Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66 BENGT LORICHS, Korslöts GK För
lagschef m m inom SGF Gör 1986 till "handicapåret"! I skuggan av den glamorösa elit- verksamheten har handicapsyste- met varit den helt dominerande men försummade frågan för oss vanliga tävlings- och motionsspelare under de två senaste åren. Det är först på den allra sista tiden som den kommit upp till mera allmän och rejäl debatt tack vare att Anders Janson kastade en brandfackla i sin krönika på sen- sommaren. På det officiella planet har dock frågan behandlats i det tysta såtillvi- da att klubbarna och distrikten fått besvara en SGF-enkät om handi- capsystemet. Dess syfte har varit att kartlägga resterande brister i syste- met, rätta till dem och sedan lägga fast ett svenskt handicapsystem för lång tid framöver. Cirka hälften av klubbarna och distriktsförbunden besvarade enkä- ten. - Ett bra resultat, säger man i min omgivning. Personligen tycker jag tvärtom, att det är - milt uttryckt - anmärkningsvärt att ett 90-tal klubbar inte förmådde fullgöra sin skyldighet (just det!) gentemot sina medlemmar och oss alla genom att besvara ett fåtal enkla frågor röran- de det troligen mest centrala av allt i vår idrott - handicapsystemet. »Handicapmyglet» överdrivet Debatten har hittills nästan uteslu- tande handlat om det s k »handicap- myglet» och hur man bör komma till rätta med det. Men det är min fasta övertygelse att »handicapmyglarnas» skara är mycket mindre än vad som görs gäl- lande. Denna samling kräk är i själva verket så liten att den nästan är för- sumbar. Och jag är säker på att den blir det, bara vi gör en del av det som jag strax skall föreslå. Nej, det fula ordet är endast en samlande benämning för det som rätteligen i stället borde kallas »bris- ter i systemet». Och med »syste- met» menas då inte bara reglerna utan också - och främst - admini- strationen, hanteringen av det hela, dvs »matematiken», handicapkor- tet, rutinerna vid höjning respektive sänkning m m. Ett utmärkt system! Och ändå är detta nya handicap- system, som vi kämpat med i två år, överlägset det gamla. Det ger tveklöst bättre förutsätt- ningar för rättvisa, vilket ju är ande- meningen med ett handicapsystem. Det är också »roligare» eftersom det ger möjlighet till spel »i närheten av handicapen» på ett helt annat sätt än det gamla systemet. Tävlingarna och sällskapsspelets »matcher» blir jämnare och mera spännande. Gol- fen berikas. Detta är självklarheter som alla sanna golfspelare innerst inne inser. De inser också att golfspelet blir lika orättvist - och därmed meningslöst som tävlingssport - om man fuskar med sin handicap som om man gör det med golfreglerna. Det stora felet är således inte han- dicapbestämmelsema som sådana utan att vi ledare på alla nivåer miss- lyckats med att göra dem begripliga och spelarna motiverade att accep- tera systemet. I dag är handicapsystemet impo- pulärt och det är roten till en del av det onda. Sånt man inte kan eller förstår, det skyggar man för och talar illa om. Många protesterar to m ge- nom att strunta i att föra sitt handi- capkort. Barnsligt, javisst. Men det löser inga problem att göra detta konstaterande. Måste handicapkortet bort? Som jag ser det finns det två lös- ningar på problemet. Det ena är att slopa handicapkortet och göra som vi gjorde förr och som man uppen- barligen gör i praktiskt taget alla andra länder, nämligen att kräva in alla scorekort och administrera sys- temet centralt på varje klubb, even- tuellt med hjälp av dator. Det skulle bli dyrt men effektivt, då experter skulle sköta ruljangsen. Alla skulle behandlas lika. Den andra lösningen, som jag trots allt vill förorda, kan vi kort och gott kalla »skolbänken». Det handlar alltså om utbildning och information. Vårt självservice-system i form av handicapkortet är för bra för att spo- las, innan vi ens gjort ett allvarligt försök att få det att fungera ordent- ligt. Hur skall det då gå till? Golfförbundet måste givetvis spe- la huvudrollen inledningsvis, därför att klubbarna måste förses med ett enhetligt, pedagogiskt och enkelt in- formations- och undervisningsmate- rial. Dessutom är det nödvändigt att SGF »utbildar utbildare» som kan genomföra den stora, breda infor- mations- och inlärningskampanj som måste