Årsskrift 2007 1
Årsskrift 2007 Sida 2
Årsskrift 2007 Sida 3
Årsskrift 2007 Sida 4
Årsskrift 2007 Sida 5
Årsskrift 2007 Sida 6
Årsskrift 2007 Sida 7
Årsskrift 2007 Sida 8
Årsskrift 2007 Sida 9
Årsskrift 2007 Sida 10
Årsskrift 2007 Sida 11
Årsskrift 2007 Sida 12
Årsskrift 2007 Sida 13
Årsskrift 2007 Sida 14
Årsskrift 2007 Sida 15 t födde professionisten när
han ersatte den bortgångne George Roberts på Göteborgs GK 1927. Brodern Gerhard Hjort var verksam på Djursholms GK. Båda hade böljat sin bana som caddies på Stockholms Golfklubbs tidigare bana i Råsunda. Det hade även Thure Lindskog, som nu var assistent åt Ted på Kevinge. Thure kom senare att stanna länge i sin blivande klubb Saltsjöbaden, från 1941 till 1973. Sven Nordström hade även han bör- jat som caddie i Råsunda, var nu på Djursholms GK som assistent till Gerhard Hjort och caddiemaster för att sedan bli en mycket uppskattad pro på Halmstads GK, där han stannade i hela 40 år. 1929 hade två nya engelsmän kom- mit till Sverige. Max Wellens hade varit assistent till Tommy Renouf, en mycket skicklig klubbmakare på Old Manchester GC. Douglas, Duggie, Brasier fann sin första svenska anhalt i Helsingborgs GK på linksen i Viken. Han flyttade rätt snart till Båstads GK och blev sedermera en av landets absolut bästa banarkitekter. Den utomordentligt vänlige skotten Gilbert Heron hade rest ända från Oslo där han var professionell på Bogstad, Norges äldsta klubb. Där stannade han för övrigt livet ut, i 27 år. Med tillägg av den saknade William Hester och borträknat Gilbert, den utländske gästen, bildade dessa herrar alltså Sveriges samlade instruktörskår. Nu var de laddade för att tävla om Dunlop Cup och det inofficiella skandinaviska mästerskapet för professionella. etta hade kanske inte gått till historien om det inte var för vad som hände kvällen . innan. Under trevlig samvaro och livliga diskussioner bestämde man sig för att bilda Skandinaviska Professionella Golfföreningen, en underavdelning till brittiska PGA. Till föreningens förste ordförande valdes Max Wellens. Man bestämde också att träffas en gång om året, just i samband med Dunlop Cup. Ja, så sägs det i alla fall ... Mot slutet av 1900-talet fanns PGA:s kansli på Lidingö GK. Där gick föreningens arkiv upp i rök när klubbens lada brann ned. Därför måste tyvärr alla berättelser om de tidiga åren av PGA:s historia behandlas med viss försiktighet. Nu är det förstås egentligen inte så mycket att berätta från den allra första tiden. Föreningens möten inskränkte sig till ett om året. Vad som avhandlades på mötena vet vi väldigt lite om, vilka som vann tävlingen känner vi däremot till. Och det känns onekligen som om tävlingen var det viktigaste för den unga föreningen. Den blev ett sätt att träffas och ha trevligt tillsammans några dagar om året. egrare i premiäen 1932 blev hemmapron Ted Roberts, som vann igen året efter på Båstads GK. Duggie Brasier tog över 1934 på Båstad och vann även 1935 på Hovås i Göteborg. 1939 bröt det andra världskriget ut. Dunlop Cup tog paus men återkom, märkligt nog, redan 1944. Med så få yrkesutövare i landet fanns det inget utrymme för någon större konkurrens eller rivalitet. Annat än på banan förstås. Brittiska PGA, som bildades trettio år tidigare, hade vuxit fram ur missnöje med prispengarna i The Open och med en del klubbar som tänkt ta bollförsäljningen från sina pron. I Storbritannien blev PGA mer aven fackförening. Men Skandinaviska Professionella Golfföreningen böljade som en kamratklubb. 15
Årsskrift 2007 Sida 16
Årsskrift 2007 Sida 17
Årsskrift 2007 Sida 18
Årsskrift 2007 Sida 19
Årsskrift 2007 Sida 20
Årsskrift 2007 Sida 21
Årsskrift 2007 Sida 22
Årsskrift 2007 Sida 23
Årsskrift 2007 Sida 24
Årsskrift 2007 Sida 25
Årsskrift 2007 Sida 26
Årsskrift 2007 Sida 27
Årsskrift 2007 Sida 28
Årsskrift 2007 Sida 29
Årsskrift 2007 Sida 30
Årsskrift 2007 Sida 31
Årsskrift 2007 Sida 32
Årsskrift 2007 Sida 33
Årsskrift 2007 Sida 34
Årsskrift 2007 Sida 35
Årsskrift 2007 Sida 36
Årsskrift 2007 Sida 47
Årsskrift 2007 Sida 48