Nöjesnytt Helsingborg 1
man rider in en vildhäst för första gången. Känsl
an av att det är mer än jag klarar av och jag vill lära mig att tygla det. Drömmen är att få köra en formel 1 bil. Det vill jag jättegärna. Men högst på min önskelista står att få köra en 60–70-tals racingbil med 1000 hästkrafter under huven. Det gör man helt utan hjälpmedel. Jag vet inte om jag skulle klara av det men jag vill testa. Attraktionskraften vilar i shit-vad-är-detta och så vill jag köra den. Ikonförklarade fordon med tillhörande kändis är vanligt på museum, auktioner och i privata samlingar. Har du ägt ett sådant objekt? - Ja, jag har en gammal motorcykel, en caféracer, responderar Johan. Den köpte jag av den nuvarande trummisen i rockbandet ”Clawfinger”, Micke Dahlén. Det var en kul grej. Jag har länge önskat att få äga en caféracer. Därför startade jag en sökning efter ett objekt på Internet, men först tog jag en titt i plånboken. Den skulle inte var ett komplett renoveringsobjekt eller nästan helt omgjord i skicket. Jag ville kunna forma den utifrån mina egna idéer. Till slut fann jag den. Säljaren ville ha en snabb affär med motiveringen att han skulle snart ut på turné. Jag kollade upp honom direkt. Det visade sig att det var en medlem från mitt gamla favoritband från 90-talet. Upptäckten gjorde att jag gick direkt till köp utan att pruta överhuvudtaget. Frun sa ”-Absolut ingen motorcykel!!!” men jag kunde inte motstå köpet eftersom ägaren var en gammal favorittrummis. Så jag köpte den och gömde den i garaget hemma. Tänkte att jag kan reda upp det senare med frun, när energin lagt sig. Det löste barnen till mig över en kvällsmiddag… Sambon besöker inte garaget ofta men barnen gör. Barnen sa ”-När ska vi berätta om hemligheten i garaget, pappa?”. Då var man rökt, skrattar Johan. Bandet har signerat en cd som jag fick när jag hämtade hojen. När jag uppnått hur jag vill ha den så tänker jag låta Micke få signera tanken. Vidare så kan jag nämna att min farbror äger Reine Wisells gamla tävlingsbil, en MG Midget. Wisell är ju en gammal pionjärförare som likt Ronny Petterson också körde formel 1. Han lever än idag. Den bilen har jag fått köra några gånger i tävlingar. Reine och jag har kontakt idag. Har du kraschat någon gång? Hur var det? Berätta. - Tyvärr blir svaret JA på den frågan, säger Johan. I mitt fall handlade det om övermod. Det var inte bara bilen som fick en smäll. De egna förmågorna och mitt självförtroende drabbades också. Det tar tid att bygga upp det igen. En amatör får dessutom en tuff utmaning både ekonomiskt och arbetsmässigt när bilen ska sättas ihop igen. Det har hänt mig några gånger. Om du skulle sälja in ett medlemskap i en motorklubb. Vad skulle du locka med för argument för att gå med? - Det är definitivt den fina gemenskapen, säger Johan. Man får träffa likasinnade, dela glädje och erfarenheter, hjälps åt och stöttar varandra. Det skänker enormt mycket tillfredställelse. Kan man vara fattig och utöva motorsport eller vara motorintresserad? Hur finansierar folk generellt detta fritidsintresse? - Jag skulle vilja vända på frågan, ler Johan. Man blir motorintresserad och blir fattig för motorsport är dyrt. Man behöver inte krascha en bil för att det ska kosta pengar. Det kan vara en växellåda som går sönder. Vill man göra vinst så ska man satsa på att köpa en lite dyrare ”historisk” bil eftersom de ökar i värde ju mer man kör dem. Det är precis tvärt om med nya fordon. Text och foto: Thomas LB Johansson nöjesnytt | 41