NG Malmö 1
N är Sandra är nyförlöst med sitt andra barn lämn
ar hennes pojkvän henne för en annan kvinna. Sandras syster Annika försöker stötta över telefon, en process som sakta men säkert mynnar ut i en dokumentärfilm. I Puss hej då får vi i realtid följa en sorgeprocess under alla faser. PUSS HEJ DÅ är också Annika Fredrikssons långfilmsdebut och pitchades redan under Tempo 2020. Nu går den upp på svenska biografer. Jag hade svårt att se hela filmen i ett sträck för jag blev så arg. Säkert har det att göra med att jag själv har barn, men hur gjorde du för att hålla huvudet kallt? – Det gjorde jag inte. Jag höll inte huvudet kallt. Det var också en av anledningarna till att filmen tog fyra år att göra. Jag behövde den tiden, och även såklart med hänsyn till de inblandade. FILMEN ÄR EN lika delar poetisk som politisk historia om styrkan i systerskap och på ett mer generellt plan vad som händer när kvinnan får bära den tyngsta bördan i ett förhållande. Jag tycker man hör om liknande historier alldeles för ofta, alltså kvinnor som blir lämnade av sin partner antingen som höggravida eller nyförlösta. Har du någon uppfattning om hur vanligt detta är? – Inte direkt statistiskt. Men min känsla är precis som din att det är så läskigt vanligt. Jag har själv flera i min närhet som har erfarenhet av liknande saker och blir förvånade över hur många liknande historier jag hör. Samtidigt blir du märkbart påverkad själv, och börjar ifrågasätta om du någonsin själv kommer att våga bilda familj. Hur ser din egen relation ut idag? – Jag går här med min fyra månaders bebis, så jag har absolut bildat familj. Det blev så till slut. “Skulle du se till att barnen har vinterskor?” är kanske inte det mest romantiska man frågar på en första eller andra date, men borde vi göra det oftare? – Jag håller med om att det kanske inte är den mest romantiska fråga att ställa på en date, men samtidigt är min känsla att de flesta kvinnor är medvetna om den sneda ansvarsfördelningen hos heteroföräldrar medan män inte är det på samma sätt. Hur känner du själv? Man känner sig onekligen träffad och jag mötte verkligen på alla typer när jag själv var pappaledig. Dels de som tog kommando och gjorde jättemycket aktiviteter med sina barn. Men också de som gjorde precis det som mamman hade sagt åt dem och nästan följde ett givet schema med mat och sov. – Jag tar ju också upp det här att mödra- och barnhälsovården riktar sig så himla mycket till kvinnor. Det är rätt många kontakter man har där man får jättemycket stöd och kunskap. Så att man som kvinna liksom blir den här experten på barnet. Män nås inte av det på samma sätt vilket kanske kan vara en förklaring till att många män ganska snabbt halkar efter och känner sig som andrahandsföräldrar. Många känner nog att "nej, jag behärskar inte det här lika bra. Det är bättre att hon tar hand om det". Så eskalerar det fort och helt plötsligt har kvinnan sjukt mycket ansvar. Sen blir hon utbränd efter några år. NR 12, 2023 | NÖJESGUIDEN 23