Kingsize 1
S om en del av den mytomspunna hiphop-duon Chapee
’N’ Chess började Chapee redan i början av 90-talet att rappa, dj:a och producera tillsammans med några av genrens pionjärer ute i Hagalund, närmare bestämt höghusområdet känt som Blåkulla. En plats som utgjorde den kreativa hubben för individer som Navigators (David Jassy och Andrés Avellán), Cherno Jah och DJ Boogie. Det var också här som Chapee träffade Abidaz, som han senare skulle bilda duon Chapee ’N’ Chess tillsammans med. De båda träffades när de studerade engelska som hemspråk med sin brittiska lärare Ellen. Det var där och då de lärde sig både språaket och så småningom att rimma på detsamma. På väg hem från skolan brukade Abidaz beatboxa och Chapee la sina första rim. 1993 står han på scen i en talangtävling, med DJ Boogie, David Jassy, Andrés och Cherno vid sin sida. Chapee är tolv år gammal och har sedan dess färgats av sin omgivning. – Inte bara som rappare heller utan breakdance, graffiti – hela kulturen. Jag har tänkt på det och jag tror att dels så var det att många där var inne i den urbana scenen och hiphop, sen fanns SAE Studios, ett vinyltryckeri och många musikrelaterade företag som gjorde att folk var där. Det var en känsla med Hagalund som passade med kulturen; de höga blå husen, broarna. Det var som vårt egna lilla hiphop haven. Jag tror att det definitivt utvecklade en stil och ett tänk hos oss. Det fanns en passion runt det. Som duo blev Chapee och Abidaz tidigt uppmärksammade av andra rappare och 1997 ledde det till ett samarbete med numera bortgångna producenten Christian Falk och DJ Sleepy på låten ”Life”, då verksamma under namnet Lil Pro & Chess. Året därpå fick man medverka på den legendariska samlingsskivan ”Sidewalk Headliners” och gjorde samarbeten med Blacknuss Allstars och Robyn. De är 16-17 år gamla. Hypen börjar byggas upp. – Jag tror att vi hanterade det ganska bra, för det var inte samma känsla av popularitet. Det märktes inte så mycket, så det var inte att man gick ut och fick hybris. Man blev väl mer uppmärksammad av andra artister än av industrin. Men det passade oss, vi var väl inte redo för något stort kändisskap. Vi gjorde några tv-inslag med typ ZTV och hamnade i lite tidningar, vilket var kul, men det fick oss bara att vilja göra mer med musiken och inte ta skolan lika seriöst. Vi offrade all vår tid till musiken, även fast det inte hände så mycket under en viss period för att vi var väldigt bestämda kring vad vi ville göra och det är vi än idag. – På det sättet har det här projektet varit väldigt villkorslöst och anledningen till att jag valde namnet ”Brutna mönster” är för att det känns som att nästan alla låtar bryter vissa mönster kring hur det ska vara eller förväntas låta. Och att jag har tagit in live-musiker och producerat allting själv förutom två låtar av tolv spår. Att Chapee är en begåvad MC har många vetat sedan länge, men att han började snickra beats tillsammans med en av Sveriges mest framgångsrika producenter, Roc Nation-signade Can ”Stress” Canatan, är det kanske få som har koll på. Tillsammans med Abidaz började man tidigt experimentera i kommunens studio i Hagalund. – Vi gjorde ganska mycket grejer separat och i ganska olika stilar, men vi hjälptes åt och lärde av varandra. Så vi började tidigt, jag tror det var 94 eller 95, när vi var 13-14 år. Än idag kan jag och Stress träffas upp och bolla saker, så det är kul att man har den hobbyn tillsammans. Att vi ändå har fortsatt. Men efter ”Sidewalk Headliners” gick det tungt. Duon uteblev från albumturnén, hamnade i kläm med skivbolag och när den svenska hiphopen klev in i 2000-talet hittade man aldrig sin plats i en era och ett sound som hade förändrats. – Vi gillade inte den vändningen inom hiphop som 2000-talet kom med. Det var en helt annan grej. Vi var fortfarande kvar i vårt jazziga underground-stuk och sen var det lite strul med skivbolagen, det började gå neråt i och med digitala tjänster som Napster… De satsade inte på samma sätt och vi hamnade väl i något slags vakuum. Men vi fortsatte såklart att göra musik, det var bara att vi inte släppte något. Jag har en polare som har en hel disk med mp3:or i sitt Playstation, jag har försökt tjata på honom, haha. Så vi slutade aldrig med att skapa eller skriva, det var mer att vi kände att vi inte riktigt passade in. Vad som formar en artists karriär är förutom talang och hårt jobb något som är betydligt svårare att påverka själv – timing. Efter ett drygt decennium i en gråzon kommer Chapee i kontakt med skivbolaget Soblue Music genom Stress. Den senare har något år tidigare fått ett kontrakt med Jay-Zs bolag Roc Nation och ägnat mycket tid åt att försöka få in låtar åt stora amerikanska artister, men har nu påbörjat arbetet med sitt egna album ”Playlist”. Året är 2011. – Sen tog det fart när Stress höll på med ”Playlist” och han sa: ”Vi gör något. Ni borde göra en låt på svenska”. Jag tror vi gjorde låten, ”Banka skiten ur”, samma dag. Abel (Abidaz, reds anm) gjorde ”Gatan” också och jag kände där och då att jag hade mer att lära mig på svenska för jag var så van att skriva på engelska. Det tar tid att hitta sig själv på ett nytt språk, även om man kan prata det. Så jag tog ett steg NR 1, 2018 | KINGSIZE MAGAZINE 23 WWW.KINGSIZEMAG.SE