till ute på klubbarna. Svensk Golf måste bli det centrala »säljstöd» som under hela året oupphörligt skall propagera och in- formera med lättfattliga texter och åskådliga bilder. Dessutom bör man centralt utarbeta och distribuera standardmaterial för publicering i klubbtidningar. Inrätta ett »handicaphörn» På lämplig plats i klubbhuset bör man inrätta ett »handicaphörn» där all information om handicapsyste- met finns tillgängligt, dvs handicap- handboken, mallar för hur man för handicapkortet, aktuell handicap- tavla (motsvarande), förklaring till SSS osv. Vid varje tävling bör Handicaphör- net bemannas med en-två rutinera- de ledare ur handicapkommitten, som kan instruera och hjälpa spe- larna till rätta med handicapkortet och som kan verkställa omedelbara sänkningar. I undervisningen för Gröna kortet måste handicapsystemet få ett be- tydligt större utrymme än vad det har i dag. Och i knatte/juniorverksamhe- ten bör man naturligtvis tillämpa en annan typ av pedagogik än den som man använder i vuxenutbildningen. »Ogräset» försvinner snabbt Efter ett eller ett par års ansträng- ningar enligt detta program kommer - garanterat! - det obehagliga ogräs som vi i dag litet slarvigt kallar »handicapmygel» att han rensats bort från våra sinnens gröna gree- ner. Då blir en av de finaste tillgång- arna i den härligaste av alla sporter - handicapsystemet - just det som det är tänkt att vara. Är inte det målet värt en smula ex- tra möda? Som initiativtagare till det upprop som våra elitoldboys gjorde i Svensk Golf i höstas tycker jag naturligtvis att det ena goda inte skall förskjuta det andra. Förutom en informations- och utbildningskampanj, som för öv- rigt oldboys också föreslog, bör vi satsa på att spela mera slag- och matchtävlingar, dela ut scratchpriser i alla tävlingar/klasser samt ha priser som står i relation till prestation. Förenklingar önskvärda Men hur bra kampanjen än blir kommer det ändå att finnas många som av olika anledningar inte påver- kas av den. Människan är som hon är. Ytterligare åtgärder måste till. Först på den önskelistan kommer förenklingar av systemet i form av mera lättbegripliga benämningar, ta- beller, »lathundar» mm. Har du redan en idé om detta, e ler får du någon under den komma' de säsongen, ta då upp saken m ledarna i din klubb eller kontakta os på förbundet eller Svensk Golf rekt. Vi kommer att ta emot och bi handla varje bidrag med det störs: intresse. I Handicap-handboken står f jande sanning: - »Golfspelets nal. och de rikt varierande spelförhållr dena gör att handicapsystemet at rig kan bli helt exakta». I konsever med detta fastställs följandé gande för klubbens handicapkor mitte: - Handicapkommitten skall di för, med övriga klubbmedlemma' bästa för ögonen, för spelare i han capgrupp 2-6 reducera spelare exakta handicap till den nivå so kommittén anser bäst spegla spe rens spelstyrka». Hur det skall ga: lämnas en del anvisningar och 0 empel på. I svaren på den inledningsvisor nämnda enkäten har ett stort art klubbar anmält att de har betydan: svårigheter när det gäller att tilläm: denna bestämmelse. Det beror de på tekniska svårigheter som: Hur man reda på hur bra medlemman: spelar då det inte är tävling Det beror också - och dessvän inte så sällan - på att man tyck: det är obehagligt att utöva tvång g: nom att sänka en spelare som in vill bli sänkt. Och då låter man bli, det blir enklare så. I de flesta klubbar delegeras de sa grannlaga uppgifter till en i reg liten handicapkommitté, som intela: någon specialutbildning i ämn dessvärre beroende på att det in finns kurser för »handicappers». brist som SGF och GDF snarast fe råda bot för! Fortsätt debatten Handicapsystemets utformni' och tillämpning är den viktigaste fr' gan i svensk golfsport i dag. Då b den behandlas därefter. Några fö slag har lämnats i den här artikel Men det finns säkert många fler oc klokare. Må de komma fram i ljuset och oss diskutera dem. Det kan baras om vi fortsätter att föra en öppen o intensiv debatt i denna fråga. H kan redaktörerna för alla våra fö träffliga klubbtidningar spela en b tydelsefull roll. En fortsatt debatt blir då kansl det mest verkningsfulla inslaget alla under Handicapåret 86? SVENSK GOLF • 1-2/1986 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68