Utmärkt Örebro 1
Inger påbörjade sitt frilansliv försommaren 2015.
Det enda uppdrag hon då hade var att slutföra några Librisprojekt som hon redan hade påbörjat som förlagschef. Men efter några månader dök det upp andra uppdrag från några av de större bokförlagen. – Jag riktade in mig på fackböcker – berättelser ur det verkliga livet, populärvetenskap, relationspsykologi och den typen av böcker. Då kände jag att det här bär ju ändå. Redan första sommaren fick jag även en förfrågan av en författare som hade haft en skrivarkurs på en kursgård utanför Halmstad. Nu hade han blivit sjuk och undrade om jag kunde tänka mig att leda kursen istället. Det sa jag förstås ja till. Hade du gjort sådant innan? – Nej, jag hade ingen aning om hur man gjorde det. Men då var jag tvungen att sätta ord på det jag hade jobbat med i över 20 år. Jag hade gått mycket på intuition och magkänsla tidigare. Nu började jag även att läsa böcker om skrivande vilket jag aldrig gjort förut. Vad är det som gör att det blir bra? Vad heter saker? Till exempel ”dramaturgi”och ”gestaltning”. Så då hade jag min första skrivarkurs och var helt slut efteråt, men samtidigt väldigt glad. Jag insåg att det som var självklart för mig var något nytt för mina kursdeltagare. Inger fick blodad tand och frågade studieförbundet Bilda om hon fick leda skrivarkurser i Örebro. Hon insåg insåg inte minst att det är många som vill skriva om sina liv både för en större och mindre publik. – Det jag hade gjort på den större kursen i Halmstad kunde jag vinkla mer mot livsberättande. På den vägen är det. Är att vara skrivcoach och kursledare det du gör mest av numera? – Jag jobbar fortfarande en hel del åt förlag som frilansredaktör och tar även emot manus från folk som skrivit en roman, självbiografi eller fackbok och vill ha en utomståendes professionella blick på manuskriptet. Just nu läser jag en spänningsroman, förra veckan så läste jag en fackbok, nästa vecka är det ett biografiskt manus. Dessutom har jag även ganska många kurser. De flesta sker online nuförtiden. Jag har en egen plattform för det. Du har jobbat i många år i branschen. Hur har den förändrats tycker du? – Det digitala har gjort det så lätt för folk att skriva. Ibland är det nästan lite för lätt. En del lämnar ifrån sig saker som inte alltid är så genomtänkta och genomarbetade. Det var inte så länge sedan som det krävdes ganska mycket papper och väldigt mycket tid, man fick skriva 26 om, sitta och tänka, stryka och så vidare. Nu är det så enkelt och kan gå fort. – När jag jobbade på Libris så var det väldigt få som gav ut själva eller betalade någon för att ge ut. Idag finns så stora möjligheter. Du kan ge ut en bok i liten upplaga och ändå få det att se väldigt snyggt och proffsigt ut. Är det bra eller dåligt eller kanske ingetdera? – För att prata fotbollsspråk så har den ”fina” litteraturen alltid funnits på allsvensk nivå medan det idag är många fler divisioner, och många fler aktiva på division 2, 3, 4 och 5 nivå. En del går på skrivarkurser och utbildningar finns på universitet och folkhögskolor. Det finns helgkurser och digitala kurser och sådana möjligheter fanns ju inte förr. Jag tycker att det är något härligt med det. – Men samtidigt är skrivandet ett hantverk. Den som skriver behöver lära sig hantverket om man ska lyckas, precis som en snickare behöver ha baskunskaperna för att kunna bygga ett bord. Som jag ser det är det lite för många som tänker att man inte behöver lära sig grunderna. Många verkar tro att skrivandet är någonting som vem som helst ska kunna klara av utan hantverkskunskapen. Det är lite konstigt och något som har kommit med den digitala utvecklingen. Som jag ser det kan inte alla – men alla kan lära sig!