STT 1
STT Vecka 36 onsdag 2 september 2015 35 VARDAGSLI
V Göte Johansson, Kindsringen, har plockat över 100 liter blåbär i år. FOTO: GÖTE JOHANSSON Rekordsäsong för blåbär SJUHÄRAD Årets sommar må ha lämnat en del övrigt att önska vad gäller vädret, ända fram tills vi gick in i augusti månad. Men för bären har det varit en riktig idealsommar. – Det har aldrig varit en så lång bärsäsong, säger Göte Johansson. Göte arrangerar sedan många år Kindsringens populära äppelresor, och planerar nu för årets resa, som går av stapeln torsdagen den HEMKÄNSLA ÄR EN VIKTIG KÄNSLA SJUHÄRAD Under sommaren är det många som passar på att åka till sin uppväxtort på semester. En ny Sifo-undersökning visar att 25 procent, känner sig mest hemma på den geografiska plats där man växt upp. På frågan vad som ger hemkänsla svarade fyra av fem tillfrågade närhet till vänner och familj. Undersökningen har beställts av Sveriges hembygdsförbund. – Vi vill undersöka begreppet hemkänsla och vad det är som får människor att känna sig hemma på en plats, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges Hembygdsförbund. Många flyttar både inom Sverige men också från andra länder och då är det viktigt att människor kan skapa band till sin nya hembygd. Att känna sig hemma är viktigt för människors identitet, trygghet och gemenskap. 1 oktober. Men även sommaren ägnas åt skördande av vad naturen ger. Göte är en flitig bärplockare, och har i år bland annat plockat över 100 (!) liter blåbär. Mycket av bärskörden skänker Göte bort, men i år har han fått så mycket att han för första gången även sålt blåbär till en uppköpare. – Det har varit rekordmycket blåbär i år, men nu börjar det avta. Även äppelskörden i dessa trakter verkar bli mindre än normalt. Däremot ser det bättre ut i Skåne, säger Göte. – Henrik Stridh, VD för Äppelriket i Kivik, uttalade sig i radio i lördags angående årets äppelskörd som enligt honom blivit förvånansvärt bra. Efter en ganska kall och solfattig vår och sommar hade man befarat en sämre skörd, men så blev inte fallet, vilket han inte hade någon förklaring till. Förutsättningen är ju i alla fall bra för vår äppelresa! KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Inom blott några få decennier tror jag att de med bläck och reservoarpenna skrivna brevens tid är förbi. Sannolikt även de skrivna med kulspetspennor? Brevlådorna, de gula och blåa, får kanske vara kvar ytterligare några år? De röda, de som i Stockholm sätts upp när det är dags att skriva julkort, försvinner nog aldrig. Julkortstraditionen är stark. Inte bara i Sverige. Jag är brevskrivare alltsedan jag kunde hålla i en penna. Mina första pennor var blyertspennor. Dom var gula och av tre skilda blyertsnyanser: Faber stod det skrivet med guldskrift på själva pennan. Hela min släkt var brevskrivare. Både på mors och fars sida. Ett exempel är det kärleksbrev som min morfar som sextonåring skrev till en flicka i Paris och som jag beskrev i ett av mina kåserier i våras. Ett annat annat är det utdrag av ett brev som min far skrev till mig under mitt första år på internatskolan Lundsberg och som jag citerade i min bok om Fotboll: ” Käre Fredrik. Sänder här några frimärken, så att du kan skriva några rader, hur Du har det och hur Du trivs. Mor och Gunnel kommer i kväll från Limmared. Jag var på fotboll i går och såg Örgryte slå Trollhättan samt Gais Halmia. Båda matcherna voro ganska trevliga fast spelet blev lite chansartat, då det regnade mest hela tiden.” Roligt att se tankarna på pränt Under de åtta år som jag tillbringade i skolan skrev jag massor av brev och mottog nästan lika många. Jag gick på Lundsberg från 1944 till 1952. Om man inte var vansinnigt intresserad av att plugga, så gavs det rika möjligheter till mycket annat. Som att syssla med idrott till exempel. Fotboll, bandy, skidor, orientering, tiokamp, rodd, hastighetsåkning på skridskor