Kingsize 1
Faysa Idles självbiografiska debutroman riktar lj
uset mot de och det som mer sällan syns och hörs i medierapporteringen om gängkriminaliteten: kvinnorna, förtrycket och de anhöriga. – Jag skrev för att använda våra röster och visa att vi har makt och plats, säger hon. När gängkriget bröt ut i Järvaområdet i norra Stockholm för drygt åtta år sedan var Faysa tonåring. I takt med att våldet eskalerade utanför lägenheten i Tensta blev hennes liv allt mer begränsat, vardagssysslor som att gå till affären kunde plötsligt innebära förföljelse, kränkningar och pistolhot, förklarar hon. Faysa och hennes familj levde i en konstant oro och stress, samtidigt var hon en ung tjej med författardrömmar och fann tröst i att skriva och läsa. – Jag har alltid skrivit poesi i jobbiga stunder. Jag skrev min första dikt när jag förlorade min nära vän och även när jag var liten och kände mig ensam så var det orden som räddade mig, säger hon. Var det självklart att skriva en bok om dina upplevelser? – De här männen använder makt för att kontrollera oss tjejer och det har vuxit en ilska i mig över det. De har kunnat vifta och skicka runt oss hur som helst. Jag bestämde mig för att det var viktigt att få ut våra berättelser. Din berättelse innehåller skildringar av våld, hederskultur och hämnd. Kände du någon gång en oro för att berätta så öppet och ärligt som du gjort? – Jag har levt med konsekvenser hela livet. Stressen har alltid funnits där trots att du själv inte är direkt delaktig i konflikten, man måste lära sig att handskas med den oron. Det hjälper inte att vara rädd eller arg, eller köra på samma våldsamma metod som de för den delen. Jag har det efternamnet jag har och kommer från den familj som jag gör. Hur mycket du än skulle vilja måla om bilden blir det bara svårare för mig om jag inte accepterar mina rötter och var jag kommer ifrån. Men det är klart att folk blir både provocerade och arga av det jag skriver. I boken nämner du att media har förmedlat en snedvriden bild av kriminaliteten i förorten. Vad tycker du är viktigt att lyfta? – Sanningen. Utan att man höjer upp gärningsmännen och deras gärningar. Det finns en fara i att porträttera de här killarna som läskiga och obehagliga, att berätta att de har si och så mycket pengar eller kör en viss typ av bil. Man riskerar att boosta deras självbild. Sen finns det självklart journalister som berättar om de här händelserna på ett neutralt sätt. Det är det som är grejen, du kan fortfarande berätta om brottet och vad som hände utan att du bidrar till att försörja gärningsmännen. Ta Kurdiska räven till exempel, det räcker att kalla honom för hans för- och efternamn. Glorifiera inte gatunamnen. Internet och media har en otroligt stor påverkan där. Du beskriver en barndom där du var väldigt utsatt. Vad hade du behövt? – Att man hörde mig, att man såg mig. Att jag hade haft föräldrar som haft möjlighet att se mig. NR 6, 2023 | KINGSIZE MAGAZINE 51 WWW.KINGSIZEMAG.SE