Nöjesnytt Helsingborg 1
skapar. Då verkar man ungefär som en musikalisk l
umpsamlare, om man tolkar gamla saker som lump. Söker man ibland lump finner man värdefulla saker. Man snyggar till, målar om det och gör det till sitt eget uttryck. Vad tycker du är det roligaste med att musicera med gruppen? - Det är att just musicera med bandet, ler Mats spontant och svarar blixtsnabbt. Att få ta del av glädjen i att få spela med andra musiker och framför allt få stå på scen. Kemin som uppstår. Det är kicken. Inte att stå och mima. Att utmana mig själv. Det är både spännande och utvecklande. Att tillåta sig själv att experimentera lite och våga misslyckas som gör att man hittar det fantastiska soundet. Vidare så gillar jag att lägga det pusslet som utförs när man skriver låtar och kunna få det att landa i en vacker musikalisk helhet. Hur definierar du er typ av musik? Berätta. - En blandning av folkrock, amerikana och progressiv rock, förklarar Mats. Vi låter både amerikanskt, engelskt, nordafrikanskt och poppigt. Man kan kanske kallat det för rootsy musik med stor variation. Vad inspireras du av när du skriver er musik? - Jag inspireras av det jag lyssnar på, säger Mats. Ibland medvetet när man hör det och går vidare med upptäckten. Ibland finns det intryck som sätter sig i mitt minne och jag vet inte riktigt varför. Dessa omedvetna minnesinfluenser tar då och då ett steg in i låtarna. Ofta när jag lyssnar på vårt material så förundras jag över varför vissa delar i musiken låter som något annat som jag känner till. Var kom det ifrån? Gruppen släppte nytt material för inte så länge sedan, albumet ”How long is the dark?”, Finns det ett uttalat tema för den plattan, något budskap och vad vill ni att lyssnarna ska känna efter de hört skivan? - Temat blev att vi ville göra en lite mörkare skiva, berättar Mats. Vi spelade vi in den mellan åren 2018 och 2019. Omslaget är dessutom designat på ett sätt så det ska se riktigt mystiskt och mörkt ut. Ett intryck som indikerar att något dåligt är på väg. Albumets titelspår ”How long is the dark?” toppar dessutom mörkret. Mats tar en kort tankepaus. Sedan kommer det ännu mer djup filosofi. I den tid som vi just nu befinner oss i, med avseende på pandemin, känns det som om vi förutspådde den aktuella apokalypsen när vi skrev på temat för skivan. Nu i efterhand kan man unikt upptäcka att några av spåren direkt kan kopplas an till det vi går igenom nu, saker som har en stor inverkan på det mentala tillståndet hos den enskilde. Om du skulle tipsa den törstande lyssnaren om något att lystra till, vilka nya eller gamla alster blir i så fall det självklara valen? - Jag rekommenderar Jonathan Wilson, säger Mats. Han är riktigt bra och speciellt skulle jag rekommendera att lyssna på hans andra platta ”Fanfare”. Roy Harpers skiva ”Stormcock”är jättebra. Den har ett starkt brittiskt uttryck med intressanta berättelser och med vacker sång. Den innehåller få spår men det är ruskigt bra musik. Mats sätter punkt med att föreslå att vi alla ska lyssna på Chet Bakers skiva ”Chet Baker Sings”. Den är bra för öronen, säger han med glimten i ögonen. 18 | nöjesnytt