Tidningen C 1
Tidningen C PÅ GÅNG Bland syskonen
Tidningen C VALPLATTFORMEN
Tidningen C BÖRJA KAMPANJA
Tidningen C TIPS FRÅN PROFFSEN Lådlappare och digi
tala trix
Tidningen C KOMMUNDAGARNA Umeå
Tidningen C BRYSSEL Spitzenkandidaten
Tidningen C HÅLL GRÄNSEN! För freden, friheten och
klimatet
Tidningen C MURRE BERÄTTAR OM FÖRSTA ÅRET SOM PART
ILEDARE
Murre på besök hos Föreningen EOS i Lund liv. Sko
lorna i Huddinge var fulla, och Muharrem drog nitlotten. Han fick istället plats på Botvidsgymnasiet. – Jag kommer ihåg klumpen i magen jag fick då. Jag hade ingen relation till Botkyrka eller Botvidsgymnasiet, men jag visste att den hade rykte om sig att vara en av Sveriges värsta skolor. Mamma och pappa kämpade med näbbar och klor för att jag skulle få gå i Huddinge, men det gick inte. Botvidsgymnasiet låg granne med E4:an, i en industrilokal med en polisstation vägg i vägg. Skolan drogs med rykte om att vara en värstingskola och miljöerna bidrog inte positivt till tryggheten. Kan du berätta om tiden på gymnasiet? – Hela känslan var att det här inte var en miljö som varken var till för elever eller lärare. Det här var förvaring, inte utbildning. Det var intryckt, det var poliser som patrullerade korridorerna dagligen och det var fullt av mörka, trånga skrymslen. Man gick hela tiden runt med en klump i magen och var osäker. Han berättar om miniräknaren, den dyra som klarade av andragrads - 24 ekvationer och som alla gymnasieelever på teoretiska program skulle ha på den tiden. Om hur någon bestämde sig för att ta den ifrån honom och om hur maktlösheten och skammen slog till. Maktlösheten över att inte våga ta tillbaka den. Skammen över att inte våga säga till mamma och pappa vad som egentligen hade hänt, utan säga att han hade tappat bort den. – Det var som Flugornas herre, jag kan inte beskriva det bättre än så. Om du hade en fin keps och någon tog den, kunde du inte bara ta tillbaka den. Då blev det slagsmål. Jag minns inte exakt hur det kom sig att jag och den här killen hamnade i en ring med elever. Jag minns att det kändes som att varken han eller jag ville vara där. Men om man backar ur blir det värre. Ett halvår innan studenten dömdes Muharrem Demirok till dagsböter för misshandel. – Det är lätt att skylla ifrån sig. Att säga att miljön var sådan, att stämningen var sådan. Jag var marinerad i otryggheten. Men självklart har man ett val. Jag gjorde fel val och fick böta för det, berättar Muharrem. Efter gymnasiet engagerade Muharrem Demirok sig i sin lillebrors fotbolls lag i Vårby gårds IF, som hjälp reda. Laget hade engagerade tränare som införlivade en filosofi som Muharrem Demirok fortfarande minns. – De sa så här: ”Alla har fördomar mot er, ni är grabbarna från Vårby gård. Ge dem inte rätt. Ni ska vara de bästa på planen, inget gnäll på domaren, inga svordomar, inget fult spel.” Den filosofin lyckades de pränta in i laget, och även hos mig. Han jobbade lite på McDonalds och tog jobb som städare, det blev knäck på nattklubb tillsammans med hans bästa kompis och tillsammans hade de kul. Men det var svårt att komma vidare. De två började känna sig klara med Stockholm och ville ut och se sig omkring. Tillsammans bestämde de sig för att söka in på högskolan i Örebro. – Han kom in, jag gjorde det inte. Men en vecka senare fick jag besked om att jag kommit in i Linköping. Jag kryssade i att jag accepterade min plats och skickade in svaret. Sen kom jag på att jag inte hade en aning om var Linköping ligger. Jag gick hem och kollade i kartboken och då blev jag lugn. Det låg nära Norrköping och ett av mina barndomsminnen var att sitta i soffan med mamma och kolla på Café Norrköping. Kursen han kommit in på var geografi, flyttlasset gick till Öster götland och det riktiga vuxenlivet började. Tidningen C • Centerpartiet
Tidningen C FUSKLAPP Vad vill vi i EU?