Vårdfokus Militärsjukvård
Vårdfokus Nyheter
Vårdfokus Frågeakuten
Vårdfokus Avtal 2025
Vårdfokus Intervju - Axel Wolf
Vårdfokus NPF-diagnos
Vårdfokus Sjuksköterskan syr på akuten
Vårdfokus Fokus - Biomedicinsk analytiker
Vårdfokus Fokus - Barnmorska
Vårdfokus Fokus - Röntgen
Vårdfokus Fokus - Ledarskap
Vårdfokus Fokus - Student
Vårdfokus Läsarkrönikan LÄSARKRÖNIKAN Pia Antonsso
n SJUKSKÖTERSKA »Jag väntar på det lilla utropstecknet i tidboken, alltid med viss scenskräck, tills föreställningen börjar.« J ag trycker in mig i Hovets klaustrofobiskt trånga bänkrader, andas ut och väntar på att föreställningen med Nick Cave ska börja. Ute i alldeles för god tid eftersom jag gått direkt från jobbet. Så jag tänker tillbaka på dagen på mottagningen. Scenkläderna som vanligt blå bussarong och vita, förvånansvärt bekväma muddbyxor. Till det ett par ergonomiskt slitna jobbsandaler. Uppvärmningen sker på expeditionen där jag och kollegorna sitter framför våra datorer och läser på om patienten, formulerar frågor, kollar upp prover. Jag försöker förekomma efterarbetet, förutsäga vilka vändningar besöket kan ta, vilka förväntningar patienten kan ha i dag. Låter intuitionen jobba med erfarenhet och förvärvad kunskap. Raiden för en sjuksköterska är enkel. Kaffe. Jag har redan träffat en patient i dag, ringt några samtal och svarat på frågor via chatten. Suttit på ett teammöte med alla professioner. Energinivån efter lunchen är låg, så jag tar mer kaffe, vilket resulterar i finvågig tremor och ett lindrigt ångestpåslag. Jag väntar på det lilla utropstecknet i tidboken, alltid med viss scenskräck, tills föreställningen börjar. Jag går ut, med varje steg lite mer in i rollen som sjuksköterska, och ropar namnet i väntrummet. Jag presenterar mig som ”Pia, sjuksköterska”. I dag ska vi sitta i ett rum med fönster, en ljus och luftig scen där patienten kan se ut och vila ögonen på annat än mig. Jag väljer bland beprövade uppvärmningsnummer, skojar lite och får patienten att småle, medan jackor och väskor ska organiseras på krokar och en bekväm sittställning ska hittas. Patienten är spänd, så jag leder situationen, informerar om vad vi behöver prata om och att det är ett samtal där vi båda deltar. Patienten har väntat på besöket, hasplar hastigt ur sig alla saker som varit jobbiga och vad som inte fungerat med behandlingen. Stackato alltså. Nu gäller det att försöka hålla i taktpinnen. Bekräfta patientens upplevelse, bedöma vad som är effekter av behandlingen, vad som är rimligt att förvänta sig och vad som just nu inte går att lösa. Koreografin härifrån är inte helt enkel, och till en början får patienten visa riktningen, medan jag följer stegen. Inte missa något Pia Antonsson arbetar som specialistsjuksköterska på Anova, Karolinska universitetssjukuset. Tumme upp till: Thaiboxar till lunch. väsentligt, men samtidigt leda föreställningen inom besökets syfte och tidsramar. När patienten nämner sin katt, går jag i en kort paus ur sjuksköterskerollen och berättar om min egen katt, men inte på ett privat sätt, bara lite personligt bryter jag den fjärde väggen. Vi andas ut. Sedan går jag tillbaka till manus, in i den professionella rollen, den som behövs för att patienten ska kunna lita på att jag tar ansvar för god och säker vård och som jag behöver för att kunna urskilja vad som är mitt ansvar och vad som hör till någon annans. Så fortsätter det, jag är lyssnare, uttolkare och improvisatör, vi dansar utifrån en osynlig koreografi som uppstår i vårdkultur och mänskligt samspel. Och så går jag tillbaka backstage, till expeditionen, hämtar en ny kopp kaffe, försöker tyda mina krumelurer, återger besöket i journalen och sätter nya ord på det som blev sagt. Några timmar senare äntrar Nick Cave scenen och publiken briserar i jubel. I nästan tre timmar pågår föreställningen. Sedan släpar jag mig genom ett midnattsmörkt Stockholm hemåt, för att om några timmar ta tåget till nya patientmöten. Tumme ner till: Att försöka sälja en gammal bil på Blocket. 2025 / vårdfokus #2 / 55 FOTO ALEXANDER DONKA
Vårdfokus Efter jobbet