och en hel del annan sport. Jag deltog i stort sett i alla dessa discipliner; jag älskade all idrott. Mest fotboll vet ju dom som känner mig? Den tid som jag inte ägnade åt någon form av sport borde jag naturligtvis ha ägnat åt att plugga! Jag gjorde emellertid inte det. På de timmar som i tystnad var ämnade åt läxläsning, skrev jag ofta brev. Jag tyckte att det var roligt att se mina tankar komma på pränt och växa fram till meningar på ett vitt papper. Det tycker jag fortfarande. Jag var alltså inte ”vansinnigt intresserad av att plugga”. Men däremot av att skriva brev. Tre perioder av skrivande Vilka skrev jag till? Och vilka skrev till mig? Om jag räknar in mina brevskrivande skolår i tre perioder – barnets, den fjunige tonåringens och TONÅRINGENS, så var det förmodligen så här när det gäller korrespondensen: Barnet Fredrik skrev till sin mor och far och till sin farmor i Landskrona. Han skrev också till Tant Hanna, Vera och Einar, ”Grevens” Stina, Olle Sjölin – som han var mycket förtjust i – Lilla-Sigrid, Wåge Danielsson och Terkel Thaning, Per Johan och Lasse Östlund i Limmared. Samtliga svarade. Om ej med vändande post så dock ibland. Vera och Sigrid hade ofta stoppat en femkronorssedel i kuvertet med ett staniolpapper som skydd. Den fjunige var faktiskt inte så särskilt fjunig. Som fjorton, femtonåring var han i puberteten och hade växtvärk. Detta till trots spelade han fotboll dygnet runt. Han skrev nog till de flesta i ”Barnets” grupp om än inte så ofta. Det kan tänkas att han prioriterade några flickor som han hade träffat under sommarlovets konfirmationskurs på Västkusten? Fotbollens och kärlekens tid TONÅRINGEN så! Det var fotbollens och kärlekens tid. Tonåringen Fredrik organiserade och spelade fotboll i stort sett varje snöfri dag på skolan och sysslade han inte med fotboll så satt han på sin kammare och skrev ”djupa” kärleksdikter inspirerad av all olycklig kärlek som han tyckte sig ha blivit drabbad av. Jag vill minnas att all kärlek inte var olycklig men det är ju så att det inte går att skriva kärleksdikter när man är lyckligt kär! Däremot går det att skriva kärleksbrev i vilka man förklarar att man är dödligt kär i mottagaren och tänker sig att leva med denna i eviga tider – eller som det stundom kan låta i en vigselceremoni: tills döden skiljer oss åt. Med dessa i mitt tycke lätt makabra ord ber jag att få uppmana er att skriva brev till era släktingar och vänner och räcker inte fantasin till så skriv några vykort. Många av er har säkert anförvanter på Glimringe, Gudarpagården eller något annat trivsamt hem för oss äldre? Dom blir säkert glada för några personliga rader från barn och barnbarn? Kramar till er alla från Fredrik. Till Lennart och Lisbeth Carlén som med all vänlighet tog emot oss i sin vackra trädgård på Skrea strand den 17/8. Alla glada pensionärer på Klockaregården …till Marianne och Karl-Erik för en mycket trevlig resa den 20/8. Vi som var med GÖTE OCH BIRGITTA FICK MILJÖPRIS SEXDREGA Svenljungabygdens Naturskyddsförening brukar årligen dela ut ett pris till någon eller några som på ett miljövänligt sätt värnat om naturen. 2014 års miljöpris gick till Göte och Birgitta Arvidsson. Motiveringen lyder: ”För kulturlandskapet de skapat och hävdat i Lilla Snärsbo, Sexdrega. Landskapet, som är ett av de vackraste kulturlandskap i Svenljunga kommun, består av åkrar och beteshagar med stora lövträd, rösen och stengärdsgårdar. Göte och Birgitta har hävdat landskapet genom röjning och betesdrift till stor glädje för alla som färdas vägen mellan Roasjö och Sexdrega.” FOTO: PRIVAT Två älskade människor som jag har växlat många brev med. Lukas, min son, som är scenchef på OscarsTeatern och Magnus Härenstam, som gjorde sin sista föreställning just där. Troligen är detta det sista kortet som togs på Magnus. Han var en lysande och mycket professionell skådespelare och en trofast vän.