att superstjärnorna en gång om året kunde tän- ka på de små nationerna och ställa upp i World Cup även om prispengarna är i stort sett obefintliga. Jack Nicklaus vann som bekant såväl US Open som PGA Championship men han ville inte åka till Colombia då han ansåg landet för osäkert. Budet gick då till Tom Watson och Lee Trevino men båda var upptagna på annat håll. Till slut kom USA som vunnit 14 av de spelade 27 mästerskapen att represen- teras av den unge Mike Read (7:a i penning- ligan) samt av den mer kände Johnny Miller. Severiano Ballesteros, Spanien, som vec- kan före World Cup spelade Colombian Open i Bogotá, där han enligt uppgift fått 40 000 dollar i »appearance money», förkla- rade att han var trött och han åkte hem i stället för att spela trots att han var anmäld till tävlingen. Chefen för World Cup John M Ross ville varken bekräfta eller dementera de rykten som cirkulerade om att Ballesteros begärt »appearance money» för att deltaga. De två bästa engelsmännen, Mark James och Nick Faldo, deltog även de i Colombian Open men föredrog att åka hem i stället för att stanna kvar över World Cup. Det går lätt att räkna upp fler nationer, som inte ställde upp med bästa lag. Det var egentligen bara Kanada och Skottland av de bättre nationerna som hade sitt bästa lag i Bogotá och det blev också mellan dessa länder striden om förstaplatsen skulle stå. 44 nationer World Cup spelades på en av världens bästa banor, El Rincon GC, några mil utanför Bogotá. Banans totala längd är inte mindre än 6 800 m, men p g a dess höga läge, 2 600 m över havet, går bollarna 10 % längre än på en bana som ligger på havsytans nivå. Seg- rarna från Kanada tyckte inte heller att ba- nan var speciellt lång. 44 nationer ställde upp i årets tävling och det svenska laget bestod av Peter Lindwall och Jan Sonnevi. För mig som sett Peters fantastiska spel i såväl Helsingborg Open som i vårt mästerskap och eftersom jag har stort förtroende för Jan Sonnevi, var för- väntningarna stora och jag närde en för- hoppning att Sverige skulle placera sig bätt- re än en fjortondeplacering, den bästa place- ring Sverige hittills haft i World Cup. Före årets mästerskap hade Peter tränat 14 dagar i USA och Jan hade spelat två tävlingar i Colombia med en 21 :a-plats som bästa resultat, så det fanns anledning till optimism. Problem runt greenerna Det visade sig ganska snart i den första ronden att svenskarna inte räckte till. Flag- gorna hade placerats mycket svårt och för första gången på mycket länge blåste det i Bogotá. Man hade dessutom låtit ruffen växa upp både runt fairway och kring gree- nerna. Speciellt kring greenerna misslyc- kades Janne och Peter. Om de haft ett något snett inspel fick de vara glada om de kom in på greenen när de låg i den tjocka ruffen kanske 10 m från hålet. Ett annat problem var de kolossalt snabba greenerna, särskilt om man hade en nerförs- eller sned putt. Då blev det lätt en treputt. 78 slag för Jan och 80 för Peter blev resultatet första dagen. Med 158 slag låg svenskarna på ca 30:e plats, 17 slag efter Wales som sensationellt tog led- ningen med 141 slag = 3 under par. Andra dagen blev nog något av en mar- dröm för Peter. Han fick redan från början problem med hook både på utslagen och järnslagen. Det inträffade sex gånger under ronden och resulterade i sammanlagt 13 över par. På de hål där han spelade dåligt lyckades han inte ens få en bogey, men detta är signifikant för den typ av mästerskaps- Jan Sonnevi t v och Peter Lindwall fick nöja sig med en 24:e plats i proffsens VM. banor som Robert Trent Jones designat. Slår man dåliga slag blir resultatet katastro- falt. Janne spelade hyfsat men lyckades inte få i sina puttar. 78 slag var sämre än han förtjänat. Efter två dagar låg Sverige på 37:e plats med både Danmark och Norge före i protokollet. Bättre än USA! Men så plötsligt den tredje dagen lossna- de spelet både för Jan och Peter. Jan fick en kanonstart och var 2 under par efter fem hål och han höll sig under par ända till sista hålet, där han fick en bogey och slutade på par. Peter började litet mer trevande, men birdies på 11:e och 13:e hålen gjorde att han, när det var fyra hål kvar, låg ett under par. Tyvärr fick han tre bogeys på de fyra återstående hålen och slutade på 74 slag. Svenskarnas 146 slag var 21 bättre än på andra ronden och deras resultat denna dag var av sådan klass att de t ex slog USA! Dessa resultat var dagens sjätte bästa. Inför sista dagen hade Kanadas Dan Hall- dorson och Jim Nelford tagit en betryggan- de ledning på 426 slag - 7 bättre än Skott- land. Någon egentlig strid om första platsen blev det aldrig. Kanadensarnas ledning var för stor. Sandy Lyle, Skottland, vann indivi- duellt - ett slag före Tysklands Bernhard Langer som med 68 slag sista dagen avance- rade till en andraplats. För Peter Lindwall blev sista dagen en stor framgång och med 71 slag hade han bara fem spelare framför sig. Slutresultat 314 slag. Jan Sonnevi fick en olycklig start och lyckades aldrig riktigt komma igen utan slu- tade med 79 slag, totalt 307 slag. För Sveri- ges del blev det en 24:e-plats bland de 42 lag som fullföljde tävlingen, något sämre än man hoppats. Jan var 25 slag efter täten och Peter 32 slag. Så mycket skall det inte behö- va vara, men speciellt Peter saknar nog den rutin som behövs, och han visade de sista 36 hålen, då han bara hade 11 spelare framför sig, att han kan spela bra golf då det klaffar. Tävlingen avslutades med prisutdelning och den största applåden fick den individuel- le segraren Sandy Lyle, som i sitt tacktal sade (troligen med adress till några av toppstjärnorna som ej var närvarande) att han tyckte det var självklart att alla länder skulle representeras av sina bästa spelare, och att han för sin del var beredd att ställa upp i 1981 års World Cup som kommer att spelas i Tokyo. CHRISTER LINDBERG SVENSK GOLF • 1/1981 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64