Svensk Jakt nr 8

Svensk Jakt Chefredaktören Svensk Jakt Bockjakt Svensk Jakt Guldbockar Svensk Jakt Ögonblicket Svensk Jakt Från Jägareförbundet Svensk Jakt Opinion Svensk Jakt Riksnyheter Svensk Jakt Klövviltjakt Svensk Jakt I backspegeln Svensk Jakt Test av strumpor med elvärme Svensk Jakt Gör ett eget okstycke Svensk Jakt Jakthund Svensk Jakt Vildsvinsjakt Svensk Jakt Kunskap Svensk Jakt Någonstans att jaga Svensk Jakt Jaktmarker Svensk Jakt Ripjakt Svensk Jakt Svenska vapenklassiker Svensk Jakt Skapa älgåkrar Svensk Jakt Hälgekrysset Svensk Jakt Utrustning Svensk Jakt Hälge Svensk Jakt Samskjuter hagelpiporna? Svensk Jakt Vapenutrustning Svensk Jakt Frågor och svar om vapen Svensk Jakt Fråga veterinären Svensk Jakt Från Jägareförbundet Svensk Jakt Jaktbart vilt Svensk Jakt Soltider Svensk Jakt Viltsmak Svensk Jakt Redaktionen Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland Svensk Jakt Regionalt Sydost Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne Svensk Jakt Bernts betraktelser BERNTS BETRAKTELSE R Jakt och brännvin J Bernt Karlsson Journalist och författare, värvades till Svensk Jakt 1992. Har varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands redaktör. akt och brännvin hör ju inte ihop, men när jag började jaga hände det understundom att någon halade upp en flaska starkt ur ryggsäckens djup. I alla fall under älgjakten. Och vid slakt och köttdelning hörde brännvin till. Det var veder taget. Förr i tiden fanns det till och ”Hur annorlunda är det med ett särskilt Jägarbrännvin, som upphovsmannen - den småländske översten Carl Fredrik Hyltén-Cavallius (1853–1930) – brukade bjuda sitt jaktlag på. Det var brännvin spetsat med eau-de-vie och sherry. Statliga Vin & Sprit erhöll 1927 rätt att tillverka Jägarbrännvin enligt överstens originalrecept, men efter påstötning från Jägareförbundet lades tillverkningen ner. Det ansågs att jägarbrännvinet riskerade späda på jägarkårens redan något ankomna rykte i nykterhetshänseende. inte i dag, när man aldrig ser brännvin under jakt och ännu mindre någon förfriskad jägare.” före jakten. Jaktvärden ryggade förvånad bakåt och utbrast: Vabah! Därefter påpekade han att den frambjudna drycken minsann inte var brännvin utan bara en ”igångsättare”, varpå övriga jaktdeltagare brast ut i ett rungande skratt, lyfte sina glas och drack jaktvärden till. Vid ett annat tillfälle var jag inviterad till Finland, dock inte på jakt. Saken var i stället den att jag skulle få motta Finska spetshundklubbens hedersmärke i guld som tack och erkänsla för mina insatser inom vår klubb för skällande fågelhundar. Det skulle ske i samband med årsmötet. Om jag minns rätt befann vi oss i Vasa den gången. Ceremonin var mycket högtidlig och följdes på kvällen Hur annorlunda är det inte i dag, när man aldrig ser brännvin under jakt och ännu mindre någon förfriskad jägare. I det avseendet kan nog jakten betraktas som landets mest välskötta utomhusverksamhet. Men missbruk är inget skäl att förbjuda bruket av någonting. En mera liberal syn på alkoholen började växa fram och ledde till att vårt statliga spritmonopol 1997 kunde återuppta tillverkningen av just Jägarbrännvin. Det salubjöds i gammaldags litersbuteljer med originaletikett. Nu tillstötte emellertid ett annat problem. Tyska Jägermeister hade registrerat rättigheterna till alla spritdrycker med prefixet ”Jäger” och ansåg att svenska Vin & Sprit gjort sig skyldiga till varumärkesintrång. Tvisten fick lösas i domstol. Tyskarna förlorade i både tingsrätt och hovrätt. Men Högsta domstolen var av annan mening och gav Jägermeister rätt, varefter Jägarbrännvinet försvann för gott från Systembolagets hyllor. Utomlands råder en mera avslappnad attityd till alkohol och jakt. Man behöver bara åka till Danmark för att upptäcka skillnaden. Tillsammans med en jaktkompis var jag bjuden dit på jakt för en del år sedan. Vid samlingen på morgonen gick jaktvärden runt med en bricka och bjöd på Gammel Dansk i bräddfyllda snapsglas. Min jaktkompis tackade nej, harklade sig och förklarade att det ju i Sverige inte var precis vanligt att man drack brännvin ILLUSTRATION: AAKE NYSTEDT SVENSK JAKT Nr 8 2020 121 av en trevlig bankett. Vår klubb representerades av framlidne Staffan Forsslund från Storvik. I minglet efteråt sammanträffade vi med den pensionerade generalen Olli Korhonen, som varit både Finska kennelklubbens och spetshundklubbens ordförande. Han hade nyligen utsetts till hedersledamot i vår förening och frågade nu så artigt om han fick bjuda de unga svenskarna på en konjak. Vi var inte sena att tacka ja och slog oss ner vid ett bord. Strax inkom också betjäningen med generalens beställning. Staffan och jag fick varsin kupa konjak, men det väckte visst uppseende att generalen för egen del beställt åtta stycken, vilka han ställde upp i slagordning framför sig. Sedan lyfte han raskt ett glas ur bakre ledet, skålade och förklarade med välartikulerad, finsk brytning: – Det är med reserverna man vinner kriget! Svensk Jakt Nästa nummer