STT 1
STT Vecka 46 onsdag 12 november 2014 23 BIRGITTA
LÄSTE SAGOR FÖR BARNEN ULRICEHAMN I förra veckan var det inte bara höstlov utan också läslovsvecka i Ulricehamn. Detta uppmärksammades med flera aktiviteter. Bland annat fanns författaren Birgitta Fernström på plats hos Ekeskogs Bokhandel för att sjunga och läsa sagor för de lite yngre barnen. Fernström är nu också snart aktuell med sin nya barnbok ”Pysens poesipaket”. Boken är illustrerad av Ingegerd Härgestam från Ulricehamn och för att ytterligare förstärka det lokala inslaget trycks boken av LH Tryck från samma stad. FOTO: PER-OVE STÅHLBRAND Jag behöver bara blunda så kan jag se de gamla stigarna runt Limmared. Mor och far hade var sin Huskvarnacykel som en gång hade varit röda. Väder och vind hade blekt dom med åren. Mors var en damcykel. Den hade ingen stång. Det hade fars. På den lärde jag mig att cykla genom att trä in höger ben under stången och på så vis nå trampan. ( Det var några kilo sedan!) En av stigarna som återkommer i mina tankar gick i en backe som ledde mellan ”stora” vägen strax norr om nuvarande Värdshuset och upp till Blåsut och Einar Ödmans konstgalleri vid vägen till Grevens Källa, Glasvallen, Ösjön och Tyggestorp. Jag kan inte påminna mig att samhället förändrades särskilt mycket under min barndom. Andra världskriget pågick för fullt och svenska män skickades ut till landets gränser för att försvara kung och fosterland med bössa i hand. Snickarverktygen fick ligga i träde så länge, men kom väl till pass några decennier senare då den stora rivningsyran påbörjades. UPPSKATTAT HALLOWEENFIRANDE SVENLJUNGA Barnverksamheten på Internationella föreningen firade hallowen under höstlovet i föreningens hus. Det var fullt hus med barn och några föräldrar. Alla barn blev målade och de var utklädda med olika masker och kläder. Det var en del barn som aldrig hade firat halloween tidigare, de tyckte att det var mycket roligt och det var även var uppskattat av deras föräldrar. Alla barn blev bjudna på glass,dricka och tårta samt fick en påse med godis och en leksak med sig hem. FOTO: PRIVAT Jag är inte emot förändring. Den måste till för att samhället skall utvecklas. Betänk att det inte var så länge sedan som vi fick klara oss med utedass och fotogenlampor! Tiden går rasande fort och livet med den. Dock tycker jag nog att ett par av de gedigna bostadshusen i Nordhult kunde ha bevarats som en påminnelse till eftervärlden om hur arbetarhemmen i ett brukssamhälle kunde se ut. Dessutom var dom fullt beboeliga när dom revs. När jag var barn bestod delar av vägen till Ösjön från bruket av stigar. Nästan alla cyklade. Det var liksom roligare att krångla sig fram på smala stigar med trädrötter lite här och var än att cykla på ”store vägen”. Ösjövägen minns jag särskilt. När jag inte bodde på Vika på somrarna så bodde jag hos Vera och Einar i Liandersbyggnaden som låg c:a hundra meter från där Värdshuset nu ligger. SKOLMATEN VECKA 47 TRANEMO KOMMUN SKOLOR & FÖRSKOLOR Mån: Biff Stroganoff, kokt ris Tis: Tandoorikryddad kycklingklubba med tomatsås och potatis Ons: Fiskgratäng med kräftsmak, kokt potatis Tors: Alt 1: Falafel med pitabröd och yoghurtsås Alt 2: Pasta med färskost och champinjoner. Fre: Gulashsoppa, serveras med créme fraiche., mjukt bröd TRANEMO KOMMUN TRANÄNGSKOLAN & GYMNASIET Mån: Kasslergratäng med mango chutney, potatis Veg: kokosmjölksgryta med spenat, pasta Tis: Tranäng: Tandoorikryddad kycklingklubba, tomatsås, ris Gymnasiet: Fransk kycklinggryta, ris Veg: rotfruktsgratäng Ons: Tranäng: Fiskgratäng med kräftsmak, potatis Gymnasiet: Stekt sillflundra, potatismos, lingon Veg: broccoli och svampsoppa Tors: Falafel med pitabröd, yoghurtsås Pasta med färskost och champinjoner Fre: Gulaschsoppa, creme fraiche, smörgås Veg: Mosgratäng SVENLJUNGA Mån: Pannbiff, sås, potatis Tis: Fiskgratäng, mos Ons: Korv, stuvade makaroner Tors: Kasslergratäng, ris Fre: Tacosoppa, mjuk smörgås, pålägg I regel serveras ett varierat salladsbord, mjukt/hårt bröd, margarin, mjölk eller vatten i samtliga skolmatsalar. Reservation för ändringar. Nästan varenda dag under de