Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10 Oavsett vilka konsekvenser Jan
Rubes proffsövergång får för den svenska gol- fens framtid så var det ett anmärknings- värt och överraskande steg »Jonta» tog när han mitt under säsong och utan förvarning beslutade sig för att kasta sina amatörbojor. Aldrig tidigare har en så välmeriterad svensk golfare gett sig in i den officiella kampen om golfens penningar. 11 raka landslagssäsonger innehållande sex EM- och fem VM-starter är det ingen som straffar. Men för Jan Rube själv är detta steg inte tillnärmelsevis lika dramatiskt som det är för den svenska golfen i stort. Har man ett tryggt jobb som civilekonom har man ett bekvämt skyddsnät om golfbol- larna mot förmodan skulle börja gå snett. - Ett liv som proffs passar mig bättre än den halvprofessionella och tidskrä- vande satsning som i dag görs på vårt amatörlandslag, säger »Jonta». Nu kan jag planera min säsong som jag själv vill, jag kan reducera antalet tävlingar och jag kan - om jag sköter mig - tjäna en hyfsad slant på mitt spel. Familjen främst Den 29-årige skåningen är en balan- serad och försiktig herre både på och utanför golfbanan. Vad han på ett fint sätt säger i uttalandet ovan är att han efter alla dessa landslagsår vill trappa ner sin golf och få mer tid över till hustrun Siv, till knappt tvååriga dottern Ann och till det andra barn familjen väntar i november. Jan Rube kommer aldrig att bli någon i Europa kringflackande pro och han kom- mer aldrig att stå på en drivingrange och ge lektioner. Han har för avsikt att spela de proffstävlingar som bjuds i Sverige, det kan handla om 10-12 per år om vi inkluderar diverse pro-am-evenemang. - Jag har ännu inte fyllt 30 och är långt ifrån förbrukad. Som proffs känns det som om jag börjar om från början - jag känner mig faktiskt som junior på nytt och ser med stor spänning fram mot de närmaste årens tävlingar. Beslut vid British Open »Jonta» blev på allvar intresserad av en proffsövergång i samband med årets British Open, då han hade långa samtal med SPGA:s Eric Lindström (ordförande) och Christer Lindberg. - Det var då jag fick veta hur stora summor det spelades om i de svenska protävlingarna, säger Rube. Jag hade ingen aning om att prispotten var 110.000 kronor i SPGA-mästerskapet. - Eftersom jag inte har någonting att förlora på proffsspel tog jag vid hem- komsten kontakt med Christer Lindberg och blev snabbregistrerad som »playing pro». Ångrar du i dag att du inte tog det här beslutet långt tidigare under karriären? - Nej, jag har aldrig haft några allvar- liga profunderingar. Jag tror inte jag skulle kunna leva på att enbart spela golf oavsett hur bra jag vore. Jag är inte funtad så att jag skulle trivas med ett liv på en proffstour. Dessutom är det först på senare år som de relativt stora peng- arna kommit in i bilden vid SPGA:s täv- lingar, om jag förstått saken rätt. Nervös debut Svensk Golf följde Rube i samband med prodebuten, SPGA-mästerskapet i Södertälje. Det var en nervös debutant som till slut tog sjätteplatsen på 299 slag (75-74-74-76) och som lön för mödan fick en check på 6.500 kronor. - En helt ny upplevelse, och jag er- känner att jag kände en annan spänning än tidigare, menade »Jonta». Speciellt under slutvarvet där man visste att varje slag var värt tusenlappar. Nöjd med debuten? - Ja och nej. Spelet var inte bra. Jag var inte topptränad och spelade 28 hål innan jag gjorde en birdie. Men jag är nöjd med placeringen. Utan att förringa svensk proffsgolf så tror jag konkurren- sen är hårdare på amatörsidan. Jag hade aldrig kommit så högt som sexa på mitt resultat om jag mött det vanliga amatör- gänget. En sak var »Jonta» imponerad av un- der Södertälje-dagarna; pronas ageran- de på banan. - Alla jag spelade med uppträdde professionellt, menade »Jonta». Aldrig något dåligt humör som kunde påverka övriga spelare i bollen negativt. Där kan många amatörer ta lärdom. Tre förbundskaptener Med Jan Rube förlorar svensk amatör- golf en av de största spelarna genom tiderna. Alltsedan han 1971 fick sitt rikti- ga genombrott har han varit en lands- lagsklippa under tre förbundskaptener: Stig-Lennart Alehammar, Magnus Lind- berg och Jan Blomqvist. Att vid detta vägskäl inte blicka tillbaka på den lysande karriären låter sig bara inte göras. Han har två gånger vunnit SISM (1976 och 1980), match-SM 1974, JEM 1970, och han är två gånger västtysk mästare. Har spelat sex EM, fem VM och deltagit i kontinentens lag mot Storbritannien tre gånger. Akademisk mästare efter bl a ett ännu gällande banrekord på St Andrews. - De stora segrarna är också de roli- gaste minnena, säger »Jonta». Match- SM-segern, första SISM-segern och förs- ta gången jag vann tyska är händelser man inte glömmer. - Men den bästa golfen jag någonsin spelat var i Colombia 1975, då Bob Bäck- stedt och jag spelade par-VM. Jag hade 286 på en oerhört tuff bana och blev tvåa individuellt. Något som känns bittert? - Ja, förlusten mot Danmark vid EM 1979. Då trodde jag vi hade en god chans att vinna EM, nu blev det silver 1977 som bäst för min del. Dessutom smärtar det mig att jag inte vid något VM lyckats spela bra över alla 72 hålen. Närspelets mästare Jan Rube är en stor bollbegåvning och han brukar kallas för närspelets mästare. De korta inspelen, som inte kräver fulla slag, är jämte puttningen styrkan i ett spel som egentligen saknar svagheter. - Jag har hyfsat bollsinne och hade nog kunnat bli en duktig fotbollsspelare om jag fortsatt, säger »Jonta». Men golf är säkert det spel som passar mig bäst och jag ångrar inte min satsning, även om jag förmodligen haft bättre möjlig- heter att tjäna pengar på tennis, fotboll eller någon annan mer »professionell» idrott. Vem är det som hjälpt dig när du tappat formen? Har du någon pro som kan din sving? - Det här kan låta märkligt, men när det trasslar åker jag upp till min vän Åke Holmberg i Wittsjö. Han har hcp -9 men han kan min sving bättre än någon an- nan. Själv vet jag inte så mycket om golfsvingen, men Åke vet desto mer. Jag försöker klara mig med en så enkel och okomplicerad sving som möjligt. »Jonta» började som caddie hemma i Mölle en gång i tiden och det är han i dag tacksam för. - Jag tror som Ballesteros och grab- barna att det är den bästa skola man kan 10 SVENSK GOLF . 7/1981 känner mig som junior på nytt -Jag
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72