Nöjesnytt Helsingborg 1
VROOM, VROOM ÄR LJUD SOM LÅTER SOM LJUV MUSIK I Ö
RONEN FÖR JOHAN Ett liv med racing, spännande fordon i garaget, ljudet av spinnande motorer och en egen pulsökning kan ge mersmak. Nöjesnytt Helsingborg har intervjuat Johan Roxlin om hur det är att leva med motorsport som ett specialintresse. text och foto: Thomas LB Johansson Motorintresset har ett högt värde i ditt liv. Kan du minnas någon speciell upplevelse från förr som tände en gnista hos dig? - Jag har ju växt upp i en familj med flera generationer med ett djupt motorintresse, kickstartar Johan Roxlin. De är alla djupt intresserade av brittiska sportbilar. Min pappa tillbringade mycket tid i garaget när jag växte upp. Jag trodde som liten att han bodde i garaget. När jag gick upp på morgonen så kom han ut från garaget. När det var läggdags så ropade jag god natt till honom i garaget. Min gnista för motorsport tändes först på allvar i 15-årsåldern. Då fick jag följa med min farbror till tävlingar i Danmark och Sverige. Att få vara med honom i racingsporten via hans bil väckte intresset för att tävla. Många individer i världen gillar racing och att testa sina gränser i hög fart. Vad tycker du är det roligaste med att ha en närkontakt med motorfordon? - En gång i tiden ville jag bli stridspilot men jag hade inte de optimala förutsättningarna för det, berättar Johan. Men det är lite samma känsla när du sätter dig i en tävlingsbil. Du kryper ned i förarsätet, du spänner fast dig, du startar bilen, du sätter på dig hjälmen och koncentrationen skärps. Kicken jag får när jag kör är förknippat med fara och att leva på gränsen. Det blir väl för mig så nära jag kan komma pilot-rollen. Det inbillar jag mig i alla fall, säger Johan med ett skratt. Vad är det märkligaste du varit med om inom motorhobbyn? Berätta. - Motorsport, framför allt i historiska evenemang med äldre bilar, ger en kamp på banan men inte utanför den, inleder Johan. Man hjälps åt och är bästa kompisar när man inte kör. För några år sedan tävlade jag och min farbror i Copenhagen Grand Prix. Vi fördärvade då en växellåda och trodde att helgen var slut. Kamraterna i depån från Köpenhamn fixade då en ny. Vi monterade i den under natten och drack sedan öl tillsammans. Nästa dag var det race och då gasade vi för fullt igen. Kamratandan är fantastisk. Vad tycker din familj att om att du har en hobby som för ögat kan verka farlig? - Våra barn har absolut inget konsekvenstänk med avseende på motorsport i dagsläget, säger Johan leende. Och frun tror nog att jag tänker vettigare än jag gör. Men när jag sätter på hjälmen så går jag in i en helt annan värld. Det hamnar jag i mitt epicentrum för mitt alter ego. Om du skulle sätta upp ett mål för ett äventyr i framtiden. Vad drömmer du fortfarande om att få testa på i motorvärlden? - Jag skulle säga att det är liknande den känslan man får när 40 | nöjesnytt