soliga somrarna på förtitalet cyklade vi limmaredspojkar, och en och annan tös, till badplatsen vid Ösjön. Först var det då stigen upp till Blåsut. Jag minns fortfarande trädrötterna som korsade stigen och som det gällde att parera. Särskilt på hemväg för då bar det brant nerför. Terkel Thaning var en mästare på att handskas med sin cykel och vann alltid de tävlingar som vi anordnade i ”Gamle Träggårn”. Men så var han också ett par år äldre än de flesta av oss andra. Själv var jag klen med smala ben! Uppe vid Grevens källa går det i dag en suverän, asfalterad cykelväg ända upp till Glasvallen. Mitt barndomsminne av samma lilla väg är en smal, ojämn grusväg som glittrade av myriader glaskross. Hela skogspartiet runt stigen Detta är ”mitt” LIF. Förti-femtital. Gamla Glasvallen. Dom är alla äldre än jag. Många är borta sedan länge. Jag suckar djupt när jag ser dessa mina gamla vänner. En tår rinner sakta ner utmed kinden. Jag älskade den tiden i Limmared. Den kostymklädde längst till vänster känner jag inte igen men sedan följer Gunnar Fransson, Ingemar Haglund, Allan ”Degerfors” Johansson, Roland Boss, Gunnar Björklund, Erland Engström och Stig Madén. (Från Tranemo. Rätt namn?) Längst till vänster sitter Kurt Lidh, Carl - Axel Widell, Rune Andersson,(Också från Tranemo. Hans namn är jag inte heller så säker på.) Så följer Sture Haglund och Pellen. De båda senare träffade jag så sent som i somras på Torget utanför Arnes. var pepprad med glas i alla färger. Om man kör förbi Glasvallen och kommer upp på den lilla höjden där vägen svänger rätt snävt till vänster så var där förr en udde. Vägen slingrade sig runt denna, men vi cyklister föredrog att gena tvärs över udden därmed skapande en smal stig som ledde förbi Lomsjön och vidare upp till Ösjöns badplats. En annan liten stig som jag har ett alldeles speciellt minne av är den som ledde från Rallekullen ner till Nittorpsbyggnaden. Där bodde för övrigt Olle Klas, som jag har skrivit lite om i Christian Dowers fina jubileumsbok om Limmareds I F, och hans mamma Berta. Redan som mycket ung förstod jag att uppskatta kvinnans, eller till att börja med flickans, yttre och inre skönhet. När jag var sju år var jag vansinnigt förälskad i Birgit. Hon var fem år äldre än jag och bodde i Göteborg, men hade kommit för att hälsa på min syster Gunnel i Limmared. Jag bodde hos Vera och Einar i Rallan. En söndagsmorgon i juli 1938, efter en lång natts sömn, vaknade jag av att jag behövde kissa. Jag greppade porslinspottan och ställde mig framför fönstret som vette ner mot stigen, Nittorpsbyggnaden och längan av de vackra trähusen med sina vita verandasnickerier. Just då förmådde jag inte uppskatta den gamla kulturbyggnationen. Jag hade fullt schå att hålla mig. Jag minns inte om jag lyckades för det enda jag uppfattade framför mina ögon var min stora kärlek som var på väg upp för stigen. Jag tappade pottan i golvet. Den gick i tusen bitar. Birgit var sannolikt den första ”kvinnan” som ställt till det för mig? Men sannerligen inte den enda eller ens den sista? När vi inte badade i Ösjön så badade vi i ”åa”. Det gick en slingrig cykelstig från ”Skogsvillan” förbi Barkvallen där vi spelade fotboll ”dygnet runt” och genom ”Sågen” - alltså Brukets väl fungerande sågverk – och över de lokala järnvägsspåren, de som användes till att frakta glas inom hyttområdet – och ner till den å som fortfarande rinner på maderna mot Bystad ner mot Tranemo. I Skogsvillan bodde bland andra Ann Helen Stenström med sina föräldrar Agda och Brolle och Dagmar och Knut ”Sågarn” med de fotbollsbegåvade sönerna Putte, Leif och Roy. Får jag möjlighet så återkommer jag med någon sorts fortsättning en gång i framtiden. Tack för den här stunden. TILLGIVNE FREDRIK PS. I STT vecka 42 skriver gymnasierektorn i Skövde Avaz Karim så vackert om sina första år i Sverige och Limmared: ”Jag kommer alltid att vara tacksam för vad Limmared har betytt för mig. Jag var en ensam, skräckslagen och förtvivlad kvinna som just flytt för mitt liv och av en slump hamnade med mina två barn i Limmared.” Läs hela hennes krönika. Den är underbar. DS.