Kingsize 1
Partnerpodcast: Gatuslang Pontus Gustavsson Jessi
ca Lewis / Pexels POSSE CUTS DEN GEMENSAMMA KRAFTEN I HIPHOPMUSIK I det förra numret av Kingsize Magazine skrev jag en text om hur hiphopen gått från en kollektiv till en mer individualistiskt orienterad kultur. En historiskt viktig del av den kollektiva raphistorien är också ”posse cutten”. En möjlighet att göra någonting tillsammans som enhet men också att visa upp sin individuella kapacitet på micken. Men också en möjlighet för en mer etablerad artist att lyfta talangfulla och mindre välkända namn. Begreppet posse cut definieras i grunden som en raplåt med över fyra eller fler rappare som inte nödvändigtvis är en del av samma hiphopgrupp men ändå slår sina skallar ihop. Historiskt sett brukar ”The Symphony” med ett samlat Juice Crew från 1988 målas upp som ett ryggradsexempel av posse cuts och som kom att inspirera efterföljande generationer till att göra samma sak. Men så sent som i år släpptes den kanske mest massiva posse cutsen, eller massessionen, i hiphophistorien av nyligen bortgångne DJ Kay Slay i och med ”Rolling 200 Deep” med 200 rappare som matar på bars i över en hel timme. Men vilka posse cuts har vi haft här hemma i Sverige genom åren? Ett av de tidigaste exemplen, också kanske den första som gjordes, var kollektivet Timebomb som släppte sin låt ”Girls” under 1991 där ADL, Emrik Larsson, Papa Dee och Swing Fly visar upp sina skills och som utan problem håller över hela 30 år senare. Efterföljaren till Timebomb kan sägas vara etiketten Breakin’ Bread som innehöll flera av personerna från Timebomb. Desmond Fosters okända låt ”Make It Alone” innehåller hela åtta gäster i form av ADL, Mic Muladoe, Swingfly, Lightskinny, Force, Taz, Billy & Aaron Phiri. ADL passade så klart också på att reppa sin klick på sin debut med Absent Minded på låten ”You’d Better Know” redan 1996. För min generation som växte upp med den stora svenska hiphopvågen i slutet av 90-talet finns det framför allt två formativa och viktiga posse cuts i form av Petters ”Riddarna runt runda bordet”. Där flera av rapparna skulle komma att sätta svensk hiphop kommersiellt på kartan som Ken Ring, Ayo och Thomas Rusiak. Men den som förde den massiva posse cutten till folks medvetande var Ken Ring med sin låt ”Kaos” från sin debut ”Vägen tillbaka” 1999. Över 11 minuter med bars från sina vänner och bekanta från Stockholm. En låt som idag är ett tidsdokument över hur svensk rap lät i slutet av 90-talet. Samma sak med disslåten ”Hiphopbönder” från samma år där vi hör åtta stycken MCs dissa hiphopare från landet på samma låt. Med den kommersiella kraft som Petter, Ayo och Ken hade på hemmaplan och hur mycket de inspirerande de kommande generationerna är det inte konstigt att vi haft en stark kultur av posse cuts och låtar med mängder av MCs på. Så jag tänkte passa på att tipsa om tolv klassiska och mindre kända låtar med minst 4 MCs på. Fattaru med Fjärde Världen och Ison & Fille – ”Festen är här” (2001) Petter – “Eller? (Remix)” (2006) Adam Tensta – “They Wanna Know (Remix)” (2007) Pato Pooh – “Ahbow (Remix 1-2)” (2008) Medina – “Hiphop-patriot (Remix)” (2009) Highwon – ”Från hjärtat” (2010) Marke – ”Chillar som en kung (Remix)” (2011) State Crown – “La Västra Nostra Anthem” (2011) Labyrint – ”Ortens Favoriter (Remix)” (2012) Daniel Adams Ray – ”Där regnbågen tar slut (Lagom Studios Remix)” (2014) Mächy & Dunkel – ”Ojrå (Remix)” (2020) De Planetära – ”De planetära” (2020) NR 6, 2023 | KINGSIZE MAGAZINE 59 WWW.KINGSIZEMAG.SE WWW.KINGSIZEMAG.SE