Kingsize 1
WWW.KINGSIZEMAG.SE Partnerpodcast: Gatuslang Pont
us Gustavsson Soblue Music / Mikhail Nilov / Pexels När jag blev en del av hiphopkulturen och svensk hiphop på allvar var jag själv politiskt aktiv och befann mig i revolutionära och autonoma kretsar i västkustens Göteborg. För mig var det en självklarhet att hiphop skulle sticka ut hakan oavsett om det var med provocerande grovt språkbruk eller som medveten revolutionär kraft med politisk udd. Oavsett om det var ett arrangemang i staden mot nazism eller en stödfest för Palestinas frihet så fanns nästan alltid hiphopmusik representerad bland punk, hårdrock och reggae. På den tiden rappade Looptroop om polisvåld på Reclaim the Streets, Fattaru om Babylon och revolution på Kafé 44 och Timbuktu skrev brev till statsministern och rappade om legalisering av marijuana på ett övertygande vis. Nog för att BLM-kampen varit central i svensk hiphop de senaste åren och att det funnits starka röster från min generation som Silvana Imam, Maxida Märak och Labyrint i olika politiska frågor. Däremot verkar gemenskapen och den politiska organisationen bland den nya unga hiphopgenerationen vara som bortblåst. Istället för att organisera sig mot rasism och politikers hyckleri 2022 så rappas det främst om pengar, brudar och knark bland de stora artisterna som har möjlighet att påverka de yngre. Jag har egentligen aldrig varit ett stort fan av politiska kampsånger och att bli knäppt på näsan med enkla politiska slagord eftersom verkligheten sällan är så enkel. Däremot uppskattar jag att bli utmanad i mitt egna tänkande och höra artisters ärliga och personliga reflektioner kring saker som berör politik. Men idag har politisk rap nästan blivit ett skällsord inom scenen trots 56 KINGSIZE MAGAZINE | NR 1, 2022 att svensk hiphop under åren behandlat ämnen som rasism, nazism, feminism, droglegalisering, politikerförakt, polisvåld och partipolitik. Men idag känns det också som att politik snarare handlar om att ta en selfie med Greta Thunberg istället för att faktiskt lyfta sakfrågan. 2022 röstar 20% i Sverige på ett parti med djupt rasistiska röster och trots det är det tystare idag i den svenska hiphopen än 2010 då partiet bara hade runt 5% av svenskarnas röster. Den svenska hiphopen skulle må bra av att minska sin individualism och sina stora egon och gå ihop till ett kraftfullt kollektiv med ökad organisering och sätta ner foten mot rasism, utförsäljningen av allmännyttan, våldet i samhället, bostadspolitik och politikers förakt mot den vanliga människan istället för att fokusera på nonsensfrågor. Jag minns en tid då Dogge gjorde antirasistisk musik med Jonas Gardell, då en stor grupp svenska hiphopartister uppträdde på galan Artister mot Nazister i Globen och Max Peezay fyllde fester med röjig politisk rap. Idag har vi hamnat på en plats där Dogge poserar med en nynazist, Dani M kallar Timbuktu för husblatte och din regionsfullmäktige spottar skämskudderap i talarstolen. Kanske till och med din favoritrappare själv blivit en del av systemet och etablissemanget? Jag hoppas att svensk rap fortfarande har lite plats för smart systemkritik men också att artister vågar stå upp för sina åsikter, kritisera, tycka till och faktiskt göra en förändring mot de mörka krafter som råder i dagens Sverige, men också mot allt det mörker och de verkligheter som speglas i den svenska hiphopmusiken idag. 10 SVENSKA POLITISKA HIPHOPLÅTAR: Advance Patrol – ”Åsiktsfrihet” Blues – ”Hyckleri” Eye N’ I – ”Låt det brinna” Fattaru – ”Demokrati” Feven – ”Bränn BH:n” Max Peezay – ”Kvasifilosof” Stress med Adam Tensta, Aleks, Sebbe Staxx, Promoe, Moms, Nimo, Malcolm B – ”Tystas Ner (RMH Remix)” The Latin Kings – ”Snubben” Timbuktu & Promoe – ”Hjälp dä brinner” Promoe – ”Den ljusa FRAmtid”