Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53 BÖCKER Harlan Coben Försvunnen For
um bokförlag Myron Bolitar är före detta basketproffs, Harvardutbildad jurist och numera PR-agent för idrottsmän, artister och kändisar i största allmänhet. Men Myrons jobb är helt i skymundan då en gammal kärlek, Therese, plötsligt hör av sig och ber Myron komma till Paris. Detta blir upptakten till en intensiv jakt på sanning. När man tror sig ha lösningen i huvudet visar det sig att det inte alls stämmer. Det här en thriller där huvudper- sonen orädd tar sig an internationella terrorister i snabbt tempo. Visst fångas jag men det är ändå något som gör att jag tycker boken är ok men inte mer. ÅSA FRISK Vibeke Olsson Bricken på Svartvik Libris förlag Bricken Eriksson arbetar som ribbkaperska på sågverket i Svartvik. Det är i slutet av 1800- talet och hårda tider. En dag händer det som inte får hända, Bricken fastnar med handen i klingans vassa blad och högerhanden kapas vid knogarna. ”Arbete gör en till en riktig människa” säger Brickens mamma, men nu är flickan ofärdig och märkt för livet. Samtidigt sprider sig industrisjukan, tuberkulos, genom Svartviks baracker. Det här är Vibeke Olssons andra bok om Bricken på Svartvik. Jag har inte läst den första, men det gör ingenting. Författaren leder läsaren genom all viktig bakgrundsfakta, utan att det blir traggligt. En sann arbetarroman. LINA JONSSON KRÖNIKAN JOHAN TELL Frilansjournalist Mikrobanken ger nya möjligheter Leif GW Persson Den döende detektiven Albert Bonniers förlag Jag tillhör dem som brukar hävda att om man bara ska läsa en svensk deckarförfattare så ska man läsa GW Persson. Inte för att han skriver bättre än alla dessa marklundare och läckbergare som vräker ur sig mordhistorier i strid ström. Utan för att han vet vad han skriver om. Det ger en viss tyngd och trovärdighet. Säga vad man vill om honom: han kan i alla fall sitt ämne. Efter att ha tvingat mig igenom den senaste tegelstenen är jag färdig att ändra mig. Jo, han känner till alla faser i en mordutredning. Och jo, han vet allt om DNA och preskriptionstider och förundersökningar och rubbet. Men det räcker liksom inte när språket står still. Sällan har jag läst något så odynamiskt och malande. Inte blir det muntrare av att texten formligen översvämmas av gubbar i olika åldrar som älskar älgjakt, tycker att det är okej att avrätta pedofiler och använder sig av frasen ”Jag hör vad du säger”. NIKLAS HALLSTEDT Bengt Liljegren Karl XII Historiska media En kall vinterdag 1697 stod 400 personer samlade utanför det kungliga residenset på Riddarholmen. Den endast 15-årige Karl XII skulle krönas till Sveriges nya kung. Med en spira i ena handen och tygeln i den andra, satte han foten i stigbygeln för att kliva upp på sin häst. Hästen var dock aningen högre än den unge Karl hade räknat med och kronan föll i marken med en smäll. Folkmassan skakade på sina huvuden. Hur skulle det här gå? Berättelsen om den unge krigar- kungen tar sin början med Karl den XI:s död och slutar med ett skott vid Fredriksstens fästning. Det skulle kunna bli hur tråkigt som helst men det blir det inte. Författaren Bengt Liljegren ger historien liv genom sin rappa beskrivning av Karl XII:s karaktär och egenheter. Mycket välskrivet. LINA JONSSON kvinnor. En fjärde förvarar banken – under sin säng. – Men, säger jag som ännu inte fattat konceptet, om tjugotvå småbrukande kvinnor bildar en bank, vill inte alla bara låna? Rosevelt tittar leende, men en aning överseende, på mig. – Det är en vanlig missuppfattning, säger Rosevelt, att fattiga människor inte har resurser att spara. Det har vi. Däremot får vi sällan låna i vanliga banker. Vi anses inte kreditvärdiga. Ytterligare en kvinna kommer in i rummet och serverar te och honungskakor. Rosevelt ursäktar sig för att några i gruppen saknas då de var tvungna att gå på en begravning. Grunden till banken är den Svenska Vi-skogen. Alla vi som genom åren planterat afrikanska träd genom detta biståndsprojekt tror ofta att det handlar om just en skog, kanske träd i randen av en afrikansk öken. Det är inte riktigt så. Vi-skogen arbetar med ”agroforestry”, en metod som ska maximera växandet på småbondens mark. Vi-skogen kommer med kunskap och ett urval av cirka 80 olika trädfröer. Det är träd vars blad blir foder åt djuren, som ger frukt, vars grenar blir till ved, där barken blir medicin, vars rötter hindrar erosion och har jordförbättrande egenskaper. En åker kan därför se ganska rörig ut då träd samsas med exempelvis F »Var det inte så här fackföreningarna startade« majs, ananas och bönor. Allt för att växterna ska samverka, ge varandra lagom skugga, skydda mot slagregn och förhindra erosion. Överskottet från trädplanteringen sätts in i kvinnornas mikrobank. Det är också kvinnorna som bestämmer nivån på räntan och vem av dem som ska få låna till vad. Kanske till några hönor, en symaskin, en ananasodling, en mobiltelefon att hyra ut till alla i grannskapet. Rosevelt tar mig med längs ett majsfält för att kolla på några bikupor kvinnorna investerat i. Honungen säljs på marknaden i återanvända vattenflaskor. Vi passerar en liten lerhydda med grästak där några personer sitter under ett uppspänt solskydd. Barn kommer med matkorgar på huvudet. Kvinnor sjunger dämpat. – Det är begravningen, säger Rosevelt. Mannen har dött. Du ser. Han ska ligga framför huset. Kvinnor begravs bakom. Vår bank kan bekosta sådant också. Vi har byggt upp en liten fond om någon av medlemmarna skulle behöva extra pengar till medicin, sjukhusvård eller, ja, en begravning. Var det inte så här, tänker jag, alla fackföreningar en gång startade? Läs fler recensioner på www. kollega.se Plantera ett eget afrikanskt träd på: http://planteratrad.se 6-10 KOLLEGA 53 yra uppklädda kvinnor bär in banken som utgörs av en kassakista som för tankarna till en gammal piratfilm. Den sprudlande ordföranden i Julimami women group, med det högtidliga namnet Rosevelt Otieno, förklarar. – Du ser, den har tre hänglås. Nycklarna finns hos tre olika
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68