STT 1
STT Vecka 36 onsdag 2 september 2015 29 Han födde
s tre och en halv månad för tidigt Nu har Ville fyllt sex år och börjat förskoleklassen på Hillaredskolan tryck. Vid midsommar kom Ulrikas föräldrar och hälsade på. Hon letade då hus och de skulle gemensamt åka och titta på ett hus i Hillared och sedan åka till mödravården på kontroll. Men dagen blev inte riktigt som planerat. – Jag kände att jag hade någon Storkkliniken i Danmark Genom en vän hade Ulrika fått höra om Storkkliniken, en fertilitetsklinik i Danmark som erbjuder insemination. Ulrika kontaktade kliniken och efter många turer där och även hos den svenska sjukvården tog det sig till slut på tredje försöket. – Jag hade inte berättat för någon mer än mina föräldrar, syskon och min bästa vän att jag försökte bli gravid, men efteråt var bemötandet enbart positivt, även om många blev väldigt förvånade. Mycket komplikationer Men graviditeten var ingen dans på rosor. Redan från första början hopade sig komplikationerna. – Jag hade det mesta man kunde ha, illamående, blödningar, näsblod och bältros bland annat. Framförallt hade jag högt blodform av migrän, jag såg suddigt och kände mig allmänt konstig så för att orka titta på huset bokade jag om min tid på mödravården till förmiddagen. På mödravården konstaterades att Ulrika hade dåliga värden och hon fick läggas in över natten för observation. – Då tänkte jag ”åh vad jobbigt att stanna över natten”, om jag bara hade vetat vad som väntade mig hade jag nog oroat mig för andra saker. Med ambulans till Göteborg När Ulrika blev allt sämre och tillslut såg fyrdubbelt skickades hon iväg med ambulans till Östra Sjukhuset i Göteborg. Där finns det specialvård för barn som är extremt prematura, och risken var att Ulrika skulle behöva förlösas. Väl på plats konstaterades att Ulrika hade fått havandeskapsförgiftning, en sjukdom som kan drabba alla gravida kvinnor och som gör att kroppen blir överkänslig mot partiklar från foster och moderkaka. – Ville hade inte vuxit de senaste veckorna, kroppen fokuserar på att hålla igång de vitala organen på barnet när det utsätts för stress och då avstannar utvecklingen. En stor osäkerhet I två veckor arbetade sjukhuset med att försöka få ordning på Ulrikas skyhöga blodtryck, samtidigt gav man Ville mediciner via Ulrika för att han skulle klara sig. När Ulrikas tillstånd hade stabiliserats såg man att Ville inte mådde bra och beslutade sig för att det inte gick att vänta längre. – Jag var helt säker på att han inte skulle klara sig. Jag tänkte att ett så för tidigt fött barn inte kan fungera utanför kroppen. Men så fick jag lite information om hur bra vård det finns idag och blev lite hoppfullare. Akut kejsarsnitt Den tredje juli föddes Ville med akut kejsarsnitt. Med en vikt på 655 gram och längd på 31,5 cm var han kraftigt under utvecklad, men vid liv. –Det första jag tänkte när jag såg honom var att det var en lättnad att han levde, och att han till en början orkade andas själv ingav hopp eftersom det inte var väntat. Men andningen var inte en självklarhet och Ville flyttades snabbt till en kuvös med respirator. – Jag fick sticka in mina händer i kuvösen och känna på honom när de skulle byta blöja och jag vet att jag tänkte att det ändå var en kompakt krabat som det fanns liv i. Då tändes hoppet ännu mer. Att ta en dag i taget De följande veckorna var kämpiga, trots hoppet som alltid fanns där blev sjukhusvistelsen en period som var oerhört mycket tuffare än vad Ulrika någonsin kunnat föreställa sig. – Jag tror inte att någon som inte varit i det själv kan förstå den speciella värld som föräldrar till prematurbarn befinner sig i. Den totala ån gest och skräck som man lever med varje sekund, månader i sträck. Varje form av stimuli kunde göra att Villes kropp gav upp. – Vi tog en dag i taget. Efter ett par månader kunde han syresätta sig ordentligt och ta till sig näring och då flyttades vi till Borås. Att äntligen få komma hem Mycket kan gå fel när ett barn är extremprematur och såväl hjärnM en historien börjar innan Villes födelse. Hans mamma Ulrika Ryberg började känna att åren gick och hon ville gärna ha barn. – Jag har alltid velat ha barn, men det blev aldrig så i de förhållandena jag har haft och det drog ut på tiden, så jag tog saken i egna händer. blödningar som ögonfel och hjärnskador är vanliga, men Ville hade tur och klarade sig bra. Vid tiden för Villes egentliga födelse i oktober hade hans kropp stabiliserat sig och Ulrika fick äntligen komma hem. Men även hemma rådde strikt isolering, på grund av infektionskänsligheten. Efter ungefär ett år var den värsta krisen över. – Ju mer tiden gick efter det första året desto mer kände jag att han inte var skörare än andra barn, snarare tvärt om faktiskt. Jag ville inte leta efter vad det eventuellt kunde finnas för bekymmer kopplade till hans svåra start i livet. Alla är ju olika och utvecklas i olika takt. En stark liten kille Denna sommaren har det gått sex år sedan Ville föddes och han har börjat i förskoleklassen. Huset i Hillared de skulle titta på den där dagen blev det inget med, men när Ville var ett år flyttade de till ett annat hus på orten. Det är en stark och pigg liten kille som springer omkring och leker med sina kusiner i trädgården. Ingen kan längre tro att Ville en gång var så nära döden. ELIN LARSSON elin@stthuset.com Jag var helt säker på att han inte skulle klara sig. ULRIKA RYBERG Ville och kusinen Haldo Ryberg leker med Villes nya svärd och sköld på hans sexårskalas. FOTO: ELIN LARSSON Ville vägde 655 gram och var 31,5 cm lång när han föddes i vecka 26. På bilden är han två dagar. FOTO: PRIVAT