Svensk Golf 1
Första dagen var det Oscar Lengdéns 66-rond som l
yste upp scoretavlan. Men när solen gick ner på söndagskvällen stod John Grants namn högst upp, för femte gången i KM. Tävlingsledaren Arne Ströms lugna röst välkomnar första bollen i årets klubbmästerskap, där Oscar Lengdén har sällskap av Tomas Råvik och Jan Sandberg, till tee. – Klockan är åtta enligt svensk normaltid, så varsågoda när ni är redo. Banan ligger fri, säger Ström men tillägger snabbt. Och då betraktar jag Arvidson som ickegolfare idag, han är på treans green. Alla skrattar gott. Olle Arvidson är nyss fyllda 91 år gammal, lunkar fram med en lätt bärbag hängandes över en krummande rygg och trots att det händer att han emellanåt, helt oavsiktligt, missar en skylt som förkunnar ett startförbud på banan gör han ingen förnär och är en del av klubbens arv. Lengdén tar fram en blå Sharpie, markerar sin boll och rycker sedan headcovern av sin driver. Dessvärre behöver han använda den två gånger på första tee, då förstaslaget landar farligt nära outgränsen till höger. Bollen visar sig inte vara out, men han lämnar till slut det 440 meter långa par 5-hålet med en sjua i scorekortet. – Snacka om en riktig junisstart, säger Lengdén med ett förbryllat leende. Man vill ju så gärna börja med en birdie, ettan är nog banans lättaste hål. Slår du en bra drive har du inte mer än en järnnia kvar. Men det är väl pressen som kommer med KM. Att pressen påverkar även plushandi»Det är en speciell tävling, en annan typ av spänning och det går inte att bara ställa ut skorna« Oscar Lengdéns greenläsning gav utdelning – till slut. 78 SVENSK GOLF | 3 2014 cappare som Lengdén vittnar om tävlingens tyngd och prestige. Ju längre dagen lider desto tydligare träder också de klassiska scenerna som tecknar ett klubbmästerskap fram. De där extra provisoriska bollarna som måste slås efter ett par väl modiga drivar. De sneglande blickar tvärs över fairways och funderingarna kring hur det går för kompisarna. Den överraskande socketen, en oförklarlig kvadrupelbogey, plötslig puttfrossa. För en förbipasserande är stämningen god, med skratt och artiga komplimanger, men kampen utspelar sig förstås bakom varje spelares pannben – oavsett om målet är seger, en klarad cut eller att försvara sin handicap när hemmabanan toppats. För femhandicapparen Tomas Råvik är inte segern målet. – Nej, jag vet ju att jag inte har något att hämta här. Första gången jag var med hade jag väl lite över tio i handicap och såg det som en kul utmaning. Och det är ju jäkligt roligt att spela KM, bara att spela med Oscar till exempel är ju skitkul, säger han. Tredje spelaren i gruppen, Jan Sandberg, fyller i. – Golfen har så fantastiskt mycket och