Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45 JÖRGEN OHLSON En betydande ans
iktslyftning Eskilstuna GK har en bana som inte haft det bästa rykte genom åren. Men hårt och kostnadskrävande arbete under 80-talet har på ett markant sätt höjt banans kvalitet. Besök gärna »smedstan» i sommar och döm själv! Säg inget illa om Eskilstuna Golf- klubb så Eddie Jaurinder hör det. Eddie, till vardags journalist på Eskilstuna-Kuriren, är bland mycket annat ordförande i golfklubbens PR- kommitté och har under senare år varit en av många eldsjälar som job- bat febrilt för att höja klubbens och banans status. - De människor som sprider ne- gativa omdömen om Eskilstuna har inte varit här på många år, säger Ed- die bestämt. De som kunnat följa banans an- siktslyftning under 80-talet vet att detta inte bara är tunt PR-snack. När ett 30-tal kräsna golfjournalister i juli -85 samlades för en presstävling kunde Jaurinder (han är med i ban- kommittén, också) slicka i sig välför- I tjänt beröm från deltagarna. Bättre svenska greener har vi inte |puttat på i år, var det allmänna om- dömet. - Mellansveriges bästa, sa Jaur- inder (hcp 5) och puttade själv hem segern på 40 poäng. Eskilstuna fick automatbevattning på greenerna 1982 och sedan dess har banan successivt blivit bättre. - Men så bra som den varit i år (1985) har den aldrig varit, säger Jaurinder med stolthet. Nya grästees En annan källa till missnöje har varit utslagsplatserna. Anskrämliga matt-tees, icke sällan uppbyggda över marknivån, kännetecknade un- der många år banan. Till slut leds- nade Jaurinder och hans kolleger på kritiken och »operation grästees» startade. I dag finns 10 mer eller mindre fär- diga grästees på banan, om drygt två år ska 14 stycken stå klara. - Längre kommer vi nog inte. På tre av hålen, 7:an, 12:an och 18:e, är det svårt, för att inte säga omöjligt, att bygga riktiga utslag, säger Eddie. - Genom att vi var framsynta nog att dra vattnet i samband med den nya bevattningsanläggningen för tre år sedan har vi fått våra gräs- tees mycket billigt. När det gäller layouten håller ba- nan ordinär svensk 50-talskvalitet. Douglas Brasier ritade hålen inom ett givet område och åt dessa kan inte ens Jaurinder göra mycket, även om han skulle vilja. - Banan är bra, säger Eddie. Visst finns det skönhetsfläckar men det finns på alla banor. Vi vet att medlemmarna trivs med banan och det är vår primära målsättning. Allt intensivt arbete som lagts ner på ba- nan under senare år har gett oss en anläggning som vi definitivt inte be- höver skämmas för. Vi har många mycket bra golfhål. Små, svåra greener Svårigheterna hittar man på gree- nerna. De är i regel små, typiska för sin tid, och eftersom de ofta är upp- byggda krävs det bra slag för att bol- larna inte ska rinna av. Typexemplet hittar vi på det smala och svåra sjät- te hålet där »limpan», som den myc- ket karakteristiska greenen kallas i medlemsmun, ställt till mycket tras- sel även för hemmaspelare. Banan (par 70) är alltså inte fullt så lätt som den vid första anblicken kan verka. Möjligen kan Peter Chamberlain vara av en annan åsikt. Som många minns var det på Eskils- tuna-banan Peter gjorde sin oför- , glömliga 61-rond en förtrollad au- gustidag 1977. Det är ännu den bästa golfrond som spelats på en svensk bana. - Kom ihåg att Peter vann den proffstävlingen med 15 slag före tvåan, Hasse Hedjerson, säger Jau- rinder så att ingen ska förledas att tro att banan kan krossas så lätt av var och varannan elitspelare. På den tiden inleddes banan med ett par 3-hål, 150 meter. Men num- reringen gjordes om för ett par år se- dan och numera börjar man ronden på gamla 18, ett hål som fått ny ut- slagsplats och tillhör de avgjort bästa hålen på banan. Fina sluthål Annars är det nog de tre avslut- ningshålen en förstagångsbesökare bäst minns. 16:e, korthålet nedanför gamla klubbhuset, är en pärla. Det mäter bara 115 meter men kräver preci- sion. En alltför nonchalant slagen wedge, eller järnnia, fångas direkt upp av det breda och förrädiska di- ket strax kort om green. Skönhets- mässigt står hålet i särklass på ba- nan. Om du träffat greenen låter du ba- gen stå kvar på tee och tar med dig puttern fram för alt rulla i din birdie. Se'n går du tillbaka och spelar 17:e, en mycket spännande par 5:a, där du har klar birdiechans om du lyckas med utslaget. Ja, det finns goda möjligheter för dem som slår långt att träffa den lilla greenen på två ef- tersom hålet bara är 440 meter från vit tee. Men hela högersidan betyder trubbel (bäcken!) och en dubbelbo- gey ligger nära till hands. Avslutningshålet är svårt. Utslags- platsen uppe i skogen är tråkig och greenområdet kunde göras mer at- traktivt men hålet håller ändå hög klass med den fina dammen som ska passeras vid inspelet. Placera utslaget rätt, annars får du svårt att avsluta ronden med par. Ett annat bra hål på banan är nian, 370 meter dogleg höger, där klub- ben av säkerhetsskäl tvingats sätta upp out-pinnar mot ettan. Men törs du utmana trädridän till höger (och out-en) kan du få ett bra inspelsläge. Ju säkrare drive du slår, desto längre har du till flaggan. - Vi har planer på att bygga bunkrar efter högersidan och på så sätt förhindra att spelare tar genvä- gen över ettan. Då skulle vi kunna ta bort out-pinnarna, som vi tyvärr måste ha nu, säger Jaurinder. Vissa hål på banan är för långa. Jag tänker på det - ur medelgolfa- rens synpunkt - smaklösa sjunde hålet, par 3, 190 meter, där en me- ningslös bunker vid 150 bidrar till att göra hålet ännu sämre. Den bunkern straffar bara spelare som har nog med problem ändå. Dessutom torde det vara ytterst få som kan nå 10:an, 415 meter, par 4, på två slag. - Det finns tankar på att göra om 10:an till par 5, säger Jaurinder. God ekonomi Allt arbete på banan har givetvis kostat pengar. Och pengar finns, fastän Eskilstuna GK behåller sin lågprislinje vad gäller medlemskap (aktiv senior betalade 1985 1.150 kronor). - Vi har lyckats bra, inte minst på reklamsidan, berättar Eddie Jaurin- der, som i egenskap av klubbtid- ningsredaktör (4 nr/år) i hög grad bi- dragit till att ta in annonspengar. - Samtliga hål är sålda till olika företag. Dessa intäkter i kombination Malte Silthberg var Eskilstunas förste pro och greenkeeper — på samma gång! Snart 75 år gammal spelar Silthberg fortfarande ett varv om dagen under säsong. BANAN Hål TEE Vit Röd Par 1 2 3 4 5 6 7 350 150 475 330 150 300 190 8 460 9 UT 10 11 12 13 14 15 16 17 18 IN s:a 370 2.775 415 180 285 330 360 335 115 440 355 2.815 5.590 315 145 410 285 130 255 170 420 320 2.450 350 160 265 285 310 295 95 385 315 2.460 4.910 4 3 5 4 3 4 3 5 4 35 4 3 4 4 4 4 3 5 4 35 70 5 15 3 13 11 7 9 17 1 SSS35 2 6 18 12 10 4 16 14 8 SSS35 SSS70 SVENSKGOLF • 1-2/1986 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68