Bygdegården 1
KRÖNIKA Är du en inkluderare? Det finns en klassi
sk berättelse om två svettiga stenhuggare som kämpar med att hugga fram perfekta stenblock. En förbipasserande frågar dem: ”Vad gör ni?”, den förste stenhuggaren svarar lite barskt: ”Jag hugger sten” och den andre svarar leende: ” Jag bygger en katedral”. Berättelsen handlar om att se mening i livet och om vår existentiella hälsa. Existentiell hälsa handlar om att ditt och mitt liv har en mening och är betydelsefullt. Vi människor mår både bra och dåligt i perioder under livet. Forskning visar att det finns ett antal faktorer som gör att vi mår bra och känner oss friska. Dessa faktorer kan till exempel vara det Världshälsoorganisationen (WHO) kallar ”Existentiella hälsofaktorer”. Av åtta faktorer vill jag lyfta tre som jag ser som särskilt viktiga. En faktor kallas förundran. Förundran handlar om att vi behöver upplevelser som berör och bidrar till att livet känns magiskt spännande. Musik eller en kulturupplevelse kan få oss förundrade. Eller kanske ett barns brutala ärlighet. Den andra faktorn är existentiell kontakt som kan innebära att vi människor inte är ensamma utan då och då får uppleva meningsfulla möten med andra. En tredje faktor kallas helhet och integration och innebär att vi upplever att vi trivs med vår identitet och blir välkomnade och önskade i sociala sammanhang tillsammans med andra. När jag blev präst för snart 26 år sedan blev jag snart medveten om att mina medmänniskor inte hade särskilt många funderingar kring trosfrågor utan den stora frågan handlade mer om ”hur ska jag hantera livet och få det meningsfullt”. Den största uppgiften som präst blev att lindra ensamhet och bidra till gemenskap genom samtalsgrupper och fester. Något vi alla kan göra! ”Jag beundrar människor som orkar leva ett dubbelliv. Själv orkar jag knappt leva ett liv” sa en man när vi samtalade. Ensamheten och isoleringen tärde på honom. Vissa veckor var den enda mänskliga kontakten och samtalspartnern kassörskan i matbutiken. Isolering och ensamhet påverkar vår hälsa negativt. Vi blir ensamma med våra tankar och kan tappa den sociala kompetensen. För att komma in en grupp Foto: Lotta Ekstedt/Chefen i fokus eller ett sammanhang krävs mod och att vi blir inbjudna. Mod att våga ta sig till ett okänt sammanhang och att någon där är modig och vågar bjuda in. Här spelar föreningslivet och våra bygdegårdar en viktig roll. Det är arenor som behövs för att olika människor skall kunna mötas. Först när vi får komma in i ett sammanhang och blir trygga kan vi komma ut och vara de människor vi är. Det är väl också då vi är som bäst? Det mänskliga mötet är så viktigt i en alltmer digitaliserad värld. Möten och samtal som inte bara utvecklar oss som människor utan också kan berika livet. Jag tror att vi behöver möta människor som inte nödvändigtvis tycker och tänker som vi. Det kan bidra till nya perspektiv och nya insikter. Vi behöver varandra och är varandras livsmiljö. Det känns ibland som att jag lever ett dubbelliv. Ett liv i Stockholm med hundratals snabba och ytliga kontakter och ett helt annat liv när jag efter två timmars bilkörning befinner mig i byn Möklinta utanför Sala. Det är i Möklinta jag kommer ikapp min själ och blir mer människa. Där möts också människor på ett annat sätt. Vi hälsar på varandra även om vi inte mötts tidigare. Samlingspunkterna är kanske få men där sker möten där vi ser varandra. Bygdegården, kyrkan, loppisarna och matbutiken i byn. Gemenskap är som kärlek – den blir bara större ju mer vi delar den! Det behövs inte så mycket för ett lyckat mänskligt möte. Någonstans att mötas, någon som lyssnar och tid för varandra. Men någon måste börja. Denne någon har nyfikenhet och mod för att våga börja samtala och kallas med ett modernt ord för inkluderare. Är du en inkluderare? JONAS ANUNDI Jonas Anundi • Bor: Hökarängen och Möklinta • Yrke: Facklig ombudsman och präst • Driver ideellt ”Existentiellt centrum” – en mötesplats för livsfrågor och växande 17