Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50 Sagan om den flygande klubban
Sven Järpe, expert på golfklubbor, återkommer här i våra spalter efter några månaders uppehåll. Den här gången behandlar han ämnet wedgar. Det var en gång i Amerika en golfspelare som skulle lära sig fly ga flygmaskin. Han var liten och stadig. Han hade ett otroligt boll sinne. Han var flitig och envis. Han var världens bäste golfspela re - nja, nå, men en av de tre-fyra bästa i världen var han allt. Det var vinter och inga golftäv lingar. Han hade rest till Florida för att ta flyglektioner. Som liten grabb hade han drömt om att få lära sig flyga. Medan han satt i sin flygmaskin uppe i luften hade han tid att fun dera över ett och annat. Han fun derade, förstås, på sitt golfspel. Varför var han inte absolut bäst i världen? I tankarna gick han ige nom de sista säsongernas täv lingsrundor och vad det led tyckte han sig hitta den röda tråden: gång efter gång hade han tappat en ledning och missat en seger genom att slå några riktigt dåliga bunkerslag. Spelet från sand var hans svaga sida. Som alla andra på den tiden spelade han i bunker med en klubba som hette niblick. Den såg ut så här: Ju mer han funderade desto bättre mindes han att alla de där dyrbart missade bunkerslagen hade varit alldeles för tjocka. Han hade tagit för mycket sand, klubb huvudet hade grävt ner sig långt under bollen i stället för att stiga upp mot bollen och skjutsa iväg den. Medan han satt i flygmaskinen tittade han sig omkring. Han såg vingar, roder och klaffar - och plötsligt knäppte det till och han fick sin idé: Klubbhuvudet går i sanden som flygplansvingen går i luften. Varför inte sätta ett höjdro- der på klubbladet och få det att flyga uppåt genom sanden och lyfta mot bollen? Det blev inga mer flyglektioner den vintern. Han reste huvud- stupa hem till New Port Richey, for med sin niblick till en granne som hade mekanisk verkstad och fick hjälp med att svetsa på en stor klump metall underst på klubbla det. Sen hamrade och filade han tills han hade något som liknade flygmaskinens höjdroder, så här: Fig 2 Sen slog han bunkerslag och så filade han lite till och slog fler bun kerslag och filade ännu mer och slog fler bunkerslag - så höll han på hela vintern och våren tills han var nöjd. Då stoppade han klubban i sin bag med huvudet neråt (så att ing en skulle kunna se klubbhuvudet och knycka idén) och tog ångbå ten över Atlanten till England och vann The Open Championship och reste hem till Amerika igen och vann U S Open och då blev han världens bäste golfspelare. Sanningen Det var väl en vacker saga? Inte nog med det - den är sann också. Golfaren heter Gene Sarazen. I dag är han fortfarande världens bäste golfspelare - men i klassen för 83-åringar. Det var 1932 som han vann The Open och U S Open på raken. Klubban han hade upp funnit kom att kallas wedge. Den är såtillvida unik som den är den enda som uppfunnits i vårt år hundrade - och den enda som inte uppfunnits av en skotte eller en engelsman. Detta har förtrutit britterna. Det märker vi än idag: i ett klubbset från Storbritannien heter klubban under järn nr 9 vis serligen Pitching Wedge, men nästa klubba heter inte Sand Wedge (som i USA) utan Sand Iron, det engelska artonhundra- talsnamnet för en särskilt storbla- dig bunkerniblick. "Gene Sarazen uppfann wed- gen" heter det. Det gjorde han nu bevars inte, för herrarna Horton Smith och Edwin Kerr McClain hade introducerat en tjocksulad pitching-klubba några år tidigare. Sarazen uppfann, eller snarare upptäckte studs-sulan (bounce sole), höjdrodret som med mar kens eller sandens hjälp tvingar upp klubbladet mot bollen. Mot satsen heter grävsula (dig sole) och är något mycket fult. Mitte mellan finns plattsulan. (Se fig 3) Det säger sig självt att en klubba med grävsula inte är något vidare bra att spela golf med. (Hemma i trädgården är den mycket an vändbar, särskilt mot maskrosor.) Det är också ganska självklart att en klubba med stor studsvinkel funkar fint när bollen ligger på löst, mjukt underlag, men är rätt värdelös om marken är hård och gräset kort eller obefintligt: det går inte att komma ner under bol len och resultatet blir en toppad boll som piper iväg tvärs över green och ut i katastrofen bakom. Samma sak kan hända om man öppnar pitching wedgens klubb blad för att slå en mycket kort, hög boll och klubban har en bred sula: slagytans underkant rider upp högt över marken och det blir svårt - eller rent av omöjligt - att komma ner under bollen. Sulvinkeln och sulbredden är alltså två mått som har avgörande betydelse för wedgens spelbar het. Den tredje wedgen En frågvis och experimentlys- ten klubbingenjör, Ralph Maltby, som Du mött tidigare i den här ar tikelserien, flög på 70-talet flitigt runt till tour-tävlingar i USA för att studera spelarnas klubbor. Han kunde förstås verifiera vad »alla visste»: tävlingspros spelar oftast med matchande klubbor från en fabrikant, men med tre undantag: driver, putter och wedge. Dessa tre klubbor är de som pros ideli gen mixtrar med, filar på, ändrar, byter och köper nytt. Maltby upp täckte en sak till: allt fler spelare hade tre wedgar i bagen: en van lig pitching wedge, en vanlig sand wedge och en »finess-wedge», ännu mera loftad än sandwedgen men med nerslipad, smal sula och liten studsvinkel. De använde den na sin tredje wedge från 50 meter in och kunde då slå den där myc- 50 SVENSK GOLF . 10/1985 gräv platt studs Fig 3 Fig1
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76