Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51 ett av de riktigt stora löften
a i USA och fick spela en träningsrond med regerande mästaren Tom Kite. US OPEN är en annorlunda tävling. På flera sätt. Liksom sin brittiske broder arrangeras den av ett amatör- förbund och tillika regelverk. Frågan är om det är särskilt bra. Eftersom US Open är en av världen fyra störs- ta golftävlingar kan man undra var- för det inte är USPGA som håller i trådarna. Svar: Tradition. Ända sedan 1895, när US Open spelades för första gången och det inte fanns något proffsförbund, har USGA (United States Golf Associa- tion) stått som arrrangör och på den vägen är det. Det amerikanska golf- föbundet har många fördelar, men ibland går tradition före sunt förnuft och USGA har mycket att lära när det gäller proffstävlingar. Okunnig- heten i det jättelika presstältet var överraskande stor och det skar sig mer än en gång mellan personal och journalister med stigande irritation som resultat. Det var nog bara Dan Jenkins och andra gamla uvar som kunde le litet överseende. De vet att detta bara händer en gång om året och nästa vecka är allt som vanligt igen. Men det var inte alla som orkade le. Sär- skilt inte de med skrivplats bakom tredje raden. Där gick maxgränsen för vad ett friskt öga klarar när det gällde att tyda siffrorna på resultat- tavlan. informationen/kommunikationen med "trafikledarna" på banan läm- nade också övrigt att önska. En bred, ilsket röd banderoll gav pressen in- träde på insidan av repen men trots del försökte flera marshalls köra ut oss. Samtidigt måste man komma ihåg att dessa hundratals hjälpredor är människor som haft vänligheten att ta en veckas semester och som dessutom betalat sin egen uniform utan annan ersättning än nöjet att få vara med i hetluften. Ansvaret ligger inte på dem utan på arrangören. ETT KAPITEL FÖR sig var kommu- nikationerna vilket otvetydigt för oss in på valet av bana. Visste ni förres- ten att Baltusrol GC fått sitt namn efter ett mord? För många månar se- dan, i början av 1800-talet, bodde en bonde vid namn Boltus Roll i områ- det där banan idag ligger. Gamle Boltus hade en liten egenhet. Han gick omkring med guld-och silver- mynt i strumporna. Det var ingen bra egenhet och ledde till att han, 62 år gammal, rånmördades hemma på gården i Springfield, New Jersey 1831. När den välbärgade New York- bon Louis Keller ett drygt halvsekel senare byggde en niohålsbana i Springfield 1895 bestämde han sig för att justera offrets namn en smula och döpa banan efter honom. Baltusrol gästades av US Open första gången 1903 med Willie An- derson som segrare. Övriga segrare i Springfield är Jerry Travers (1915), Tony Manero (1936), Ed Furgol (1954) och Jack Nicklaus (1967, 1980). Nu, nästan 100 år efter debu- ten var det dags igen. För sjunde gången. Varför? Banan är fantastisk. Det är odis- kutabelt. Lång som ett ösregn med sega ruffar och svårbemästrade gree- ner. Utslagsgivande. En prövning för spelarna. Kort sagt har den alla att- ribut som krävs för en US Open- bana. Utom tillgängligheten. I USA FINNS fler golfbanor är nå- gon verkar känna till varför det rim- ligen borde finnas bra alternativ till framtida US Open-arenor. Annars får man väl göra som inför Ryder Cup 1991 och bygga en ny (Kiawah Island). Den här gången har man ju 13 år på sig. Fast det lär knappast hända. Varför? Tradition... 1903, 1915 och 1936 var det sä- kert inga problem. Knappast heller 1954. Möjligen började det köra ihop sig en smula 1967, men 1980 borde man (läs USGA) ha dragit öronen åt sig när Seve Ballesteros missade starttiden andra dagen och blev dis- kad. Han fastnade i en bilkö. Köerna har inte minskat sedan dess. Tvärtom. Den faktiska körtiden från från de officiella hotellen vid flygplatsen i Newark är 15-20 minu- ter. Dagen Före första tävlingsdagen tog jag mediabussen klockan 09.00 och var framme 10.30. Men vad ska man vänta sig när publik, officials, sponsorer, press med flera ska träng- as med morgonrusningen och när fem fulla filer på motorvägen ska samsas om en infart. Då tar det stopp. PRISET TOG de engelska fotogra- ferna Mark och Debbie Newcombe. Torsdag morgon klockan 08.45 star- tar de bilen utanför hotellet. Två tim- mar och 45 minuter senare har de äntligen lyckats krångla sig längst fram i kön. Där de får följande be- sked: "Tyvärr, parkeringen är full. Vi föreslår att ni åker till Newark Air- port och parkerar!" Med engelskt tålamod har våra fotografer kämpat sig tillbaka till ho- tellet (vid flygplatsen) klockan 01.45 varifrån de en kvart senare tar media- bussen och landar vid golfklubben kvart i tre. Sex timmar efter det att de satte sig i bilen första gången. Något som slog mig var att jag - trots värmen - inte såg ett enda öp- pet fönster på husen längs huvudga- tan i Summit där trafiken försökte flyta fram. Måste bero på den höga kriminaliteten tänkte jag först, men insåg sedan att invånarna flytt fältet. Förmodligen satt de hemma hos släkt och vänner och såg evene- manget på TV. Undrar förresten hur deras äpplen smakar i höst? Går de över huvud ta- get att äta? Säkerheten var en annan aspekt. De här krokarna tillsammans med New York-förorterna Harlem, Brooklyn och Bronx inte världens säkraste, de brukar gå under namnet "the armpit of the United States" och det var inte bara jag som låste bil- dörrarna på insidan och åt middag på hotellet de kvällar sällskapet inte ut- gjordes av några stadiga kollegor. Närmsta "by", Elizabeth, kunde möj- ligen ha lockat Dirty Harry och hans Magnum 44. ÄNDÅ BLEV årets US Open, det 93:e i ordningen, en - ursäkta den något slitna klyschan - riktig golf- fest. En tävling som den här påver- kar hela grannskapet. I var och var- annan trädgård i banans omedelbara närhet fanns oanade parkeringsmöj- ligheter. För den som var villig att betala. Standardpriset låg på 150 kro- nor. Om dagen. Men då hade man garanterat gångavstånd. Och kunde få skorven tvättad under tiden. En snabbmatrestaurang med kyckling som huvudingrediens lovade att kun- derna skulle älska deras "birdies" under US Open-veckan. En mer trogen publik får man leta efter, många var på plats redan vid "Det ameri- kanska golfför- bundet har många fördelar, men ibland går tradition före sunt förnuft" SVENSK GOLF - 8/1993 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100